Stallrosen

Inlägg publicerade under kategorin Brantsviken Anezza

Av Kerstin - 3 januari 2020 15:06

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övriga åren också bjudit på, det är ju trots allt vi själva som fyller dagarna och åren med innehåll, vi som gör valen. Ibland kan vi såklart inte styra åt vilket innehåll livet och det runt oss ska ha, men oftast så kan vi göra egna val.


Sista månaderna på året har rullat på, jag tänkte först att det har väl inte hänt så mycket sedan sist, men så börjar jag tänka efter och visst har det hänt saker.


I slutet på sommaren lyckades Prizma trassla in sig i taggtråd, som på något sätt hamnat i deras sommarhage. Hon fick så klart panik och skrämde även Anezza så hon hon rusade rakt igenom grinden till hagen, två plankor och tråd. Grannen, som turligt nog kommit hem från semestern tidigare den kvällen, vaknade av braket och gick ut för att titta vad som hänt. De lyckades fånga in båda ponnyerna och klippa bort taggtråden, som då trasslat in sig i svansen på Prizma. Ponnyerna fick komma in i stallet och bli omskötta. När jag vaknade på morgonen så hade jag ett sms om händelsen. Vi kastade oss i bilen och for dit. Allt hade gått bra, efter omständigheterna. Några dagars hälta och sårvård va allt. Vågar inte ens tänka tanken vad som hänt om de inte kommit hem den kvällen.


         


Sullivan, mitt lill troll och lyckopiller, snällare  och sötare hingst får man leta efter. Tyvärr är det svårt att få folk att inse det och det hela slutade med att jag fick hyra mig ett stall så jag hade en plats åt honom. Allt är ok i stallet, men det va ju inte riktigt vad jag planerat, men vi har bestämt oss för att gilla läget, annars blir det ju ohållbart.


         


Anezza, vår fina prinssea. Hon hittade en familj, flyttade dit, men kom hem nästan lika fort. Det är bara inse att hon är en "svår" ponny. Under tiden hon bodde hos sin nya familj så blev hon behandlad som den prinsessa hon är, vill bara förtydliga det, så det inte blir några felaktiga tolkningar. För dagen så blir hon kvar hos oss, i förlängningen så har jag ingen aning om vad som ska ske med henne. Men det verkar inte gå någon nöd på henne hos oss, hon är lika glad som vanligt.

 


I fjol lade de ner boendet jag jobbat och trivts så himla bra på, jag blev då omplacerad till nattpoolen tillsvidare. Nu under hösten så blev det en nattjänst ledig och jag fick den. Jag ljuger om jag säger att jag va positiv till den, men det visade sig vara en riktigt rolig arbetsplats, härliga medarbetare och många skratt har det blivit.


Dexter, älskade vovve, fick somna in under hösten. En skada han drog på sig redan som ung började spöka allt mer och det blev till att ta det tråkiga beslutet. Saknaden är enorm. Efter att ha varit hundägare i 30 år så är det tomt, så otroligt tomt. Det har tagit nästan 3 månader innan jag äntligen tagit mig i kragen och börjat gå mina promenader igen, nu funkar det, men känns fortfarande konstigt att gå utan hund.


 


Vintern just nu, verkar bara bjuda på is. Idag är det +8 grader. Såg en bild på fejjan, där en kompis varit ute och plockat svamp, det är ju lite skumt så här den tredje januari. Halkan gör ju även att Sullivan ska få skor på sig för första gången under sina, snart 10 levnads år. Ett måste för att kunna var ute i hagen.


Jag har ingen aning om vad 2020 kommer att bjuda på, men en sak jag hoppas väldigt mycket på, är att jag ska få råd att köpa en riktig vagn och sele till Sullivan så vi kan utvecklas inom körningen. Han har ju blivit inkörd under tiden han inte bodde hos mig och har till och med gått 4-spann med tre av sina hingstkompisar. Annars hoppas jag bara att vi får fortsätta må bra.


Önskar er alla ett bra år!


Av Kerstin - 31 december 2018 16:31

Nu har det gått över ett år sedan sist, tiden går fort när man har kul. Saknar bloggandet ibland, men man prioriterar så klart tiden och då finns det annat som är rligare, mer givande. Även om jag faktiskt kan tycka att bloggandet gör att man reflekterar över sitt liv och det som händer på ett sätt som inte sker när dagarna bara går.
Från juni 2017 till december 2018, det har blivit några bilder under den tiden, bjuderpå ett litet axplock.

                                 
Dagarna med vår lilla Prinsessa. Under sommaren 2018 hittade vi äntligen en veterinär som lyssnade på mig och Anezzas brunstproblem togs på allvar. Så nu ser vi fram emot en vår där hon ska slippa dessa, men än vet vi ju inte hur behandlingen tar på henne. Just nu är hon i fin form, det är icke brunsttid och hon är gladare än någonsin.

         
Vår fantastiska medryttare fick visa Anezza på en utställning och det gick ju alldelse strålande, fin kritik och en 9:a på ridbarhet!!! 
                               
Så varför har vi en fantastisk medryttare då? Jo, vi valde att släppa in Fredriksdals Prizma i vår familj och liv. En då endast 3-år gammal, fantastisk fin tjej, som utvecklats och tagit våra hjärtan med storm. Jag är salig eftersom hon är efter Vitluvens Curbitz RP19, en ponnyhingst som jag älskar och som jag själv haft en avkomma efter. 
     
Då jag valde att köpa en D-ponny så blev det så klart ohållbart att behålla alla 3 hästarna, så valet föll på att hitta ett nytt hem till fina Billy. Efter många turer så hoppas jag nu att han hittat sitt förevigt hem.
         
Av en slump så hamnade jag i Jämtland och blev totalt förälskad i dess vackra natur. Jag har varit där förr, men inte haft förmånen att se det från den här sidan. Vilket fantastiskt landskap.
         
Extrem vinter, extrem sommar, fantastisk höst och vår, 2018 bjöd på maxat väder. Under hösten så somnade vackra Eddie och Katten Zaga in. Så nu finns bara busen Dexter kvar i huset. Även han har haft några tuffa månader, men nu verkar allt va ok igen.


Livet går vidare i med och motgång. Jag ser fram emot ett nytt år, nya möjligheter och hoppas få förmånen att besöka fler fantastiska platser i vårt land.

Gott nytt år!

Kerstin


Av Kerstin - 4 juli 2017 08:06

Nu är det sex år sedan vår Sockertopp lämnade oss. Fortfarande ofattbart, fortfarande saknad.

   
Sockertoppen Hulda


Men som ni alla vet så går livet vidare och vi har ju så otroligt mycket att glädjas över. Anezza jobbar på med dottern och det går framåt i stormsteg vissa dagar och myrsteg vissa av dagarna, men så länge det går framåt så är det ju så himla roligt. Sedan vet ju alla som håller på med någon form av sport att det alltid kommer en tid då allt stannar av eller till och med går några steg tillbaka. Men just nu är vi på väg framåt och vi glädjs åt det. Uteritter, varierat med dressyrträningar och tävlingar, hoppning i både paddock och i terrängen. Även om våran lilla prinsessa till ponny har egna åsikter så ställer hon även upp på allt skoj (naturligtvis med vissa förbehåll), men lite clear round rosetter och till och med en andra placering på en klubbtävling har de lyckats skrapa ihop.

                                                       
Det har varit en fin och rolig vår för tjejerna.


Billy börjar sakta men säkert lägga på sig lite hull och en och annan muskel. Hans uppfödare har hört av sig och berättat lite om hans första 11 levnadsår, det va skoj att höra och se lite bilder från hans tidigare karriär.
         
Vi jobbar på sakta, men säkert.


Men i övrigt så händer väl inte mer än vardagen, men jobb, hemma stök och mina hundpromenader, som jag helst vill avnjuta vid någon strand eller vid vatten i alla fall.

     
Rofyllt för mig, fartfyllt för hundarna.

Ha så bra tills nästa gång!



Av Kerstin - 15 april 2017 08:33

Dax för en kvartalsuppdatering. Vad har hänt sedan det nya året började? Egentligen inte så mycket tänkte jag först, men när man börjar spalta upp det så händer det ju egentligen saker hela tiden. Dottern trimmar på med sin vackra ponny, de går verkligen från klarhet till klarhet, så kul att se och vara en del av deras resa och utveckling. Vi va och mätte Anezza inför eventuella tävlingar framöver och mätkvinnan frågade mig hur hög jag trodde hon skulle vara. "Tja, 133cm ungefär, svarade jag. 137,5cm, svarade hon, men så ska ju några cm bort för skor och brodd." Så 135cm blev det på pappret. Hon va 132 cm sist vi mätte och inte tycker jag hon vuxit direkt. Man blir hemmablind.

 

Nåja, liten, mellan eller stor så är hon vår vackra ponny i alla fall.


Så kom den dagen som jag faktiskt aldrig skulle komma igen, dagen då en lastbil svängde upp på stallplan och ut om en häst som va till mig, en BRUN häst! Ja undrens tid är inte förbi. Ja det va inte meningen, tidpunkten va/är kanske helt fel, men det va något, något jag inte kunde släppa och nu är han är, "lilla" Billy. Så klart världens vackraste.   

 

Och roligaste...


         

Dottern försökte sno åt sig honom, men hon får hålla sig till sin ponny ett tag till. 

Billy är 14 år, kom hit utan en muskel på kroppen, så vi har en lite uppbyggnadsresa framför oss. Men det visste jag om och vi tar det i den takt det kommer. Jag är som ett barn igen, vill bara till stallet och pyssla, fixa och dona. En fantastisk känsla. I samma veva som Billy kom så blev det också klart att vi skulle byta stall än en gång. Jag har varit nyfiken på det här stallet flera gånger tidigare, men nu blev det 2 platser lediga så efter vi varit där och tittat så bestämde vi oss. Och då tänker ni, 2??? Men de har ju 3 hästar!! Och ja det har vi ju. Lilla Prins är ju kvar, men han har fått ett hem som sällskapsponny åt ett halvblod. Han kommer att få tillbringa sina sista år i en fin miljö och behandlas som en kung, precis som det ska vara när man är en Prins. 
 Vår, lite lätt gråhåriga, gentleman     


Vad mer finns att säga, jag och hundarna fortsätter våra promenader vid havet, det bästa stället att hämta energi och rensa bland tankarna.

   

En av dessa promenader resulterade i att jag beslutade mig för att sluta mitt jobb som ridlärare och gå tillbaka till nattjobbet. Att säga upp mig va ingen jobbigt alls, men att säga till alla elever va otroligt jobbigt, det är då det blir verklighet och jag inser hur mycket jag älskar mitt jobb och mina elever. Jag ska dock ha kvar några lektioner och jag hoppas att jag får hoppa in och gästspela ibland.

 

Fick en fantastiskt fin sommarbukett av en grupp.


Livet rullar på för mig precis som för er alla andra.
Ta hand om er, va rädda om varandra, varje dag!!

  

Av Kerstin - 15 juni 2016 07:51

Jösses så fort tiden rusar iväg. Kanske är det för att livet är fullt av trevligheter, tiden går ju fortare då man har kul. Är bloggandet en form av bekräftelse och har man har fullt upp med annat i livet så får man bekräftelsen där istället, eller bloggar man för att sprida sin glädje, sorg, erfarenheter, nyheter, funderingar eller så... tja vi har nog alla vår anledning att blogga, eller inte.   

Minnen kommer upp på fejjan och idag för 5 år sedan klev lilla Sockertoppen in i våra liv, hon tog oss med storm och vi va totalt förälskad i denna lilla ponny. Vi fick 2 veckor av lycka, ibland känns det som en livstid, men det är nog för att minnena av henne är så starka, fortfarande efter 5 år... Precis som vi aldrig glömmer tiden vi hade så kommer heller aldrig jag att glömma sista natten med henne. Fortfarande svårt att förstå varför en så ung och vacker ponny skulle behöva lämna jordelivet så tidigt och på ett sådant smärtsamt sätt. 

                 

Sockertoppen Hulda   


Det va då, men vi är här nu och vi har både en fin prinsessa och en Prins med oss i vår vardag nu också. Prins fyllde 27 år i maj. Underbart att även han fortfarande är med oss, även hans liv hängde på en skör tråd för just 5 år sedan, veckan innan lilla Sockertoppen kom till oss. Vi hade ett tufft år då. Lukas, New Dawn, katten Zwinto och vår älskade Pepzi somnade alla in då. Men åter till här och nu. 


   Studs....

Ja ser man något skoj på fejjan så ska det ju naturligtvis prövas, eller hur!?


                                   

Som ni ser så fortsätter livet sin gilla gång. Det är hästar, hundar, foton och en massa skoj. Precis som det ska vara. 


Nu är det sommarlov och jag hoppas vi kan fylla det med en massa härliga minnen som vi kan plocka fram när vintern och kylan slår till igen. Kanske hörs vi innan dess igen, jag vet inte vad tiden har för planer  men jag tänker göra det bästa av den.


Glad sommar på er alla!!


Av Kerstin - 14 oktober 2015 06:54

Blir inte oftare än så här... Men det är väl ett tecken på att man lever livet och har viktigare saker för sig än att sitta vid datorn?!   

Men vi har i alla fall tränat lite titthinder med ponnyerna och även Hero fick vara med. Visst va det liiiite läskigt, men alla hoppade så snällt, med GOD marginal till en början, men sedan gav det sig. I vår lilla "Lattjo lajban" kärra så finns en liten grind, vattenmatta bestående av en blå sopsäck, vita plaststolpar som nu blivit bommar. Man tager vad man haver. 

                             

Duktiga ekipage!


När man sedan presterat bra på träning så är det dax att kolla läget på bortaplan.

                 

Och det gick ju bra!!

Och med bra så räknar jag inte bara 2 felfria rundor, utan även att Anezza inte titta på hindren som om de skulle äta upp henne, vilket hon gjort tidigare. Allt annat gick bra det med, lastning, resa, ponnyn sköter sig exemplariskt när vi kommer fram, lugn o fin, både i hantering och ridning. Nu hoppas vi att vintern bjuder på träning, bus och sedan laddar vi för en lite mer "riktig" tävlingssäsong till våren.


Själv har jag varit på WE kurs, dock till fots denna gång, men lika skoj för det, man blir taggad!!


Ha det bäst tills nästa gång!



Av Kerstin - 8 juli 2015 08:52

Naturligtvis så har det varit skolavslutning och sommarlovet har pågått ett tag. Barnen har varit utomlands med sin pappa och haft det bra. Själv har jag jobbat och fixat med hästarna som vanligt. Varit och skrivit på för en anställning till hösten, solat och badat, samt röjt lite hemma. Jo köpte mig ju 2 nya snygga hästar! Fast dessa 2 får bo i min lilla "Skokartong" (mitt hus för er som inte vet)

       

Fina dottern på avslutningen, Dexter vid havet och min nyaste hästar. 


Det jobbas på lite extra med Sullivan just nu, alla andra va ju på bete så dottern förbarmade sig över honom, hi hi! Så fina och duktiga tycker jag då, som är lite partisk.

               

Molstabergs Sullivan


         
En annan dag snodde hon Hero av mig!!! Gick ju bra det med, han är en klippa den killen!


Vi har även lyckas ta oss ut till vår älskade Åstön och på vägen ut så smög vi förbi vårt gamla hus och tittade hur det såg ut nu. 

                     

Det va vi, solen, havet, en miljon myror och lite annat folk.

Eddie anmälde sig frivilligt till att vakta maten, har aldrig varit med om en så "hungrig" collie som han är, ha ha!!

Lite lek med skuggan blev det också.


     
Skutt med liten Grålle har vi hunnit med.


                                 
Häng i sommarhagen med underbara ponnyer.
Fast Najavas kan ju få för sig att 2-benta är LIVSFARLIGA, för att 2 sekunder senare komma på att man kan få kli och kärlek av dem också.

   
Så har vi ÄNTLIGEN (dotterns ord) hämtat hem Anezza från betet.
Lagom rund och go runt magen.


Så livet rullar på som ni ser, sommaren är ju inte världens bästa bloggtid, mycket händer, men man vill ju inte direkt sitta inne och knacka på datorn mer än nödvändigt. Eller jo vissa dagar, men för det mesta så finns det så mycket annat att göra. Idag ska vi nog bygga upp lite WE-hinder, eller säger man stationer?! Nåja, lite WE står på schemat i alla fall. Anezza ska introduceras i denna värld. 


 

Ha det så bra som ni bara kan!

Ting!


Av Kerstin - 9 juni 2015 08:26

Här rullar dagarna på som vanligt. Vi va till klubben i torsdags och visade Anezza banan där hon senare skulle både hoppa och gå dressyr. Hon skötte sig så bra. Reagerade inte på att det va en annan häst där och hoppade samtidigt och sedan gick därifrån så hon blev ensam. Gnäggade någon gång, men vilken häst gör inte det.

              

Det här med att rama in hästen fick en ny betydelse.. 


På fredag så blev det pyssle för hela slanten, putsa saker och fläta manen. Anezza njöt av att bli lite extra ompysslad och tvättad.

 

Mys..


Så vart det lördag och solen sken på morgonen...

                    

Hoppningen gick av under mestadels uppehåll och några små stänk av regn... Lagom till dressyren så öppnade sig himlen HELT!!!

De tappra som va med i dressyren skulle banne mig fått pris bara för att de red!

Dotterns debutpoäng landade på 65% i en LD:1. 


Söndagen blev en lufstur i skogen med en lite Grålle och en galen Hero. Dottern skrattade när hon klev upp på Grålle, han va ju SÅÅÅ liten.. Senare på söndagen så lastade vi 5 hästar och körde dem till betet. 18.20 satt vi och åt, 19,20 hade vi lastat och hämtat hem hingstarna, samt lastast de 5 som skulle på betet, bra jobbat tycker jag! 

Måndagen bestod av lite utbildning för mig och sedan va det hästar igen då. Dottern hann med Curre och sedan satt hon på Lendox en sväng. Grålle va utlånad och hade skött sig bra. Lendox fick en knäpp då de skulle släppa ut Grålle och hoppade över grinden och sprang in i stallet. Antingen va han väl hungrig eller så är det knotten som spökar.


Idag är en ny hästig dag så jag sätter lite fart nu!

Tjing!



Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards