Attans vad svårt jag har att komma igång på dagarana. Känner att det blir allt jobbigare. Frukosten blir allt längre, "bara 5 min till", fy vad less jag blir på mig själv.. Och ändå sitter jag här.. Och vet att jag blir irriterad på mig själv när jag inte riktigt hinner med det jag tänkt sedan, eller får stressa iväg. Suck!! 

Är inne i en jobb period nu, dagar och nätter, fullt upp i två veckor, men sedan ebbar det ut lite, tror jag... Som tur är så har barnen ledigt även på måndag, vilket betyder SOVMORGON även för mig!! 

Har funderat på det här med att sammanställa året, så jag började skumma igenom mina inlägg från och med januari 2012 och fastnade för det första inlägget...

... Vad man vill minnas...

Jag brukar normalt inte sammanfatta mina år som gått, men i år kändes det rätt och ganska viktigt att göra det. Jag/vi har haft ett turbulent år och i mina ögon så har sorgen dominerat, men i sammanställningen så ser jag att så är det inte. Vi har haft stora förluster, men ännu större glädjeämnen. Men det är konstigt vad man väljer att minnas.. Det enda jag minns av förra vintern till exempel var att jag skottade snö i parti och minut, men när jag blickar bakåt så ser jag ju att vi red massor och hade annat kul där i mellan.. Jag kommer ihåg sista natten med lilla Hulda, jag hade glömt glädjen vi kände när vi hämtade henne, eller när det blev klart att vi skulle få köpa henne. Jag kommer ihåg sista katastrof ridturerna med New Dawn, jag har glömt sista turen som var lika fantastisk som 1:a. Jag kommer ihåg sista minuterna med Lukas, hur jag grät i hans man. Jag har glömt hur massa kul vi hade tillsammans, hur många skratt han bjudit på. Men genom min sammanställning så kom även dessa minnen tillbaka och nu väljer jag att minnas de. Sorgen lever kvar, men jag packar ner den i en låda och bär ner den i källaren nu. Fram med de ljusa minnena och framtidsplanerna.

Vi har 2 ponnyer som förhoppningsvis ska gå kvalitets till hösten och en som ska visas på 3-års. Ev så kommer vi iväg och visar våra fina hingstar och kanske det blir någon liten tävling framöver för barnen och Zabina.

Dexter och Eddie är 2 underbara vovvar med massor av livsglädje och energi, de tar ut oss på dagliga promenader och upptäcksfärder. Vi har massor att glädjas åt, både i framtiden och det vi bär med oss i vårt bagage!

Så det är vad jag väljer att minnas!

Vad väljer ni att minnas av 2011??

Så valde jag att minnas 2011 och om jag sammanställer 2012 så väljer jag nog att göra samma sak, se ljusglimtarna och packa ner det trista i en låda och bära ner i källaren. Lådorna finns där och kan alltid öppnas, men det är inte sorgen som för mitt liv framåt, det är glädjen. Men sorgen behövs för att man ska uppskatta det andra i livet. Sedan kan jag tycka att jag faktiskt uppskattar det jag har och att det räcker med sorg och elände, men kanske är det något mer jag behöver lära mig innan det ebbar ut.

Men nu måste jag ta och sätta lite fart...

Ha en toppen dag!

Kerstin

 

Anna

6 januari 2013 12:20

Jag tycker inte att du ska skriva någon sammanfattning för 2012. Av olika orsaker bla att det har varit så jobbigt för dig...det tar tid för både "kropp & knopp" att bearbeta jobbiga perioder. Om jag vore du skulle jag konstatera att 2012 var ett jobbigt år och att 2013 ska bli bättre!!!

Förstår känslan att man inte vill eller kan stiga upp och göra det man ska. Har känt så hela hösten och det är först nu det börjar släppa för mig. Man blir otroligt less på sig själv när orken och energin inte finns där och man har hur mycket som helst som ska göras:( Det kommer att bli bättre...men det tar tid!!! SKÖT OM DIG KÄRA VÄN!!!

Svar:Jag smakade på dem för första gången för några veckor sedan...köpta...måste säga att de hemgjorda smakar mycket bättre:D Riktigt enkla att göra också:D

Nej, precis...jag som INTE skulle handla någonting..visslar lite lätt...men nu är det köpstopp på ALLT för oss!! Det känns riktigt bra också om jag ska vara ärlig:D

Jo, det hinner hända en hel del på ett år!!! Man blir förvånad:O

Jag satte mig ner för min egen skull och gjorde en summering. Kände att jag ville ha både det tråkiga och det roliga för att se vad som hade hänt under året. Därför blev det mycket bilder;)

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

 

marianne

6 januari 2013 17:24

Ja, det är så man får se det för att orka, ljusglimtarna som lyfter en. Jag brukar inte göra sammanställning, kanske för jag är lat eller för jag inte vill blicka bakåt...vad vet jag....jag brukar dock gå tillbaka och läsa ibland.

Jag och Ava har komunicerat många gånger förr så jag tror det har att göra med att Wilda flyttat, nu har jag ingen konkurrens och hon behöver inte visa sej tuff för nå´n :) Wilda var en uppviglare ;)

Jag har ju pratat med andarna men aldrig fått ur dom vem dom är...jag kan ju be att dom kommer eller lämnar mej ifred och berätta vad jag gör där och så, men det kanske kommer det där andra oxå.

Vad var det för rolig sak? Nu blev jag nyfiken ju ;)

http://marresmams.blogg.se

 

marianne

6 januari 2013 17:25

Klart din gäst ska rida, vad är det annars för mening att tillbringa ett par dagar på en hästgård ;)

 

Erika

6 januari 2013 20:55

SV:
Jo mål är viktigt o ha ialla fall för mig. :)
Annars rider jag, tränar, men kommer ingen stannas.
De händer liksom ingenting, och det känns viktigt när man har unghäst o ha tydliga mål dit man vill.

Sen kanske Raski inte kan gå OS, haha..
Men ska uppnå dessa mål har jag tänkt mig.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Nina

7 januari 2013 22:16

Usch för det där med att komma igång på morgnarna! Jag kan sitta här vid datorn och bara förhala starten hur länge som helst, men sedan när jag väl kommer igång så undrar jag för mig själv vad det skulle vara så trögt för, det är ju SKÖNT att komma igång och få sina saker gjorda.

Jag har börjat på en årskavalkad, men jag tappade gnistan...så jag tror jag struntar i det.

http://stallskogalund.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...