... Uteblir idag också, men snart så...

Tycker där så kul att överbevisa folk när de säger att en sak absolut inte fungerar, då händer det si eller så, han blir så nervös, den tål inte att man gör så, man kan absolut inte göra för då dör den väl av skräck... Ja ni förstår. Och så gör man allt det där som inte ska gå utan problem. Vad beror det på, ren lyckoträff eller bara för att man tar för givet att det ska gå?!

När jag köpte min första hund, en trefärgad collie hane som hette Cocke. Min bild av collie var ju Lassie, en klok och vacker hund. Så behandlade jag även Cocke. Koppel vad är det?? Lade honom utanför ICA, frissan eller vart jag nu skulle, lös, kom tillbaka 10, 20, 60 minuter senare (eller mer) och han låg kvar... Jag tyckte aldrig det var konstigt. Tog med honom när jag red, när jag började trava så vände han och gick hem, han lade sig utanför dörren till kontoret (jobbade på ridskola då) och där låg han tills jag kom tillbaka. Konstigt, nä, ganska självklart.

Likaså har mitt hästeri sett ut, jag har liksom bara tagit för givet att saker ska fungera. Oftast blir det som jag tänkt. Men sedan handlar det naturligtvis om den tid man tillbringar med sitt djur. Min Cocke var med mig varje minut varje dag, han låg i manegen när jag hade lektioner, han var med överallt (utom möjligtvis på krogen  ). Idag har jag inte den kvalitets tiden med mina djur, men jag försöker behålla tänket. Om någon säger att en sak inte fungerar med en häst så måste jag ju prova, kan inte låta bli. Oftast fungerar det. Vad beror det på?? Jag är en väldigt lugn person och som sagt så har jag en bild i min hjärna av att det ska fungera, är det orsaken till att saker oftast fungerar?! Hur tänker ni om en person säger åt er att "det här" kan man inte göra med den här hästen, lasta själv, stå fast på gången eller lyfta ben eller vad det nu kan vara. Självklart tycker jag att man ska lyssna på vad fd ägare eller vem det nu är som säger dessa saker och naturligtvis så binder jag tex inte upp hästen och går därifrån, men det tror jag nog ni förstår.

En annan sak jag tror stenhårt på är precis som Cesar Millan säger, att djur lever i nuet, så även om ett djur haft det svårt, men när man sedan tar bort djuret från "tragedin" så skapar man samtidigt ett nytt liv och en ny möjlighet för djuret. Det är vi som lever kvar i djurets tragedi, inte djuret och det är ju väldigt viktigt att tänka på, annars har man ju inte gjort livet bättre för dem. Att man sedan värnar lite extra om dem, kan man nog aldrig ändra på.   

Berätta hur ni ser på saken.

Skriver

Kerstin

 

Nina

30 september 2011 00:15

När jag köper en häst så lyssnar jag ju naturligtvis på ägaren och hur den upplever hästen. Får jag en del råd på vägen för att man lättare ska klara av saker som hästen har svårt för eller är rädd för, så följer jag dem. Sedan, så småningom, försöker jag att förändra beteenden som inte passar mig och det brukar gå alldeles utmärkt. Vi har t ex en ponny som inte kunde stå uppbunden i stallgången.....det fungerar alldeles utmärkt nu, samma ponny skulle vara väldigt bökig med hovslagaren.....hon är hur snäll som helst nu. Så, man kan väl säga att jag gärna vill kunna göra sånt som "inte" går, men att jag inte ger mig på det med det samma.

http://stallskogalund.blogg.se

 

Anna

30 september 2011 09:27

Jag håller med Nina med att jag förändrar allt eftersom men inte på en gång. Utan lyssnar både på förra ägaren och hästen. Till slut brukar hästen "blir som jag vill" ändå i hanteringen;) Zimé tex gick INTE att sätta fast överhuvudtaget sedan hon fastnat i en boxdörr och slitit lös den från gångjärnen och blivit stående med den i gången...när min morbror tog in henne från hagen en kväll:S Det var en sånt stort trauma för henne att hon blev jättestressad och det gick ALDRIG att få bort. Enda gången hon accepterade att sitta fast var i transporten..men då hade hon även bakluckan bakom bakdelen.

Tabasco däremot har jag tagit det extremt lugnt med men idag (4 år senare) tycker jag att det mesta går att göra med honom utan större problem:D Så ibland behöver hästen bara lite mer tid än vanligt innan det blir rätt så "normalt" i slutändan:D

Svar:Först var jag lite skeptisk men ju mer man ser hjälmen ju mer tycker jag om den. Och den har så många bra egenskaper:) Så jag tror att det kommer att bli jättebra när jag har ridit med den några ggr!! Blir invigning på måndag;) Hi hi!!

Det känns bra att kunna sätta igång och sy fast fickorna på täcket nästa vecka...så att täcket blir helt klart:D Blir intressant att prova det sedan!!

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

 

Malin

1 oktober 2011 00:11

Mycket klokt tänkt, av en mycket klok kvinna.
Dom blir vad man gör dom till :)
Nästan iaf!!

http://mallatrasbralla.blogg.se

 

marianne

1 oktober 2011 21:08

Allt är ju inte svart eller vitt, hästen gör det vi förväntar oss, säger vi att "det går inte" så talar vi om för den att det inte går...
jag har aldrig fått nå´t förhandsbesked om de hästar jag hanterat och jag har inte haft några större problem heller, jag har märkt att hästar som jag inte tyckt om (av en eller annan anledning) inte har skött sej så som jag vill,inget konstigt tycker jag, eftersom jag avvisat dom!
Däremot har jag själv hjärnspöken när det gäller vissa saker, Brigade tyckte ju att i princip allt var jättefarligt och trots att jag vet att Ava är lugnare än lugn och supertrygg, så förbereder jag mej, mot min vilja, att hon ska reagera. Som tur är så har hon stark skalle och "talar om" för mej att hon struntar i allt runtomkring!
Bjuder på en story i ämnet;
Innan jag ägde Brigade var det ett tokigt sto i samma stall där han stod, alla var rädda för henne, tom tjejen som ägde henne. Jag var inte där varje dag, så jag hade inte hört nå´t om det tokiga stot som kommit. En dag hade hon smitit med ut ur hagen, och jag råkade stå i vägen när hon kom i full galopp mot mej, jag sträckte ut mina armar och gjorde mej så stor som möjligt, hon kunde välja på att springa över mej, vända tillbaka eller springa in i stallet, hon valde de sista, nå´n där inne var nära hennes box och öppnade så hon kom in där.
Efteråt fick jag höra hur tuff och modig jag varit som ställt mej mitt i vägen, men jag fattade ingenting, jag visste ju inte hur "farlig" hon var.
Så visst, det mesta som "inte går" är för att vi själva bestämmer det.
lång kommentar....hrmm

http://marremams.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...