Stallrosen

Inlägg publicerade under kategorin Hästigt

Av Kerstin - 19 februari 2012 22:11

Började med att sova ut!! Brukar ju som sagt inte sova så länge när jag gått av, men något är annorlunda nu, sover som en stock och låter mig själv göra det också. Fikade lite med familjen innan de drog på bio. Själv pallrade jag mig ut till stallet för att pröva rida Secret och göra det vanliga stalljobbet. När jag hade Secret på gången så rasade det för fullt från stalltaket, mitt framför näsan på henne. Tror ni hon brydde sig?? Nix, stod som ett ljus och tittade helt lugnt, klart hon hoppade till lite, det gör man ju när det bara kommer, men inget mer. Jag blev lite imponerad av hennes lugn och väldigt glad, kanske det skulle bli en trevlig ridtur trots allt! Kelsjuk var hon med. På med rid kittet, hon fick till och med på sig New Dawns gamla vita benskydd, de är ju lite korta, men, men.. Hade ju tingat ett par, men....    Vi var så stiliga när vi gick ner till hagen/ribanan. Longerade henne först och hon gick as kalas bra!!! Bara positiva tankar nu! Satte upp, stod som ett ljus, stod helt still när jag satte på min handskar, 2 travhästar kom travandes förbi, hon tittade bara, vi skrittade iväg helt lugnt, duktig tjej!! 20 meter senare så var det "krig", jag hoppade av i ren självbevarelsedrift, arg som ett bi!! Upp till volten där linan låg, kopplade på den och ut på volten med henne. Sedan fick hon galoppera och galoppera och galoppera, hon bad om att få sakta av, men jag lyssnade inte på det, varför ska jag det??!! Jag var säkert väldigt oschysst mot henne, men vet ni vad, det skiter jag högaktningsfullt i. Som man bäddar får man ligga.   Hade tänk hoppa upp på henne igen efter det här. Men till saken hör att när jag gick ut så var det sol och plusgrader, så jag hade bara väst och en tröja, efter vår "dust" så började det tok snöa, stora blöta flingor på tvären. Vi blev båda dyngblöta direkt. Så vi gav oss, återigen takras, inga som helst reaktioner. Hon är ju egentligen inte dum (vilket jag eg inte tycker någon häst är i vanliga fall, men ni som har lite vett i huvudet förstår mig, ni andra får ha överseende med mitt ordval), men VARFÖR måste hon ha dessa "fasoner". Ont i kroppen, ok, trauma, ok.. Rom byggdes inte på en dag, men nog fasen fick de dit en byggsten i veckan i alla fall.

Under natten så hittade jag iaf en dressyrsadel som jag tror kan passa henne, fick den till mkt bra pris och i samma sekund jag klickat iväg mailet om att jag skulle ha den så kommer ett mail från en, vad det verkar, seriös köpare på henne. Tja vad säger man....

Nu ska jag sova på saken..

Kerstin

Av Kerstin - 19 februari 2012 00:19

Började blåsa mitt över dagen här och senare på kvällen så kom det även snö. Då graderna låg runt nollan så blev det snabbt blött på hästarna. Så jag bestämde att alla skulle få sova inne i natt. Småkillarna stod ändå och ruvade under ett träd, vet inte varför de inte går upp till vindskyddet.. Knasar.. Curre såg iaf överlycklig ut när jag tog in honom och stängde igen dörrarna, Sullivan vara lite mer skeptisk, men så såg han att det fanns mat och ingen snö eller blåst så när jag kom tillbaka efter en halvtimme stod båda killarna och halvsov där inne.   Walle flyttar ju in i stallet när det blir så här, så han var nöjd han med. 

Jag som inte direkt är någon stor konsumet av täcken, köper det hästarna behöver och så är det bra (iaf när det gäller ute täcken), De täcken New Dawn hade var ju nästan alla 10 år!! Nu i vinter, så har småkillarna massakerat 3 täcken!!! Trött man blir på dem, men nu får de klara sig, snart dax för regntäcken, så inte får de några nya fina vintertäcken nu i vår iaf... 

Blev lite tårta idag och en massa kaffe. Men konstigt nog så är jag faktiskt lite trött, redan!! Och har hela 7 timmar kvar!!   Går nog bra, det med!!

Ha en toppen kväll!!

Önskar

Kerstin 

Av Kerstin - 16 februari 2012 23:26

Efter att ha tagit beslutet i morse så tog helt enkelt orken slut, har verkligen inte mycke energi i mig. Men hundarna fick sig en tur och sedan for jag iväg för att handla till kalaset i helgen. Fikade mellis med ungarna och då säger dottern; "Mamma, innan ni kom så såg jag en stor fågel som störtade i hagen. Den sitter där uppe på den vita grenen nu." Son och jag spejade nyfiket ut genom fönstret, nej, ingen fågel. Men det är ju bara en trätopp som gått av, sa jag, så det ser ut som att det sitter något där. Dottern skakade bestämt på huvudet, såg vi inte?! Jag hämtade kikaren (ja, vadå, vi bor på landet, här ligger kikaren inom räckhåll!!  ). Titta själv sa jag, det är en avbruten trätopp, vände mig lite och DÄR satt DEN och kollade rakt in i kikaren!!

 

Ett stycke uggla!!

Och som den jag är så vet ni alla att jag ABSOLUT måste ut och fota, den flög iväg, men skam den som ger sig tänkte jag och följde efter, tänk att få den perfekta bilden..

   

Nu var det här en ovanligt tjurig uggla och tydligen ville den INTE vara med på bild.

Skapligt nära iaf...

    Så äntligen kunde jag gå in och dricka upp kaffet.... 

Dottern ville rida, egentligen fanns inte tiden, men så sa hon att hon ville sparka boll och leka med Zabina och det kan hon ju göra själv medan jag fixade klart i stallet. 

 

     

Jag gillar översta bilden med traktorn och allt, rörig, javisst, men de är så fina på den.  

Snodden vi har på Zabina är inte för att hålla henne i någon form, den är bara där för att hindra henne från att dra ner nosen i backen, dottern orkar inte få upp henne då och då går hon kanske inte alltid dit dottern vill. Som en grästygel ungefär..

 Och som den jag är så var jag ju bara tvungen att plåga lilla Curre lite... 

 

Han ska ju kunna fokusera på sitt, fast det går en snygg tjej en bit bort. Behövdes bara en tillrättavisning. Sedan stod han så fint och de kunde gå bredvid varandra (med passning). Han måste ju kunna vara med andra hästar, annars funkar ju inget.. Älskar den här lilla killen mer och mer. Otroligt klok!! Inget brunstigt sto än, då blir han ju lite värre, men är ju ändå hanterbar.

Angående beslutet om Secret, så vet jag att jag gör rätt. Jag säljer naturligtvis inte till första bästa, utan till någon som vet vad det handlar om. Om det bara varit jag och mitt intresse det handlat om så har jag behållit henne, som 2:a häst eller ett projekt. Men inte som det är i dag. Och jag vill känna samma glädje efter att ha ridit Secret som jag gör när jag hanterat ponnyerna. Lilla söta Prins ger mig mer glädje varje kväll när han kommer travandes i hagen än vad Secret gör och då är det bara att inse fakta. Har ingen ångest över beslutet. Vill man ha en Audi, så köper man inte en Volvo...    Tror ni förstår.

Ha det så bra!

Önskar

Kerstin 

Av Kerstin - 16 februari 2012 08:23

Tänk vad hjärnan jobbar och bearbetar på natten. Min första klara tanke i morse var att jag skulle sälja Secret, som avelshäst. Nu sitter jag här och funderar till och från.. Faktum är att hon faktiskt inte ger mig något. Jag kommer ju inte från gården eftersom träd rasat över stigarna från vår gård som går upp i skogen och möte av bilar har hon ju visat vad hon tycker om.. Dessutom så gillar jag inte att hon får tjurslag på vägen och inte har koll på benen. Kanske blir allt bättre med tiden, men var det problem jag ville ha när jag köpte henne??? Jag tror absolut man får vad man behöver  och kanske behöver jag henne mer än jag fattar och tror, just för att komma ner i varv och landa mellan varven. Men faktum är att jag snart inte tycker det är kul att rida längre. Jag vill RIDA, träna och allt vad det innebär. Jag vill känna mig lika harmonisk och glad efter ett pass med MIN häst som jag gör efter att ha hanterat ponnyerna. Inte känna att jag får ännu fler funderingar. Vem säger att hon kommer att må bättre av att bli riden?? Hon är ju en bra mamma som gett fina avkommor, så det kanske är hennes lott här i livet. Visst har det blivit bättre, men.... Ja, ja. Jag ska inte göra något förhastat, hon ska behandlas igen om någon vecka och vi får väl se tiden an lite till. Men jag tycker det är frustrerande att se småponnyerna gå från klarhet till klarhet för varje pass och här står jag i princip helt still och trampar.

Den som lever får se.. Nu ska jag lämna tillbaka en hög sadlar jag prövat och handla lite inför kalaset i helgen, sedan blir det till att jobba en natt innan fredagen bjuder på städning mm...

Ha en toppen dag!

Önskar

Kerstin

Av Kerstin - 15 februari 2012 20:05

Började med att försova mig i morse, men fick iväg ungarna till skolan i tid. Sedan var det frukost, starta en tvättmaskin och ja, hästarna ut i hagen osv. Hundarna fick sin morgon promenad.

Sedan fick Walle jobba lite på lina, övergångar och några galoppfattningar, jobbigt tyckte han, jätte duktig tyckte jag!  

 

   

Han fick en fin fläta idag ..

Sedan blev det nästa kille ut.. Curre fick genomgå samma procedur. Mycket övergångar, SUPER duktig!! En riktig pärla den här killen!!

 

Lite överambitiös..

 

Så fin!!

Han fick avsluta med att skritta i lite lätt djupsnö.

   

 

"Frust", lite jobbigt det där matte...

Hann med att mocka, fylla på vatten och mysa lite med lilla guldgossen och släppa ut hundarana innan det var dax att fixa mellis till ungarna och inte lite lättare lunch till mig. Sedan hoppade jag i ridbrallorna och ut med Secret, prövade sadeln jag hade lånat hem.. Den gillades inte! Hon spände sig, slog med svansen och jag får direkt en "tipp" känsla. Enda sadlarna hon inte reagerat så är min hoppsadel och den 1:a dressyrsadeln jag lånade.

Ut med henne i hagen (hon blev linad innan uppsittning så hon var lite jobbad hon med) och in med Zabina. Hon fick busa av sig lite först innan jag tömmade henne lite på volten, avslutade med att låta henne skritta av lite i djupsnön. Hon behöver få plumsa bort några kilon som satt sig på magen.   Åh, glömde ju! Fröken Z fick hoppa lite också. Hon tog ordentliga skutt över de blå tunnorna, jätte duktig!!

Sedan ilade jag in för att göra middag, samtidigt som läxorna påbörjades. Ut med hundarna en sväng igen, innan jag fixade det sista med hästarna inför natten och hängde tvätten, gjorde klart läxorna med dottern, sonen jobbade på med sina läxor med sin pappa. Så nu har jag gjort rätt för en kopp kaffe  och soffläge.    

I morgon ska guldgossen få jobba lite, samt Walle och Zabina. Hoppas hinna rida Secret också, ska iväg och lämna tillbaka lite sadlar och handla, eller om jag tar det på fredag. Vi får se vart orken är. Lyckades även med konststycket att fastna med sladdarna till hörlurarna i stiglädren när jag skulle sadla på Walle, vilket gjorde att telefonen for ur fickan, ner på golvet och naturligtvis i olika delar. Tog in den i sadelkammaren och skulle blåsa bort lite hår och spån från den, då lyckades jag blåsa bort minneskortet!!   Rakt in bland diverse täcken mm!! Jätte lätt att hitta det. Men tillslut så!

Jaha, det var min dag i korthet... Vad har ni gjort??

Undrar

Kerstin


Av Kerstin - 14 februari 2012 20:57

Var iväg och hämtade en sadel idag... Men orkade inte pröva den..    Ibland tar orken bara slut liksom.. Små ponnyerna fick lite jobb idag och fina framfötter. Vet inte hur jag ska göra med Walles bakhovar då han inte vill hålla dem uppe så länge, blir sakta bättre, men... Nåja, i morgon blir det bakhovarna på de som fick fram fixade.. Jag vet jag delar upp knasigt.. ha ha!! Men eftersom jag är lite långsam så brukar jag ta fram en dag och bak nästa, då är vi sams hela tiden..

Imorgon ska våra små köttbullar Zabina & Walle få jobba på ordentligt, sedan blir det skritt på torsdag, kanske lite lektion på fredag, vila på lördag och jobb på söndag igen. Nu ska Walle, Zabina och Curre igång. Walle kommer inte att gå kvalitets, tror inte han hinner bli redo, men Curre ska!!

Ha en toppen kväll!

Kerstin

Av Kerstin - 10 februari 2012 23:23

Vilka små killar man har. Stod och tittade på dem i kväll efter att ha fyllt på vatten åt dem. Först kommer Sullivan i full fart med Curre efter sig. De busar, biter varandra, reser sig mm. Sedan försvinner de ner i mörkret igen, vips så kommer de åter, men den här gången är Curre först och Sullivan jagar. Bus igen, samma sak igen och denna gång Sullivan i täten, jagad av Curre. Ger återigen en show för mig, försvinner och kommer upp igen, Curre i täten..    Man blir som trollbunden av dem. Små söta killar.  

Blev bara ett av jobben idag, tog bort natten av olika anledningar, som sambon sa.. "Du kanske börjar bli normal.."

Nu ska jag natta kudden efter en bra dag!

Kerstin

Av Kerstin - 7 februari 2012 15:02

Jag tror på fullaste allvar att vissa personer kan kommunicera med djur. Att det handlar om att ha en snack över en fika och prata om väder, nej så klart inte. Men att vissa personer är mer mottaglig att ta emot viss information i form av tankar eller att bara kunna läsa av djur människor, absolut, typ en "Mentalist"   , hmm... Kanske man kan få hit Patrik Jane (Simon Baker)..   Mmmmmmmmmm....    Inbillning eller ej, det låter jag var och en av er läsare avgöra helt själv, var och en är salig i sin tro. Jag har själv råkat ut för vissa, för mig, oförklarliga saker, vilket gör mig "troende". Det som verkligen fick mig att tro var följande historia, som utspelade sig för ca 9 år sedan.

Jag var på jobbet som vanligt och kort efter jag kommit dit på morgonen så fick jag en oros känsla i kroppen, kunde inte sitta still, fick allt svårare att andas och ett tryck över bröstet allt eftersom timmarna gick. Till slut fick jag nästan panik och chefen skickade hem mig. Jag kan lova att jag aldrig någonsin kört så fort till dagis för att hämta sonen och sedan hem, körde hela vägen upp till stallet, vilket jag knappt gör fast jag har köpt foder eller dylikt. Flög ur bilen och ropade på hästarna.. 2 av 3 kom.. Den 3:e låg död längst ner i hagen. Efter några omtumlande timmar och veterinären varit ute så kunde hon konstatera att det troligast var hans hjärta som inte längre orkat. Någon obduktion krävdes aldrig av försäkringsbolaget, så låg summa och jag hade ju ändå aldrig fått tillbaka honom så för mig var det oväsentligt. Efter det gick inte hästarna på mer än halva hagen, de vägrade gå ner till platsen där han legat. Jag ringde Anna och hon "städade" bort lite energier, tog emot en hälsning från lilla Figge och "talade" om för min andra hästar att det var ok att gå ner. En stund senare ser jag hur hästarna börjar gå ner över och ställer sig på platsen där han låg. Efter det var allt som vanligt igen, fast en ponny mindre. Förklaringen till att hästarna helt plötsligt rörde sig i hela hagen igen kan man säkert hitta om man vill det, men min känsla under dagen.... Normalt sett så tycker jag ofta folk är ensamma när sådana här saker händer, vilket kan göra det lite svårare att tro på, i mitt fall var jag omgiven av arbetskamrater som såg mig och vad som hände med mig under dagen. Det finns andra historier också, känslor, händelser, som inte jag kan hitta någon förklaring till, men som jag säger, man får tro på det man vill.

Barn och djur går ju oftast bra ihop, eftersom barn är "oförstörda" i tanken, öppen. Hos personer som varit med om något traumatiskt eller så kan det bli så att deras sinnen "öppnas" igen. Jag har till exempel blivit mer mottaglig efter jag fått barn, efter sonens födsel så var det som att öppna Niagara fallet, det var en svår uppgift att ta in allt som hände runt mig då.

Det här är min historia och det är därför jag anlitar Anna ibland, sedan är hon en duktig massör och kiropraktiker vilket gör att jag får hästen helt "genom gången".  

        

Jag får se när jag får anteckningarna av Anna om jag väljer att delge er delar av det. Mycket av det tror jag inte ni kanske förstår så mycket av eftersom jag faktiskt inte berättar riktigt allt om mig och det som omger mitt liv.

Zabina är kort och gott en levnadsglad ponny, jag vet ju att hon har ett bagage, men det finns inte i hennes liv nu, djur går vidare, en viktig tanke när man jobbar med djur, de lever här och nu. En liten törn i hjärtat angående Zabina är att hon inte kände sig speciell. Alla andra var utvalda. Tänk vilka tankar man sänder ut, visst har jag personligen valt de andra, man kan säga att hon och Prins, som bägge 2 faktiskt är de bästa vi har, har mer bara kommit till mig. Lite så är det med Curre också, han är ju också en väldigt bra häst och med det menar jag även mentalt. Han är ju i princip lika trygg och fin som både Prins och Zabina. Att Prins är den absolut tryggaste vi har beror ju på hans ålder och livserfarenhet, Zabina är i princip redan där han är, fast med lite mer gnista och Curre måste ju naturligtvis få busa till det, han är ju bara en liten pojke än.

Så 3 lugna fina hästar kom till mig och 3 hästar som behöver lite vägledning här i livet valde jag. Som Anna sa, "Har du någonsin valt en lätt häst?" Och när jag tänker tillbaka... Nej... Sydney kom ju till mig, som en trygghet, Lukas valde jag, en lite spjuver när han kom, Ronja, den vackraste av dem alla och lika klok, hon kom som en trygghet.. Yin & yang...

                                                                                                                  

Men jag älskar dem ALLA!!!   

Kram på er!

Kerstin

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Ovido - Quiz & Flashcards