Tja vad ska man säga... Vaknade och hade en sådan här dag när jag inte ville något, allt kändes jobbigt och tungt. Men hundarna vill ut, hästarna vill ha mat så det är ju bara att pallra sig upp och sätta lite fart, även om det gick i snigeltempo i början. Men väl i stallet och hästarna kommit ut och hundarna fått sin promenad så började jag med stallfixet och ömsom så trallade jag med i musiken ömsom funderade jag på vad jag höll på med och jobbighets tankarna kom över mig. Men hur det nu än va så stod jag tillslut där med en sadlad Hero och en liten Curre med spetsade öron bredvid. Jag hoppade upp och funderade vad jag höll på med, "sälj skiten och åk utomlands istället" tanken kom över mig. Skrittade bortöver och kom på att det här va faktiskt 1:a gången som Curre gick med som handhäst när jag red. Annars har han bara går med som sällskap till någon av de andra. Allteftersom vi red så steg humöret och trots att jag hade tunna ridbyxor och inga långkallingar, snön yrde och det var lite kallt om kinderna (-9 grader), så kom jag på mig själ med att sitta och le stort (tur man har öron som stoppar upp ibland). Vägen vi red var bara plogad en bil, men det är ju bara pudersnö så vi fortsatte den uppöver och travade på lite. Curre hade fullt fokus på oss, inte ens en millimeter före Hero gick han, ena örat lite mot mig för att höra om jag sa något om att bromsa upp eller byta gångart. Han travade till och med i form!! Tror han skulle bli en perfekt parhäst i körning, han travade i samma tempo som Hero, precis hela tiden! Och ibland gick han så nära oss så jag lyfte upp foten på hans rygg (naturligtvis brydde han sig inte om det heller). 

Bästa lilla Curre och Hero

Vi växlade mellan alla 3 gångarterna och han hängde med så bra, hela tiden med samma fokus. Han utförde ett jobb och då ska det göras ordentligt. På hemvägen började Hero med sin konstiga gångart som innefattar sprattel med framben, tramp och lite skutt. Men Curre han skrittade på, ev lade han in några travsteg för att komma ifatt. Till saken här även att Hero och Curre funkar i lag, men bästa kompisar kan man nog inte säga att de är, så bara en sådan sak säger en hel del om hur otroligt bra i skallen de är båda två faktiskt. Att finna sig i att nu är det såhär och nu ska vi göra ett bra jobb. Det va två nöjda hästar och en nöjd hästägare som kom hem till stallet igen. Pyssel och lite morötter innan de fick gå ut till de andra och när jag kom ut sedan så stod Curre och Hero och åt ur samma hög. Sötisar!

Fick även ett glädjande samtal under förmiddagen i stallet. Kanske blir det mitt år det här ändå... Att börja mitt liv igen...

Carpe Diem!

Kerstin

 

Erika

21 januari 2014 14:50

Upp på hästryggen är det allra bästa faktiskt. :)
Då blir man på gott humör, man mår bra och hästarna ger en sån himla glädje. :)

http://eriikapettersson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...