Äntligen får man återgå till vardagen igen, med jobb och vänner...    Skojar lite.. Har varit underbart att fått vara ledigt och jag uppskattar det verkligen, synd bara att jag hade migrän 1:a halvan och förkyld andra halvan.. Men nu är jag frisk igen så..

Att jag är lite låg just nu beror på stor del till mina beslut angående hästarna. Som ni alla vet vid det här laget så är New Dawn min älskade lilla pålla. Hon föddes här på gården för ganska precis 10 år sedan. En ljuvlig vårkväll när hon var 3 år, så var vi ute och gick i skogen och hon var så lugn och fin, så jag satte upp på henne, barbacka i grimma och med hala wct byxor, inte det smartaste sättet att rida in en häst på men alla sätt är bra utom de dåliga, eller?? Härom dagen var vi ute och gick i skogen, också en ljuvlig vårkväll och även denna gång var hon så lugn och fin. Vi gick ungefär samma runda och jag satte upp och skrittade hemåt. På något sätt så fick allt sitt avslut då. Cirkeln är sluten, vi började bra och vi avslutade bra. Hon mår inte bra min lilla tös. Jag ser på hela henne att allt är över nu, vår tid är slut. Svårt att förklara, men jag litar på min instinkt hur jä..a jobbigt det än är. När det blir vet jag inte ännu, men det blir...

Jag älskar dig så min vän  

Ha en solig dag!

Skriver

Kerstin

 

Anna

29 april 2011 10:02

"Kramar om rejält" Vet hur otroligt jobbigt det är att "ta beslutet":(

Kramar från Anna & Tabasco

http://www.anaby.bloggplatsen.se

Kerstin

29 april 2011 22:44

Ja, visst är det så, även om det känns rätt så är det jobbigt...

 

Anneli Johansson - bloggtävling hos mig

29 april 2011 10:04

men :´( *kram*

http://www.stallekekullen.blogg.se

 

Emily

29 april 2011 10:06

Det svåraste beslutet att ta, men också det mest kärleksfulla.

*massor med kramar* <3

http://gandalf268.se

Kerstin

29 april 2011 22:39

Ja, så är det. En frid har sänkt sig över henne nu, hon vet, allt är ok, men trots det så känns det inte lättare. Gråter i tid och otid... :(

 

Malin

29 april 2011 10:33

Vilka jobbiga beslut du har fått tagit på kort tid! Förstår att allt måste kännas tungt!
Kram!

http://leiaskrypin.bloggplatsen.se

Kerstin

29 april 2011 22:35

Och fler kommer det.... :(

 

Marie

29 april 2011 10:50

Jag gråter med dig! Bra gjort, osjälviskt.

Måns kan man galoppera på långa tyglar utan problem, halsring blir nog perfekt! Tävling är inte allt.

http://stallbrannebo.blogg.se

 

Ingela

29 april 2011 11:53

Alla vandrar vi vidare till våra olika mötesplatser, tur det finns mötesplatser iallafall, kram

http://becausetrollrik.blogg.se

 

Spanaren

29 april 2011 15:54

Kramar om och dessa ord räcker/ kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

29 april 2011 22:23

Dessa ord räcker mer än väl. Tack och en bamse kram tillbaka!

 

Bonnie

29 april 2011 17:38

:´(

http://teamkarlsson.blogg.se

 

Camilla

29 april 2011 18:12

Tufft beslut, måste kännas superjobbigt. Men skönt ändå att du tagit beslutet nu och känner att det är rätt för er.

http://parellikusken.blogg.se

 

Maria

29 april 2011 20:36

Förstår dig precis angående New Dawn... Jag har också tagit ett sådant beslut i unga år, med min bästa, älskade Sweet Lady, som blev skadad. Jag tänkte ha kvar henne som promenadhäst, tyvärr trivdes hon inte med det. Så jag blev tvungen att ta ett fruktansvärt svårt beslut att ta ner henne. men jag har alltid vetat att jag gjorde rätt. Hon har det bra nu...
Lider med dig.
Kram

http://maria-hastliv.blogspot.com

 

Sylwia W Nordlander

29 april 2011 22:00

Jaa du Kerstin, förstår precis hur du känner dig, det är vår lott, som djurägare, att fatta dessa hemska beslut, känna sig som en Bödel, hårt och tungt, men vi gör det med kärlek, låter Djuret behålla sin värdighet, oftast har vi sörjt länge, för vi vet att det oundvikliga slutet måste komma, gråt, för det hjälper, att få ut alla instängda känslor!
Styrkekramar från Sylwia

 

carro

30 april 2011 00:34

Nu grät jag...
Så sorgligt så sorgligt, och så trist att det skulle sluta så med din "själahäst"...
Men jag tror åxå att du fattat rätt beslut, och det verkar som hon känner så åxå.
Fy, jag vill inte vara i dina skor.
kramar till dig!

http://sartorius.blogg.se

 

Anneli Johansson

30 april 2011 08:36

sv:ja verkligen, varit så orolig!!

http://stallekekullen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...