Jag tror på fullaste allvar att vissa personer kan kommunicera med djur. Att det handlar om att ha en snack över en fika och prata om väder, nej så klart inte. Men att vissa personer är mer mottaglig att ta emot viss information i form av tankar eller att bara kunna läsa av djur människor, absolut, typ en "Mentalist"   , hmm... Kanske man kan få hit Patrik Jane (Simon Baker)..   Mmmmmmmmmm....    Inbillning eller ej, det låter jag var och en av er läsare avgöra helt själv, var och en är salig i sin tro. Jag har själv råkat ut för vissa, för mig, oförklarliga saker, vilket gör mig "troende". Det som verkligen fick mig att tro var följande historia, som utspelade sig för ca 9 år sedan.

Jag var på jobbet som vanligt och kort efter jag kommit dit på morgonen så fick jag en oros känsla i kroppen, kunde inte sitta still, fick allt svårare att andas och ett tryck över bröstet allt eftersom timmarna gick. Till slut fick jag nästan panik och chefen skickade hem mig. Jag kan lova att jag aldrig någonsin kört så fort till dagis för att hämta sonen och sedan hem, körde hela vägen upp till stallet, vilket jag knappt gör fast jag har köpt foder eller dylikt. Flög ur bilen och ropade på hästarna.. 2 av 3 kom.. Den 3:e låg död längst ner i hagen. Efter några omtumlande timmar och veterinären varit ute så kunde hon konstatera att det troligast var hans hjärta som inte längre orkat. Någon obduktion krävdes aldrig av försäkringsbolaget, så låg summa och jag hade ju ändå aldrig fått tillbaka honom så för mig var det oväsentligt. Efter det gick inte hästarna på mer än halva hagen, de vägrade gå ner till platsen där han legat. Jag ringde Anna och hon "städade" bort lite energier, tog emot en hälsning från lilla Figge och "talade" om för min andra hästar att det var ok att gå ner. En stund senare ser jag hur hästarna börjar gå ner över och ställer sig på platsen där han låg. Efter det var allt som vanligt igen, fast en ponny mindre. Förklaringen till att hästarna helt plötsligt rörde sig i hela hagen igen kan man säkert hitta om man vill det, men min känsla under dagen.... Normalt sett så tycker jag ofta folk är ensamma när sådana här saker händer, vilket kan göra det lite svårare att tro på, i mitt fall var jag omgiven av arbetskamrater som såg mig och vad som hände med mig under dagen. Det finns andra historier också, känslor, händelser, som inte jag kan hitta någon förklaring till, men som jag säger, man får tro på det man vill.

Barn och djur går ju oftast bra ihop, eftersom barn är "oförstörda" i tanken, öppen. Hos personer som varit med om något traumatiskt eller så kan det bli så att deras sinnen "öppnas" igen. Jag har till exempel blivit mer mottaglig efter jag fått barn, efter sonens födsel så var det som att öppna Niagara fallet, det var en svår uppgift att ta in allt som hände runt mig då.

Det här är min historia och det är därför jag anlitar Anna ibland, sedan är hon en duktig massör och kiropraktiker vilket gör att jag får hästen helt "genom gången".  

Jag får se när jag får anteckningarna av Anna om jag väljer att delge er delar av det. Mycket av det tror jag inte ni kanske förstår så mycket av eftersom jag faktiskt inte berättar riktigt allt om mig och det som omger mitt liv.

Zabina är kort och gott en levnadsglad ponny, jag vet ju att hon har ett bagage, men det finns inte i hennes liv nu, djur går vidare, en viktig tanke när man jobbar med djur, de lever här och nu. En liten törn i hjärtat angående Zabina är att hon inte kände sig speciell. Alla andra var utvalda. Tänk vilka tankar man sänder ut, visst har jag personligen valt de andra, man kan säga att hon och Prins, som bägge 2 faktiskt är de bästa vi har, har mer bara kommit till mig. Lite så är det med Curre också, han är ju också en väldigt bra häst och med det menar jag även mentalt. Han är ju i princip lika trygg och fin som både Prins och Zabina. Att Prins är den absolut tryggaste vi har beror ju på hans ålder och livserfarenhet, Zabina är i princip redan där han är, fast med lite mer gnista och Curre måste ju naturligtvis få busa till det, han är ju bara en liten pojke än.

Så 3 lugna fina hästar kom till mig och 3 hästar som behöver lite vägledning här i livet valde jag. Som Anna sa, "Har du någonsin valt en lätt häst?" Och när jag tänker tillbaka... Nej... Sydney kom ju till mig, som en trygghet, Lukas valde jag, en lite spjuver när han kom, Ronja, den vackraste av dem alla och lika klok, hon kom som en trygghet.. Yin & yang...

Men jag älskar dem ALLA!!!   

Kram på er!

Kerstin

 

Annica

7 februari 2012 18:42

Jag är också "troende" på det sätt du menar..och inte bara ang djuren. Skulle vara roligt att ha hit någon som pratade med djuren här hemma :)

http://annicastjarnlof.blogspot.com

 

Erika

7 februari 2012 19:20

Tror oxå på sånt där.
Lika så detta med att människor som går bort, att dom inte alltid går över till andra sidan.

Så tror absolut på sånt.
både människor & djur.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Maria

7 februari 2012 21:26

Ååå,härligt! Vi har ju Maja som kommer till oss med jämna mellanrum. Hon har oxå en speciell gåva, ganska häftigt!

http://maria-hastliv.blogspot.com

 

Nina

7 februari 2012 21:47

Jag är absolut troende. Det vore mycket konstigt om det inte fanns en massa som vi inte varken kan förstå eller se och höra.

Det du varit med om får mig att rysa av välbehag. Jag önskar SÅ att jag hade lite intiutiv förmåga, men nej det har jag inte. Och inte är jag det minsta medial....det skulle jag också vilja vara. Ibland undrar jag om min hjärna är lite för "begränsad" eftersom jag så gärna vill, men inte kan.

Du väljer ju naturligtvis själv vad du vill berätta eller inte, men du kanske kan berätta om samtalet med Secret har gjort att du förstår dig mer på henne nu...

http://stallskogalund.blogg.se

 

Nina

8 februari 2012 10:28

Sv: Nej någon gymnasielinje utanför pendlingsavstånd för Minou är inte aktuell. Hon vill inte vara ifrån varken oss föräldrar eller alla våra djur såpass mycket. Vi får försöka lösa det på så bra vis som möjligt på någon av de linjer som finns här i närheten istället.

Vad fantastiskt, det du upplevde med ND. Hur bar du dig åt för att förklara? Tankemässigt eller verbalt?

http://stallskogalund.blogg.se

 

marianne

8 februari 2012 14:07

Du har en poäng där med barn och djur, jag är av den åsikten att ALLA är mediala, man måste bara ge sej tillåtelse att ta emot.
Föräldrar pratar nästan alltid om barns fantasier och därmed stänger dom in barnens förmåga....

Förstår ju att det är en hel del som vi andra inte förstår av samtalet med Secret, hoppas ändå du väljer att delge oss en del ;)

http://marresmams.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...