Igår vaknade jag full av energi, inte ens snön fick mig att deppa ihop. Gjorde mina morgonbestyr, tog hundarna och gick iväg på vår vanliga tur, men sedan på hemvägen hände något.. Jag kan inte säga vad det var som hände eftersom jag inte vet, men jag bara tog slut. Fick soppa torsk helt enkelt. Sista 500 m hem fick jag verkligen bara lägga all min fokus på att gå. Som tur va så hade jag redan gjort stallet så jag kunde i princip bara gå in och sätta mig. Det var länge sedan jag kände så här. Sist var nog sommaren 2011 då jag jobbade så mkt, dygnet runt, då slutade ju kroppen att fungera ett tag. Nu tycker jag inte det ska hända, har nyss varit långledig och försöker verkligen ta det lugnt mellan arbetspassen, men kroppen och jag tycker tydligen olika. Så igår hände inte alls något, släpade mig mellan dagens måsten och i morse kunde jag bara konstatera att barnen fick bli hemma då det snöat och drivit hela natten och att skotta fram någon bil och plogvallar finns inte på min karta. Sopade av trappen igår och skottade lite framför och sedan orkade jag knappt mocka åt hästarna. Otroligt frustrerande, men naturligtvis något jag verkligen måste lyssna på.

Nu ska jag ringa grannen och be honom skotta fram mig, IGEN!! Annars blir det nog bara dagens absoluta måsten igen. En kompis messade att hon kunde komma med sin häst så vi kunde rida tillsammans..Kul, javisst, men vart?? Timmerbilar och skit efter vägen, skogen kommer man inte upp till... Bor helt fel...

Behöver en energikick!! 

Kerstin

 

Ylva Blom

6 februari 2013 11:27

Bra att du lyssnar på kroppen. Kram!

http://www.ylvablom.se

 

Anneli Johansson - bloggtävling hos mig

6 februari 2013 11:53

Ibland får man lyssna på sin kropp. du får nog energin tillbaka snart. Ibland behöver man bara "vara"

http://www.stallekekullen.blogg.se

 

Nina" title="http://blogg.se]Nina[/url]" target="_blank">blogg.se]Nina[/url]

6 februari 2013 13:45

Usch ja, jag känner allt för väl till det där...Har man en gång varit nere på botten så tar det åratal att bygga upp sig igen. Jag gjorde min djupdykning 2002 och är inte återställd än :-( Så jag säger som de andra, lyssna på kroppens och knoppens signaler, man kan vara utarbetad fast man inte tror att man är det. Och det är bara återhämtning som gäller, det finns inga genvägar.

Sv: Det är Týr och Jade som inte får ha fri tillgång, de har begränsad fri tillgång i stället. De äter två fyllda hönät per dygn vardera ungafär. Så därför vill jag ha rätt många så jag kan fylla dem för hela min bortavistelse.

http://stallskogalund. blogg.se

 

Erika

6 februari 2013 20:20

De är verkligen viktigt o lyssna på kroppen så de gör du rätt i.
Men jobbigt när energin tar slut sådär. :/

http://eriikapettersson.blogg.se

 

marianne

6 februari 2013 22:23

Men oj :( ....Du har för mycket runt dej, men jag är GLAD att du äntligen börjat lyssna på din kropp.....ta de lugnt ett par dar så piggnar du på dej lite.

sv: du har rätt, jag slappnade av och gav msgnus chansen, förr smet han allltid så där om man inte var vaken, men det är så länge sen att jag glömt :(
Ava är jättejobbig, hon försöker alltid öppna å gå ut, har liksom inte tid att vänta, jag håller på att lära henne att inte öppna men vissa saker vill hon inte alls lära sej :(

http://marresmams.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...