... eller bara ge upp... Nej, jag är väl mer en "glimten i ögat"  person, så läs och skratta om min underbara nyårsdag..

Börjar väl från början...

"Den efterlängtade sovmorgonen, som jag planerat in och förberett för, då hästarna fick mat efter tolvslaget så jag lugnt skulle kunna sova iaf en timme till stördes av en väldigt frustrerad briard vid namnet Dexter tidigt på nyårsmorgonen. Han hade inga planer alls på att sova längre än vanligt och låg och slog med tassen och skällde till med jämna mellanrum så att matte skulle höra hans missnöje. Tja, vad gör man inte för sin älskade vovve...   Och väl uppe så var det väl lika bra att sätta igång med dagen. En lång frukost fick det bli och sedan var det dax för hundarnas promenad. Tog sparken i förebyggande syfte, man är ju mer som en gammal tant nu när man går på halka.. Ut på vägen och så bar det iväg..... Utan att ens ha sparkat en endaste gång så gled sparken nästan 1 km... Hundarna travade på precis i dikeskanten, där de fick bra fäste. Men sedan lutar vägen lite och trots tappra försök så gick det inte att hålla sparken på vägen utan den gled fint ner mot dikeskanten. När den väl stannat mot snön så kom vi ingenstans... Var som den mest polerade isbanan jag sett... När jag försökte flytta upp sparken på vägen igen så gled den ner mot kanten igen.. Hmm, hur gör man då?? Jag kunde inte gå på vägen, försökte ta mig upp till mitten av vägen där jag kunde ana lite sand, men det var ju omöjligt att stå, än mindre gå på den sida vägen jag var. Skickade iväg Dexter först så han skulle kunna dra mig framåt, men han halkade ju bara han med och då gick vi ändå i dikeskanten. Så jag fick ha hundarna bakom mig och sedan med myrsteg ta mig fram efter kanten. Inte så svårt kan tyckas, men eftersom sparkens ena med fortfarande var uppe på den glashala vägen så gled den iväg av minsta lilla tryck från mig och jag hade inte det minsta lilla lust att falla.. Nåja.. Vi kom därifrån till slut och hem igen utan benbrott och endast 2 vurpor för Dexter.

Traskade upp till stallet och steg glatt in i traktorn, nu ska här skottas.... Fast inte just i dag då sa traktorn.. Högg tag i spaden på vägen mot höbollen och bestämde mig för att skotta rent runt den så det går lättare att ta hö. AJ, sa min nacke och låste sig.... Hmm, går inte alls att skotta med nackspärr... drog fram lite hö och satte mig på och funderade på om jag inte skulle gå och dö direkt eller om livet hade något att leva för iaf... Bestämde mig för att leva ett tag till.. Tog fram kniven och skulle skära bort mer av plasten runt bollen.. Men pga nacken så hade jag ju ingen kraft i höger arm, satte mig på knä vid bollen och vände kniven och drog den mot mig, man blir ju så mkt starkare då samt att jag kunde använda båda händerna.... Tjong sa det och det högg till i benet... Tittade ner och kolla... Ett jack på mina nya täckbyxor... Aj aj... Tittade lite mer... Så mörkt det börjar bli runt hålet, och kolla.. Det vita fodret är helt plötsligt rött.. Kravlade mig upp på min hötuss igen och satt och tittade och funderade... Tja, vilken tur att det var den relativt nya kniven iaf, den har ju inte rostat och jag har ju inte hunnit använda den till en hel massa saker ännu, vilket gör att den borde vara relativt ren...

Lyckades genomföra stallskötseln utan större missärer innan jag gick in och gjorde upp en eld och lade mig på fällarna framför och spelade Wordfeud i några timmar... Lite fika, mat och några mess senare så vågade jag mig ut igen, denna gång utan spark och åt andra hållet på vägen... Efter att ha hotat Dexter med att kastrera honom med en slö kökskniv och utan bedövning så gick han snällt bredvid mig utan att dra en endaste gång.. 

Plumsade mig upp till stallet sedan och såg hur till salu annonserna skulle se ut. Men så har jag ju 2 små knasbollar till ponnyer... Lagom irriterad så skulle jag slänga in hö åt hingstarna i hagen, men de vägrade flytta sig från grinden och jag som fått på massor på högaffeln hade inte alls någon lust att släppa ner allt på marken och sedan försöka få på det igen... Så jag tog i så gott jag kund och kastade över det. Allt hamnade på Curres rygg, han gick iväg några steg, tittade frågande på mig, vart tog maten vägen, tog ett steg åt sidan så en tuss trillade ner, ställde sig sedan lugnt och åt av den medan Sullivan glatt åt från det som låg på hans rygg. Toppen matte att du fixat ett höbord åt mig, tänkte han nog där han stod och mumsade. Jag var tvungen att stå och titta på dem ett tag till och när Curres tuss tagit slut så böjde han bara halsen och tog en tuss från det som hängde ner över bogarna.. Bägge killarna så så nöjda ut där de stod. Till slut kunde jag inte hålla tillbaka skrattet, mina älskade fåntrattar. Skrattade så tårarna kom. Kröp in i hagen och myste med dem en stund och fixade sedan klart med deras mat och lite annat. Klev sedan in i huset med ett leende och alldeles varm av kärlek till dem. Dessa små troll får mig verkligen att le var och varannan dag. Vad vore jag utan dem."

Tja det var min nyårsdag... Idag värker nacken och benet, men jag ska försöka klara ut även denna dag utan att ta livet av mig. För 2013 ska bli ett bra år, så är det bara!!

Kramar!

Kerstin

 

Erika

2 januari 2013 16:40

SV
Visst är de snyggt, är riktigt nöjd. :)

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Cicci

2 januari 2013 20:17

Ops!
Ja du fick då gå igenom allt :/ . Hur gick det med knivskadan? :(
Hoppas nacke mm är bättre . Nu kan det väll bara bli bättre? !

Kram C

http://www.bonnaliv.bloggplatsen.se

 

Kim

2 januari 2013 23:33

Ja du! vad skulle man göra utan glimten i ögat...
Tur att vi har dessa knasiga djur i alla fall som får oss att skratta så gott ibland.
Hoppas nacken och benet är i bättre form igen.
Kan tipsa om att hugga sej i benet är överskattat ;))

Detta år SKA bli bra!

kram

http://varmt.bloggplatsen.se

 

Anna

2 januari 2013 23:58

Svar:Skönt att fler tycker likadant om målen!! Jag vill vara så realistisk som möjligt:D Och hälsan är det absolut viktigaste för oss bägge 2!! Är vi inte friska och iordning funkar inget annat. Men är vi friska få funkar allt:D Hi hi!!

Självkritisk ska man helt klart vara!!!

Det måste vara jättetungt när traktorn INTE funkar...Morrrr med andra ord!! Håller verkligen tummarna att den startar inom kort för dig!! Det kommer ju att underlätta en hel del med snöarbetet!!! HÅLLER BÅDE TUMMAR, HOVAR OCH TASSAR ATT DEN STARTAR IDAG FÖR DIG!!!

Det är inte lätt att ha bra humör när det är så här mycket snö som ska skottas bort!!

Kram och sköt om dig nu så länge!!!

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

 

Nina

3 januari 2013 11:07

Mmen stackare!! Hur mycket ska du behöva gå igenom av jäkelskaper på en dag?! Det är tur att du är den du är, annars hade du brutit ihop för länge sedan.

Sv: Nja jag är egentligen en sån person som aldrig är hemma och sjukskriven, ser det som ett personligt nederlag av mågon konstig anledning. Minns inte när jag var hemma pga sjukdom senast, måste varit före 2008 när pappa fortfarande jobbade hos mig i affären.
Nu var jag liksom tvungen att vara hemma för Jockes skull, han FÅR inte bli smittad i onödan bara för att jag vill jobba, så det var bara att gill läget...

http://stallskogalund.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...