Var inne på Ylvas blogg och såg bilder på hennes fd hästar och då slog det mig vad länge jag bloggat och vad mkt tok jag och vissa av mina bloggvänner haft för oss under åren som gått. Några har jag hängt med sedan jag startade bloggandet, andra kommer och går. Men just med Ylva och Linda (som inte bloggar längre, men vi har fortfarande kontakt) var det mycket små tok med. Linda och jag utmanade varandra på små tokigheter, det spelade ingen roll att det var närmare 100 mil mellan oss..   Min blogg är inte alltid den mest seriösa, men det är ju inte jag heller som person så... 

Marianne hade en idé om att vi som alltid kommenterade varandra, vi var som en liten familj ett tag, skulle försöka träffas, men som vi alla vet så har ju alltid någon förhinder och saker blir inte av. Men jag har bestämt att vissa av mina tokiga och härliga vänner SKA jag träffa irl!! Eftersom min ångest är betydligt mindre nu sedan jag blev singel så ser jag inga problem med att göra det heller. Det är ingen som säger åt mig att jag inte kan åka 100 mil för att träffa en toka jag bara kommenterat på en blogg eller pratat med i telefon. Själv förstår jag inte varför jag inte skulle kunna ta en semester tripp genom vårt vackra land och mellanlanda hos någon av er på vägen. Varför göra saker så komplicerade?! Jag och barnen kan ju i värsta fall tälta i er trädgård eller så!   

Nej gott folk, nu ilar jag iväg igen!

Tänk nu på att ta det lugnt, det är jul och fridens tid!

Kerstin