Trodde verkligen att jag skulle fastna vid datorn i morse, trots att jag satt barnen på skolbussen för att hinna med lite mer, men så blev det inte!! Tog en bra tur med Pepzi, han var full i rimfrost när vi kom hem, så söt.

Mockade och fixade med lite annat i stallet, tänk att det alltid finns att göra. Sedan städade jag åt alla smådjuren, dvs kattlådan, marsvinen och kaninen, dammsög och drog av det värsta inne på toaletten på övervåningen. Sedan for jag iväg och handlade, innan jag hämtade upp barnen på skolan. Vi fikade lite och sonen och jag tränade på 2:ans gånger tabell och lite engelska. men så var det då äntligen dax för mig och dottern att få sadla på Prins och Sydney och bege oss ut på en tur. Grannen hade kört upp en ny väg som vi skrittade fram på

innan vi gick till travbanan där vi körde lite tempoväxlingar i trav och galopp idag. Sydney har nog lite träningsvärk i kroppen eller så har hon blivit kall, för hon var så mkt stelare än hon normalt är. Prins skötte sig som vanligt perfekt! Det är inget trevligt underlag, trots att han kört med slungan, hästarna trampar igenom och det kan ju vara därför oxå som Sydney var lite kärvare idag. Men vägen är på tok för smal att rida på nu och halt är det. Så det enda vi kan göra är att trampa på i skogen och på travbanorna. I helgen blir det jobb, så ridningen får stå över lite. Vi har ju inte en endaste gatlampa här och som sagt halt på vägen, så det är säkrast att rida när det är någorlunda ljust. Pepzi har ont idag, orkade inte kliva upp och hälsa på husse när han kom hem. Jobbigt beslut framför oss.

Nu ska jag gå ut och natta hästarna och om en timme så sover nog jag med.

Skriver

Kerstin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...