Ja vem kan klaga på den här sommaren!! Helt ljuvligt! Vi badar och badar och solen värmer och små varma vindpustar värmer oss när vi kliver upp. 

Hero och jag tog ett kort, men ack så svettigt pass på morgonen, barnen gick med hundarna och jag packade ryggan. HAVET, hej här kommer vi, igen!! 

Vår fina havsvik... 

Älskar att sitta och titta ut över havet och se solens strålar speglas sig i vattnet, allt gnistrar och glimmar så fint. Det va lite vågor igår och alger, men varmt i vattnet och vågorna gjorde så det blev lite mer motstånd när jag simmade, så jag känner faktiskt av det lite i dag, eller beror det på att jag simmat 3 dagar i rad... Precis när vi skulle hem igår så gick jag ut bara för att doppa fötterna, men det var så ljuvligt så jag var tvungen att ta en sista simtur... 

Enda vilda djur vi såg i går var ett rådjur och denna fågel, suddig och till höger på bilden..

Den hade lång smal hals och lite krokig?! Inte mjuk böj som en svan utan väldigt kantig böj, krokig helt enkel.. Såg väldigt mörk ut, svart och mörk grå... Kan ha varit en sådan jag såg på hölägdan sist vi var där, när vi for hem... Landade uppe i ett träd, men det gick inte att fota eftersom den försvann in i skuggan... 

Nej gott folk, nu ska jag rida!

Carpe Diem!

Kerstin

 

marianne

5 augusti 2013 13:55

Jag brukar oftast oxå läsa/skriva vid frukost, men jag är ju lite nyfiken också, så hinner jag inte måste jag kika in nån gång under dagen :)

http://marremams.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...