Igår fick småkillarna jobba lite med både kropp och knopp. Först ut va Sullivan som vi tog på lina först och sedan skulle dottern rida honom på den blivande ridbanan. Vi hade ställt ut lite koner så hon skulle ha något att styra runt och att ha som riktmärken. Men lilla Sullivan hade lite svårt att förstå varför han skulle gå så långt ifrån godisautomaten dvs matte, så dottern hade det inte så lätt att hålla honom varken på volt eller på spåret. Men det är ju eg första gången som hon rider så "riktigt" på honom. Annars har vi ju bara ridit ut. Summan av allt var att han skötte sig riktigt bra, även om det i hans fall bara blev skritt och koll på om start och stopp funkade. Dessutom höll stallkompisen på att träningslasta sin ponny samtidigt så jag gav Sullivan ett starkt VG i betyg eller B++ eller en stark 4:a (beroende på vilken generation den som läser tillhör.. hi hi).

Charmtrollet Sullivan!! ♥

Näste "man" ut va Curre. Han fick springa några varv på lina först bara för att kolla läget. Han har reagerat på svanskappan vissa dagar så jag ville kolla av först eftersom det va hans ev nya ryttarinna som skulle provrida idag. Men idag va allt lugnt. Upp med tjejen och lite korta instruktioner om hur man rider och tänker på en unghäst. Det gick kalas bra!! Hon spände sig lite i början och gjorde saker lite för hastigt och mycket, men det tog inte många varv förrän hon bara satt och kände sig för vad som verkligen behövdes göra. Jag är som vanligt djupt imponerad av lilla Curre, han är så klok och fin den där ponnyn. Att han inte förstår eller orkar är ju en sak, men han försöker verkligen hela tiden, han bara vill göra rätt. Curre är lite som Prins, han växer in i mig, jag vet att det är en bra ponny, precis som jag visste att Prins va det när vi tog hem honom, men de får ändå kämpa och leva upp till bevis för att verkligen vinna mitt hjärta. Ja ja, jag är väl lite ytlig när jag bara faller för charmörer som Sullivan, men jag ger mig ändå kred för att jag faktiskt ändå ser vad bra de är.   

Jag väljer att tona bort tjejens ansikte då jag inte frågat om jag får visa bilder på henne. Och för er som känner henne så vet jag inte ni heller kommer att skiva ut hennes namn. 

Vår andra stallkompis kom ut på "ridbanan" och skrittade runt lite medan hon red och visst kollade Curre på dem, och kikade lite när de red iväg, men sedan jobbade han på bra igen. Så trots att bägge killarna gjorde nya saker och samtidigt blev utsatta för störningsmoment så skötte de sig mer än väl. Det tycker jag säger en hel del om dem och deras underbara psyke (kan säga att Hero inte klarar det).

Sedan var det bara till att åka hem och fixa till sig inför kalas hos min svägerska (heter det så, brorsans sambo) som fyllde jämnt. Gött och trevligt! Och ute är det varmt, både mygg och humlor surrar nu...

Carpe Diem!

Kerstin

Ingens väg här i livet är rak, eller väldigt få av oss har en rak väg att vandra skulle jag tro. Jag har mått toppen bra ända sedan flytten och tycker att så mycket har vänt till min fördel, även om det fortfarande finns saker som tynger och är mer eller mindre jobbiga och oroande, men det hör vardagen till och inget som är unikt för min situation. Fick ju en anställning inom kommunen i höstas, men då fick jag ingen placering, ingen tjänst som va min utan fick fortsätta på nattvikariatet som jag hade, vilket har passat mig perfekt. Men så bestämde sig hon som har tjänsten att säga upp den och alla har ju rätt att söka den och oron kom in i mitt liv igen. Först tänkte jag inte så mycket på det, men så fick jag reda på att ovanligt många sökt den, fler än någon trodde till och med. Och DÄR satte oron in med full kraft. Skulle jag bli av med "min" tjänst, skulle jag få gå över till dagtid, då klarar jag mig inte ekonomiskt, så vad händer då? Söka nytt jobb.. Började dra i lite trådar om heltidsjobb, men vad händer då med djuren?? Jag kan inte ha kvar några om jag ska jobba heltid på dagen... Och ungefär där slog migränen till och uppgivenheten kom i kapp mig. Jag gav upp helt enkelt. Trots pepp av nära och kära så såg jag inte minsta lilla ljus... 

Våren, fina rosor, härliga promenader, bästa hästarna, busig Dexter på fågel jakt, vackra Eddie och utflykt... Inget som botade min oro eller migrän.

Så blev det onsdag och telefonen ringde, det va chefen. "hej, har du tagit bort din ansökan för tjänsten?" Men NEJ, varför skulle jag göra det??? Men min ansökan va borta.... Ska inte ens beskriva hur det kändes i mig då, vilka tankar som for igenom huvudet. Chefen skulle omgående ringa och kolla vad som hänt, hon hade ju sett min ansökan så hon visste ju att den en gång kommit in, men vad hade hänt med den?! Det gick en stund i panik innan hon ringde upp igen och med lugn stämma gratulerade mig till tjänsten. Det va därför min ansökan va bortplockad. DEN känslan va betydligt trevligare. Min bästa nattkollega kom förbi på kvällen med en fin bukett blommor och ett kort som gjorde mig tårögd, finaste o bästa kollegan man kan ha!! ♥ Den natten och torsdags förmiddag genom led jag den värsta av alla migräner jag någonsin haft. Men när den släppte så var det som om allt försvunnit ur kroppen, har inte känt mig så pigg på år och dagar. Nattens jobb gick som en dans, va pigg i morse när jag kom hem och är fortfarande lika pigg, trots bara någon timmes sömn. Jag kommer ha migrän i framtiden och livet kommer att gå i vågor och svänga hit och dit, men vet ni vad, just nu, just här så är det TOPPEN!!!

Men nu ska jag överlåta datorn till någon annan i familjen som vill ha den och själv ska jag upp o rida min Guldgosse.

Glad Påsk på er!!

Kerstin

.. att livets väg har en kraftig sväng och ännu en brant backe där framme. Men jag är inte där än och synen kanske inte är den bästa i det här läget, lite buskar som skymmer... Men jag klarar nog av det med, just nu tar jag dagen som den kommer fram tills dess och ska försöka bygga på lite så jag är stark och orkar mig genom svängen och upp för branten. Om det nu blir så....

Annars så är allt just här och nu riktigt bra. Sol, värme, energi....

 Carpe Diem

Kerstin

Gör ett litet inlägg här, trots min paus i bloggen. Vi har haft det väldigt hästigt sista tiden. Dotter o son har varit i stallet, dottern har ridit, jag longerar mm med ponnyerna och allt sådant känns super skoj. Hovis kommer på måndag, Hero har varit lite snubblig och lång i tårna så jag har inte velat rida, kan vänta tills han fått lite pedikyr.

Hingstarna sköter sig som vanligt helt kalas bra. Walle har fått ett bakslag och är nu "rädd" för grimman igen. Suck... Har hoppat lite med Curre på lina och jösses.. Han är som en liten missil, söker och skannar av vart hindret är och sedan flyger han över.

Barn och djur, kan man ha det bättre!

Så häromdagen så fick jag ett meddelande om att Prins inte mådde bra. Så jag beslutade att åka o hämta hem honom. Lyckan av att ha honom hemma igen är enorm. Vi har verkligen saknat honom och även hästarna. Men nu är flocken hel igen och allt är bra. Prins mår för övrigt bra. Blir 25 år i maj. Vilken kille!! ♥

Ponnyn som står installad här fick ett litet bus ryck när Prins kom ut, åhh vad de ville till vår hage och hälsa.

Hero skyddar sin Prins och jag tror han känner en lättnad över att Prins kom hem och tar över ledarrollen igen.

Prins ska nu få leva sista tiden av sitt liv som just en Prins, ingen ryttare, ingen vagn, bra mat, vitaminer/mineraler och barn som saknat honom och än en gång kommer att ösa kärlek över honom. Samt ett gott sommarbete och därefter så tar vi dagen som den kommer. 

De va allt, får se om vi kommer igen!

Carpe Diem!

Kerstin

Nu tar bloggen en välförtjänt vilopaus!

Carpe Diem!

Kerstin

Ja vart annars ska man ta vägen när solen gassar och vårkänslorna spritter i kroppen. Vi packade ryggan och begav oss iväg. Vi var ju inte ensam på området den här gången som vi va när det va storm, men stranden är stor och räcker till för oss alla. 

Kaffet smakar väl aldrig som bra som utomhus och lite godis till vovvarna va uppskattat. Vissa äter med lite stil, andra hinner nog inte ens fatta vad eller om de fick i sig något. Hi hi!!

Carpe Diem!

Kerstin

Eller vad säger ni...

Lördag morgon...

Ja ja, altanen är inte iordningställd, möblerna skulle väl behövas bytas ut eller iaf oljas in, men idag var 1:a morgonen där frukostkaffet intogs därute!! Ljuvligt!!! Man får ta det som det kommer. Efter en stund hittade jag en bättre plats och med bästisen i telefon så blev det en bra stund i solen, va så varmt så jag satt i linne efter en stund!

Underbara vår!!

Idag kommer det en o provrider Curre, de ska hjälpa oss med honom så vi hinner med oss. De har ju varit här och hälsat på tidigare så det blir nog bra. Vissa dagar slår mig tanken att om jag säljer Hero så får jag loss pengar att renovera badrummet, men så kommer jag upp i stallet och tar mig en ridtur så är de tankarna som bortblåsta. Samma när det gäller ponnyerna, säljer jag dem så får jag ju också loss pengaroch tänk vad pengar jag spar varje månad... Men samma där, hinner bara upp i stallet o få en puss av lille Sullivan eller någon av de andra så raderas den tanken ganska omgående... 

Carpe Diem!

Kerstin

Ja så kan man nog säga, men visst är livet underbart ändå!!   

Igår blåste det halvstorm, så då packade vi naturligtvis ryggan och begav oss ner till havet. Det känns som den mest naturliga att göra en sådan dag, trots att folk sa åt mig att jag var lite lätt galen...

Väl på plats så var det i princip vindstilla och vi var helt ensamma, eller nästan i alla fall. Var några fler tappra som trotsat stormen och hittat sig till området, men inte ända ut till havet.

Som ni ser så var vi rätt ensamma, men hade det väldigt bra!!

Jag vet inte hur länge vi var där, men skulle tippa på 2-3 timmar. Vi var alla nöjda när vi kom hem. Dexter kände på vattnet och verkade tycka det va ok, så länge det bara gällde tassarna, som TUR va!!

Så kom söndagen, idag alltså. Och vi begav oss till stallet och sadlade på lilla Curre, som blivit lite eftersatt i ridningen eftersom dottern inte velat rida honom sedan sist hon trillade av honom. Men idag föreslog hon själv att det va Curre som skulle bli riden. Sagt och gjort.

Söta lilla ponnyn, med den pussvänliga mulen skötte sig perfekt!!

Det blev en sväng mot ridskolan, men inte ända fram eftersom det va tävlingar där. Curre skötte sig exemplariskt. Start, stopp, svänga höger och vänster, ja till och med lite skänkelvikning och trav! Vi blev omkörda av en dam med stavar, inga problem, vi mötte 2 hästar, inga problem, han tittade nyfiket, men sa inte ett ljud!! Bästa och klokaste lilla ponnyn!! Tja, är nog bara att klippa kulorna, för han är verkligen en perfekt barnponny den här killen. Och "mössan" har vi på bara för skoj och för att han är så ruskigt söt i den. ♥

Kvällen ska ägnas åt soffan, där har jag faktiskt inte suttit just något i helgen, ska bli skönt att mysa ner sig efter mat och kvällspromenad.

Carpe Diem!!

Kerstin