Sonen och jag bytte vatten åt Sköldiz förra veckan,men det fanns inte tid att tvätta gruset vilket eg gjorde allt vårt jobb ogjort. Vattnet var grumligt och jag hade lite ångest för "paddan". Det gick några dagar och barnen var ju hos sin pappa och jag jobbade, så det var liksom bara att gilla läget.

Men så fick jag ett bryt i fredags kväll mellan dag och natt jobben och tyckte att mina "följeslagare" kunde visa sig för mig nu, eftersom jag verkligen behövde veta av dem. Skällde lite på dem och sa att jag har väl aldrig känt mig så ensam och maktlös som just då och då fanns de inte därför mig. Less på livet så for jag till nattjobbet och glömde av mitt utbrott. Hemma igen på lördag morgon så gick jag in i sonens rum för att stänga dörren, så jag inte blev störd av lamporna från Sköldiz akvarium. Stannade upp i dörren och tittade förvånat in i akvariet, vattnet var glasklart... 

Jag & Sköldiz tackar och bugar till "de" som hjälpt oss!

Kanske finns det en annan förklaring och ni får gärna berätta hur det gått till. Visst var det "roligt" Marianne!!   

Var bara det jag ville berätta!   

Kerstin

 

Marianne

6 januari 2013 23:10

ja du ser :) det är väl inte första gången du
fått hjälp? här har det aldrig hänt såna saker, men jag gillar och välkomnar mina besök ändå,
jag tror jag kanske vet nåt om fen

http://marresmams.blogg.se

 

Marianne

6 januari 2013 23:13

hm mobilen gör som den vill...hann inte skriva klart,
tror jag vet varifrån han kommer, han som var här :)

 

camilla

7 januari 2013 08:26

vad härligt att ni fick lite hjälp =D, vem det nu var?!?

Än så länge är jag nöjd med min overall, ja det är ju aldrig lätt att veta stl synd om killar ;)...

http://bbqridtravare.se

 

Marianne

7 januari 2013 08:45

Jag är inte säker på att jag förstår hur du menar, men jag tänker göra ett försök.

Ja vi har ju olika sinnen och ser, känner eller hör, jag ser och känner men jag har aldrig fått hjälp så som du, kankse "dom" tycker jag klara det bra själv ;) att jag behöver annan sorts hjälp...bl.a kommer de ju alltid när jag mår dåligt eller är ledsen.

Angående Camillas kommentar här ovanför, varför är inte killar så smarta att dom tittar i ett plagg man har? Det har jag ofta funderat över :))

http://marresmams.blogg.se

 

Marianne

7 januari 2013 13:58

Ja jag gjorde så först, att rubriken blev länken, men det verkade inte funka på utkastat så då gjorde jag om, det funkade inte heller på utkastet, men när det var publicerat så gick det ju bra så det får bli så nästa gång...om jag behöver och kommer ihåg hur jag skulle göra ;) Jag har ju inget minne alls :(

Så det går att lyssna nu äntligen? När det är någon annan som säger til dej....hur många gånger har jag skällt och bråkat för du inte tar hand om dej själv utan låter allt och alla gå före din egen hälsa? VA? Jaja...huvusaken att d ÄNTLIGEN fattat ;)

 

Ida

7 januari 2013 14:45

Fin blogg:)

http://idahallgren.blogg.se

 

Erika

7 januari 2013 20:34

Där ser man. :)
Finns de såna som städar åt mig med så vore de inte fel. ;P

SV:
Jo visst på sätt o viss är det ju bra att underlaget är som det är.
Men hon har en hel del överskottsenergi så hon skulle behöva galoppera lite. :)

Hon drog iväg idag o bocka o sparka, livet var kul då tyckte hon. ;P
Kunde inte bli arg eftersom hon är pigg o de bara finns få ställen speciell backar där snön ligger kvar och de går trava&galoppera o hon tog några galopp steg upp för backen.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Nina

7 januari 2013 22:09

Vad häftigt! Jag skulle bli överlycklig om jag fick ett sånt tecken, det är ju verkligen ett riktigt konkret tecken. Vet du vem som hjälper dig ibland eller är det någon "okänd"?

http://stallskogalund.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...