stallrosen

Senaste inläggen

Av Kerstin - Söndag 7 juli 17:16

Lite mer än halva året har gått och det är dax att uppdatera. Vintern och våren försvann i ett rasande tempo känns det som när jag tittar bakåt, men just då, när det va kallt och blött så tyckte jag det gick segt. Jag tycker jag är rätt bra på att fånga dagen och göra det bästa av dem, men ibland har man mycket att se fram emot och längtar tills dess och då glömmer man av lite att leva i nuet. Något att bättra sig på, dagarna kommer ju inte igen.

         

Visste ni att det fanns objektiv till mobiltelefoner?

 

 Inte jag, men nu vet jag det och det är ju så skoj att leka när man fotar.


När det nya året började så lade jag in sista växeln med Anezza och brunst problemen. Planen va ju att hon skulle hormonbehandlas under våren, men en god vän till mig hade en annan idé, sagt och gjort, har ju redan lagt ner en liten förmögenhet på henne, så några hundralappar till skadar ju inte. Rätt komiskt att just det funkade    Idag, 6 månader senare, har hon normala brunstperioder, hon försöker inte längre "döda" hästar av det motsatta könet, utan tvärt om så kan hon till och med visa intresse för dem. Det är stort. Den mirakelkur som hon genomgick är att hon fick under ca 2 månader Omega 3 olja (laxolja) och gurkörtsolja. Vi märkte rätt omgående en skillnad i hennes humör mot andra hästar och det har bara bekräftas nu när brunsttiden varit några månader och hon mestadels varit obrunstig. För att ytterligare hjälpa henne, så har hon fått djupvågsmassage och så har vi kört Beemer på henne. Bägge behandligarna har haft myckt god effekt på henne. Alla spänningar i kroppen, som dessa långa brunstperioder skapat i henne, är nu så gott som borta. Det har varit fantastiskt att se hennes förvandling och ingen är gladare än vi att vi äntligen lyckats hjälpa henne.

         


Idag är hon en lycklig ponny, som dessutom har hittat en ny familj, som hon ska flytta till. En familj som älskar henne lika mycket som vi gör och som kommer lägga ut röda mattan och se till att prinsessan har allt hon behöver för att må bra.
Prizma, våran fantastiska guldponny, hon går från klarhet till klarhet. Vilken ponny    Tyvärr växer dottern mer än ponnyn, men än är vi inte redo att släppa henne. Just nu hoppas jag på miljonvinsten så vi slipper sälja henne, kanske kan behålla och avla. Men det funkar ju inte när man har hästarna inhyrda.

         

Ibland blir det lite galet   


Så en dag i våras så fick jag ett trevligt telefonsamtal angående mitt älskade lilla troll Sullivan. Vi har haft sporadisk kontakt sedan han såldes, jag har blivit uppdaterad när han blev inkörd och att han gick i 4-spann med 3 andra hingstar. Så häftigt! Men det här samtalet slutade ialla fall med att jag kopplade på transporten och rullade ner i landet för att hämta hem honom. Ingen kunde va gladare än jag att ägaren kom ihåg att jag sagt att jag ville veta om han skulle lämna hennes gård och att jag då ville ha första tjing på att ha en chans att köpa tillbaka honom. Så nu ser jag fram emot att få köra honom och planen är att vi ska bli ett samspelt körekipage. Ännu en ny sak att förkovra sig i, det tar liksom aldrig slut när man håller på med hästar. 

   


I det stora hela rullar livet på som vanligt. Efter att själv ha målat huset förra sommaren, med lite hjälp av barnen så klart. Så kände jag mig oövervinnerlig, så jag rev en innervägg, lade nytt golv på hela nedervåningen och snyggade upp väggar mm med lite färg. Denna sommar ska jag ge mig på den lilla trädgård som jag har, den har fått växa vilt sedan jag flyttade hit, men nu ligger den risigt till   .  Livet i radhuset börjar dock bli lite rastlöst. Saknar en liten gård, kanske främst eftersom det är bökigt att hitta bra stallplats och näst intill omöjligt att hitta stallplats till en liten, fantastiskt snäll hingst. Så vi får se vad det här kommande halvåret har att erbjuda. När jag väl fått en idé så har jag svårt att släppa den.


Ha nu en trevlig sommar, njut av dagarna som kommer. Solen skiner inte varje dag, men det är ändå dagar man kan hitta på en massa saker på, eller bara slöa bort. Snart är det vinter igen...

 

Kerstin


ANNONS
Av Kerstin - 31 december 2018 16:31

Nu har det gått över ett år sedan sist, tiden går fort när man har kul. Saknar bloggandet ibland, men man prioriterar så klart tiden och då finns det annat som är rligare, mer givande. Även om jag faktiskt kan tycka att bloggandet gör att man reflekterar över sitt liv och det som händer på ett sätt som inte sker när dagarna bara går.
Från juni 2017 till december 2018, det har blivit några bilder under den tiden, bjuderpå ett litet axplock.

                                 
Dagarna med vår lilla Prinsessa. Under sommaren 2018 hittade vi äntligen en veterinär som lyssnade på mig och Anezzas brunstproblem togs på allvar. Så nu ser vi fram emot en vår där hon ska slippa dessa, men än vet vi ju inte hur behandlingen tar på henne. Just nu är hon i fin form, det är icke brunsttid och hon är gladare än någonsin.

         
Vår fantastiska medryttare fick visa Anezza på en utställning och det gick ju alldelse strålande, fin kritik och en 9:a på ridbarhet!!! 
                               
Så varför har vi en fantastisk medryttare då? Jo, vi valde att släppa in Fredriksdals Prizma i vår familj och liv. En då endast 3-år gammal, fantastisk fin tjej, som utvecklats och tagit våra hjärtan med storm. Jag är salig eftersom hon är efter Vitluvens Curbitz RP19, en ponnyhingst som jag älskar och som jag själv haft en avkomma efter. 
     
Då jag valde att köpa en D-ponny så blev det så klart ohållbart att behålla alla 3 hästarna, så valet föll på att hitta ett nytt hem till fina Billy. Efter många turer så hoppas jag nu att han hittat sitt förevigt hem.
         
Av en slump så hamnade jag i Jämtland och blev totalt förälskad i dess vackra natur. Jag har varit där förr, men inte haft förmånen att se det från den här sidan. Vilket fantastiskt landskap.
         
Extrem vinter, extrem sommar, fantastisk höst och vår, 2018 bjöd på maxat väder. Under hösten så somnade vackra Eddie och Katten Zaga in. Så nu finns bara busen Dexter kvar i huset. Även han har haft några tuffa månader, men nu verkar allt va ok igen.


Livet går vidare i med och motgång. Jag ser fram emot ett nytt år, nya möjligheter och hoppas få förmånen att besöka fler fantastiska platser i vårt land.

Gott nytt år!

Kerstin


ANNONS
Av Kerstin - 4 juli 2017 08:06

Nu är det sex år sedan vår Sockertopp lämnade oss. Fortfarande ofattbart, fortfarande saknad.

   
Sockertoppen Hulda


Men som ni alla vet så går livet vidare och vi har ju så otroligt mycket att glädjas över. Anezza jobbar på med dottern och det går framåt i stormsteg vissa dagar och myrsteg vissa av dagarna, men så länge det går framåt så är det ju så himla roligt. Sedan vet ju alla som håller på med någon form av sport att det alltid kommer en tid då allt stannar av eller till och med går några steg tillbaka. Men just nu är vi på väg framåt och vi glädjs åt det. Uteritter, varierat med dressyrträningar och tävlingar, hoppning i både paddock och i terrängen. Även om våran lilla prinsessa till ponny har egna åsikter så ställer hon även upp på allt skoj (naturligtvis med vissa förbehåll), men lite clear round rosetter och till och med en andra placering på en klubbtävling har de lyckats skrapa ihop.

                                                       
Det har varit en fin och rolig vår för tjejerna.


Billy börjar sakta men säkert lägga på sig lite hull och en och annan muskel. Hans uppfödare har hört av sig och berättat lite om hans första 11 levnadsår, det va skoj att höra och se lite bilder från hans tidigare karriär.
         
Vi jobbar på sakta, men säkert.


Men i övrigt så händer väl inte mer än vardagen, men jobb, hemma stök och mina hundpromenader, som jag helst vill avnjuta vid någon strand eller vid vatten i alla fall.

     
Rofyllt för mig, fartfyllt för hundarna.

Ha så bra tills nästa gång!



Av Kerstin - 15 april 2017 08:33

Dax för en kvartalsuppdatering. Vad har hänt sedan det nya året började? Egentligen inte så mycket tänkte jag först, men när man börjar spalta upp det så händer det ju egentligen saker hela tiden. Dottern trimmar på med sin vackra ponny, de går verkligen från klarhet till klarhet, så kul att se och vara en del av deras resa och utveckling. Vi va och mätte Anezza inför eventuella tävlingar framöver och mätkvinnan frågade mig hur hög jag trodde hon skulle vara. "Tja, 133cm ungefär, svarade jag. 137,5cm, svarade hon, men så ska ju några cm bort för skor och brodd." Så 135cm blev det på pappret. Hon va 132 cm sist vi mätte och inte tycker jag hon vuxit direkt. Man blir hemmablind.

 

Nåja, liten, mellan eller stor så är hon vår vackra ponny i alla fall.


Så kom den dagen som jag faktiskt aldrig skulle komma igen, dagen då en lastbil svängde upp på stallplan och ut om en häst som va till mig, en BRUN häst! Ja undrens tid är inte förbi. Ja det va inte meningen, tidpunkten va/är kanske helt fel, men det va något, något jag inte kunde släppa och nu är han är, "lilla" Billy. Så klart världens vackraste.   

 

Och roligaste...


         

Dottern försökte sno åt sig honom, men hon får hålla sig till sin ponny ett tag till. 

Billy är 14 år, kom hit utan en muskel på kroppen, så vi har en lite uppbyggnadsresa framför oss. Men det visste jag om och vi tar det i den takt det kommer. Jag är som ett barn igen, vill bara till stallet och pyssla, fixa och dona. En fantastisk känsla. I samma veva som Billy kom så blev det också klart att vi skulle byta stall än en gång. Jag har varit nyfiken på det här stallet flera gånger tidigare, men nu blev det 2 platser lediga så efter vi varit där och tittat så bestämde vi oss. Och då tänker ni, 2??? Men de har ju 3 hästar!! Och ja det har vi ju. Lilla Prins är ju kvar, men han har fått ett hem som sällskapsponny åt ett halvblod. Han kommer att få tillbringa sina sista år i en fin miljö och behandlas som en kung, precis som det ska vara när man är en Prins. 
 Vår, lite lätt gråhåriga, gentleman     


Vad mer finns att säga, jag och hundarna fortsätter våra promenader vid havet, det bästa stället att hämta energi och rensa bland tankarna.

   

En av dessa promenader resulterade i att jag beslutade mig för att sluta mitt jobb som ridlärare och gå tillbaka till nattjobbet. Att säga upp mig va ingen jobbigt alls, men att säga till alla elever va otroligt jobbigt, det är då det blir verklighet och jag inser hur mycket jag älskar mitt jobb och mina elever. Jag ska dock ha kvar några lektioner och jag hoppas att jag får hoppa in och gästspela ibland.

 

Fick en fantastiskt fin sommarbukett av en grupp.


Livet rullar på för mig precis som för er alla andra.
Ta hand om er, va rädda om varandra, varje dag!!

  

Av Kerstin - 31 december 2016 10:38

Sista dagen på 2016 och dags för en återblick. Finns det något att se tillbaka på, något att skratta åt, något som får hjärtat att slå lite snabbare och munnen att le? Så klart det gör, men som alla andra år så kommer det även några tårar och andra tråkiga minnen, hjärtat knyter sig när jag minns dessa jobbiga stunder. Men man måste försöka minnas det som är bra, vårda alla vackra och roliga minnena, det är de som får en att kliva upp varje morgon och fortsätta le och leva. Minnet av min Guldgosse, min Hero i vardagen. Jag ljuger om jag säger att allt fortsatte som vanligt efter han somnade in. Tankar som varför just nu? Nu när vi äntligen va på plats, hade börjat träna, hade gjort vår första start i en lite WE, när jag va så pepp på att fortsätta träna och kanske tävla.... Ja varför? Men livet går vidare, ridlusten försvann, men sakta så kommer den tillbaka. Vem vet vad som händer 2017.
Dottern gick från att skutta över små hinder till att faktiskt hoppa över dem med Anezza. Dock visar vår lilla röda dam att hoppning bara är kul på hennes villkor och satsningen 2017 får nog bli på dressyren istället. 
Ridkompisar dök upp efter vi flyttat hästarna och det har varit en rolig tid för Hannah i stallet. Precis som det ska va.
En dag i december så packade vi in Anezza och hennes hästkompis i bilen och bytte stall. Ännu ett steg för att få livet att bli lättsammare och roligare.

                                                                                 
 
Tack för åren vi fick, min älskade Hero     
Jag är övertygad om att jag kommer att få ett bra, men jobbigt 2017. Kameran kommer att vara med, både i stallet och under mina hundpromenader, längtan efter en nyare kamera är stor, kanske får det bli en sådan istället för en häst....

Gott Nytt År
till er alla
  


Av Kerstin - 7 juli 2016 06:58

Vi tränade på... I några år har vi kämpat på tillsammans, jag och min guldgosse. Nu skiljs snart våra vägar åt, men minnena finns kvar, alla roliga stunder ska jag vårda i mitt minne. Jag fick min drömhäst, det är ju inte alla som får uppleva det i sitt liv, bara det är värt att komma ihåg. Bland det sista vi gjorde ridmässigt så va det att debutera i en lite Pay and Ride WE. Så kul och så trist att det inte blir några fler för just oss två.

Bjuder på några härliga stunder vi haft sista tiden.


   Lyckades på 1:a försöket!!!


       

Vi har skuttat lite och så avslutade vi med en liten debut i WE, så skoj!

Nu är vår tid snart slut, efter en veterinärkoll så uppdagades ryggproblem som tyvärr inte går att åtgärda. Det gav mig svar på många funderingar och trots många tårar och ett brustet hjärta så har vi ändå haft en fantastisk tid tillsammans och det är det jag ska minnas.


Farväl min underbara Guldgosse!

  


Av Kerstin - 15 juni 2016 07:51

Jösses så fort tiden rusar iväg. Kanske är det för att livet är fullt av trevligheter, tiden går ju fortare då man har kul. Är bloggandet en form av bekräftelse och har man har fullt upp med annat i livet så får man bekräftelsen där istället, eller bloggar man för att sprida sin glädje, sorg, erfarenheter, nyheter, funderingar eller så... tja vi har nog alla vår anledning att blogga, eller inte.   

Minnen kommer upp på fejjan och idag för 5 år sedan klev lilla Sockertoppen in i våra liv, hon tog oss med storm och vi va totalt förälskad i denna lilla ponny. Vi fick 2 veckor av lycka, ibland känns det som en livstid, men det är nog för att minnena av henne är så starka, fortfarande efter 5 år... Precis som vi aldrig glömmer tiden vi hade så kommer heller aldrig jag att glömma sista natten med henne. Fortfarande svårt att förstå varför en så ung och vacker ponny skulle behöva lämna jordelivet så tidigt och på ett sådant smärtsamt sätt. 

                 

Sockertoppen Hulda   


Det va då, men vi är här nu och vi har både en fin prinsessa och en Prins med oss i vår vardag nu också. Prins fyllde 27 år i maj. Underbart att även han fortfarande är med oss, även hans liv hängde på en skör tråd för just 5 år sedan, veckan innan lilla Sockertoppen kom till oss. Vi hade ett tufft år då. Lukas, New Dawn, katten Zwinto och vår älskade Pepzi somnade alla in då. Men åter till här och nu. 


   Studs....

Ja ser man något skoj på fejjan så ska det ju naturligtvis prövas, eller hur!?


                                   

Som ni ser så fortsätter livet sin gilla gång. Det är hästar, hundar, foton och en massa skoj. Precis som det ska vara. 


Nu är det sommarlov och jag hoppas vi kan fylla det med en massa härliga minnen som vi kan plocka fram när vintern och kylan slår till igen. Kanske hörs vi innan dess igen, jag vet inte vad tiden har för planer  men jag tänker göra det bästa av den.


Glad sommar på er alla!!


Av Kerstin - 31 december 2015 09:56

Ännu ett år har passerat med sorg och glädje, nya upplevelser och insikter, precis som ett år ska vara. Jag har bytt jobb och hunnit plugga lite.



Vi har sagt hej då till Grålle, Curre och Sullivan.
        

De har det bra hos sina nya ägare.


Vi har sagt välkommen till Anezza och välkommen hem igen till Sydney.

     
Snygg Anezza, som för övrigt ser till att mitt finger går av och måste genomgå en lite operation, verkar trivas med livet hos oss och vi med henne.

Sydney skickades på betäckning, men enligt provsvaren så verkar hon inte ha blivit dräktig.

 

Hero och Walle, bästa vännerna, de fann varandra direkt, men nu vandrar Walle på de evigt gröna ängarna och har det bra där medan Hero går kvar i sin hage med Prins.

 

Prins, 26 år, tar på sig utrustningen igen och ser till att hamna i tidningen med sin lilla ryttare!


Livet i min lilla Skokartong och med mina hästar fortsätter, jag ser fram emot ett nytt spännande år. Vi kommer säkert gråta en skvätt, precis som vi gjort i år och åren innan, men vi kommer säkert skratta en hel del också. Vi kommer att få uppleva roliga och spännade saker.  Utvecklas som personer och lära oss ett och annat. Vi är redo för det nya året!


GOTT NYTT HÄRLIGT ÅR!!!

 

Önskar vi er alla!

 



   

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ stallrosen med Blogkeen
Följ stallrosen med Bloglovin'

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se