Efter en skritt sväng i skogen så tyckte jag att vi kunde avsluta lite på ridbanan, men Hero va inte alls med på noterna, men efter några varv så kom han till sans och det va dax att börja trava, "kolla matte, vilken passage jag kan". Men jag tycker vi ska trava, sa jag. "Kolla matte, jag kan ta i mer." Suck.. Gör halt och börja om tänkte jag. "Kolla matte jag kan trampa också. Jaha, du driver på framåt, jamen då tar jag i lite till."  Dubbel suck... Tar väl o fattar galopp då.. "Kolla matte, jag kan sprattla med benen, högt framåt." Där va jag faktiskt tvungen att ge honom lite beröm eftersom han faktiskt gjorde en riktigt bra spansk skritt. Ofta blir det bara hysteriska benlyft, men igår tog han i genom hela kroppen. När vi väl enats om att galoppera så visade han att han minsann kunde byta galopp, vare sig jag ville eller ej.. Jag lade ner det här med ridbanan, ingen idé att tramsa med honom, blir bara spänningar, det går bättre någon annan dag.

Vi blev båda lite svettiga och Guldgossen fick bli lite avblaskad med vatten innan han gick ut och rullade sig i sanden.

Kvällen tillbringades på jobbet med glada barn och ponnyer.

Tjing!

 

marianne

27 maj 2015 10:37

Vissa dagar önskar mer än andra, att man vill samma saker...haha

http://marresmams.blogg.se

Kerstin

28 maj 2015 09:56

Missförstånd i kommunikationen.. :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...