... Vilken ponny Zabina är!! Att hon var bra det visste jag, men jag har nog inte förstått HUR bra hon är!!!

Men idag red vi ut i vanlig ordning och Zabina strosade på i sitt ponny tempo... Det vill säga i ett väldigt behagligt tempo... Ingen risk att man inte hänger med.. Men efter att ha värmt upp lite i en sävlig skritt, lite ärtigare trav och en busig galopp så var hon minst sagt på hugget. Och jag kan säga att jag förstår verkligen Jennifer nu när hon en gång sa till mig att hon (Zabina) kanske rent av är en av Sveriges bästa b-ponnyer.. HE.....TE vilken ponny!! Och det var med min nybörjar dotter på ryggen. Hon har en sådan power i steget så det går inte att beskriva, det måste upplevas. Och ändå så lyhörd, dottern kommer att lära sig MASSOR på denna guldklimp.

  Lite vampyr varning så här i Halloween tider....  

Måste bara dra iväg till ridhuset och sätta upp lilla Frida på henne , ska bli så kul att se henne riktigt riden. Kan hon gå så med lilla dottern så kan jag ju bara tänka mig hur hon kommer att gå med Frida.

Secret och Walle tittar lite avundsjukt på oss när vi red iväg.

Grannen var här i morse och kollade in Walle och resten av flocken. Hon är taggad som attan, ska bli roligt att få lite hjälp och sällskap. Hon gillar att hoppa så kanske Secret fått en hoppryttare också, vem vet...

Skriver

en helt lyrisk

Kerstin

Så skrev min älskade New Dawn det här efter en uteritt vi haft (eller om det jag som förmedlade hennes tankar..). Och idag så kom ett mail att den var publicerad i PT!! Kul!!! Och tack Spanaren, som är den som ligger bakom detta.   

När jag återigen läste dessa ord och minnet av den ritten och alla våra andra mer eller mindre lyckade ridturer så inser jag att jag inte haft det lyckoruset över att sitta på en häst efter det att jag tog beslutet att sluta rida henne och tillslut avsluta hennes liv. Varje gång jag satte mig på henne så blev jag varm av lycka, hon var verkligen MIN häst. Oavsett hur vår dag blev så blev jag ändå alltid så glad varje gång jag fick sitta på henne, varje gång jag kom in i hagen/boxen och hon kom och myste med mig, varje gång jag såg henne när jag tittade ut genom fönstret. Hon var min, bara min. Saknar henne så.  

  Mitt lilla hjärta!

Skriver

Kerstin