Kände att idag behövde jag verkligen få bara vara på hästryggen, bara vara i stallet och pyssla och låta tankarna vandra fritt. Hero som vilat, visste jag skulle köra alla sina sjutton gångarter, så jag var liite sådär sugen att rida, va inte det jag ville ha idag, men men.. Fick för mig att pröva kandaret jag köpte i somras. Sagt och gjort. På med sakerna och iväg ut på en skritt tur. Och gissa om jag blev paff när min guldgosse faktiskt skrittade HELA tiden, förutom den lilla bit jag bad om trav. Han kan konsten att känna av matte den där gula gentlemannen. Och det var precis vad jag behövde också, en underbara tur.

Min fina guldgosse!!

Sedan blev det Curres tur att på sig sadel mm, ut i snön och longerade några varv. Va rätt tungt så jag ville inte trötta ut honom, det ska ju vara skoj. Och det tror jag att han tycket det va. Han gillar ju att jobba.

Hemfärd efter lite pyssel och fick i mig lunch, en varm dusch och sedan soffan. En bra dag helt enkelt!

Carpe Diem!!

Kerstin

 

marianne

6 mars 2014 09:39

Men vad mycket snö!!!

En fråga; varför har du köpt kandar?
Nyfiken bara....jag hade det på min nordishingst i början, då i tonåren.
Han var ganska snabb att sticka och ville inte alltid stanna när jag ville det

http://marresmams.blogg.se

 

Erika

7 mars 2014 10:04

Gud va mysigt! :)
Så härligt att du kommit igång igen med ridningen.
att rida kan verkligen få en att må bra. :)

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Anita

21 mars 2014 17:27

Myys! :D

http://siliiins.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...