Var meningen att jag skulle rida idag med, men Sydneys ena framhov hade flikat upp sig och jag orkade inte fixa till både det OCH borsta den minst sagt lortiga hästen så pass ren att man kunde lägga på en sadel med gott samvete. Så därför blev det bara en lättare avdammning och fix av hov och så red dotter och Prins med när jag och sambo gick med hundarna. Tänk vad det gör mycket att man ökar på riddosen med någon dag i veckan bara. Idag travade och galopperade dottern själv runt travbanan, förbi sambo och hundar utan att jag behövde smacka på lite extra eller gå före för att vara säker på att de skulle ta rätt väg eller få stopp. Inte för att jag oroar mig speciellt mycket, men ett VISST ansvar har man ju som mamma.   Och det gör ju ävem mycket för balansen och självsäkerheten (som hon inte har några som helst problem med). Så här duktiga var de idag!

  En skön avslappnad stil...

Hej, hej!!

Och så...

Grand Finale!!

  En härlig frihetskänsla och tillit till sin lilla Prins!  

Imorgon ska den lilla prinsen få sin vilodag och det har han verkligen gjort sig förtjänt av. Sedan får vi se om det blir ett besök hos Frida i helgen eller vad som händer. Till vecka ska vi i alla fall försöka komma iväg bort till en väns ridbana. Där finns bommar, men inga stöd så vi tar med oss våra block bara så går ju det kanoners!

Skriver

Kerstin

Efter som dotterns underläpp hade en lätt darr när hon inte skulle få rida idag så enades vi om att lilla Prins nog inte skulle dö av att gå 2 pass på en och samma dag.

Så efter middagen så gjorde jag ett försök att få Sydney vit och svart, men hon blev nog mer grå och gråare... En matchande borste är väl ett måste eller???  

  Skönt när sommarpälsen är mer än vinterpälsen, en glans börjar så sakta synas.. 

Prins såg lite förvånad ut när han fick på sig sadeln igen!!?? Vad är det här nu då?

Stiliga med benskydd idag!

Vi red bort till travvägen och lille Prins tände direkt!! Dottern bara satt och skrattade, tur han inte bockar utan bara springer vår Prins. "Mamma kolla vad fort det går!" Och ja, det går ju fort när inte man hinner med med Sydney!! Hon är ju något större. Men vad trevlig hon blev efter att ha fått länga ut sig ordentligt i traven, wow!!  Det måset jag nog göra lite oftare. Det blev till att göra lite tempoväxlingar för dottern idag så att hon fick tillbaka kontrollen på lill killen. Blev en busgalopp på hemvägen, men den var ändå under kontroll. Vi hade byggt upp ett litet skutt i skogen på en av våra hundpromenader och det prövade de, men det var för lågt så han travade bara över det..

     Löjligt lågt, tyckte nog Prins..

  En mysig skogstur på en mysig häst och med mysigt sällskap!

En perfekt avslutning på en mycket trevlig dag!!

Och röjt lite har jag hunnit med också, snart en full släpvagn.

Skriver

Kerstin

När kidzen kom hem från skolan så frågade jag vem som skulle rida. Sonen svarade snabbt att det var han!! Dottern satt bredvid mig och tittar förvånat över bordet på sonen, men jag då, utbrister hon?! Dessa barn.

Idag var det alltså sonen som begav sig iväg med vår Prins.

  Snygg i grönt var de idag!

Som ni ser så lyckades jag till och med på sonen ett par riktiga ridskor för första gången. Annars rider han med tennisskor och utan stigbyglar. Kul hade han i alla fall, eller vad tror ni???

Dottern var med som backup, man vet ju aldrig... Rätt som det är så tar ju bensinen slut...

Han är tuff min lillkille. Fast det var ett tag sedan han red så tvekar han inte att trava, han ville gärna galoppera, men inte idag sa jag... 

  Samma hårfärg på killarna!

     
3 av mina älsklingar!!    

Naturligtvis var vovvarna med också, full fart även på dem!

En ljuvlig tur!

Skriver

Kerstin 

....Mellan att tvätta bilen eller gå med hundarna i det vackra vädret...    Jag valde hundarna och fick sällskap av dottern på en pigg och glad Prins. Märktes inte ett dugg av att han trots att han var ryttarlös gick ganska hårt igår. Vi tog en ganska lång tur i kvälls solen.

Mycket att nosa på för vovvarna så här på våren.

Men de hängde på den lilla ryttaren och mig bra. Eddie drog iväg en gång då en stor fågel flög upp en bit ifrån oss. Men det var allt.

Vem hinner först..

  Alla går vi på led..

Full fart på häst och hund!

Dottern hittade ett litet hinder i skogen som de skuttade över, sedan drog jag dit en stock så det blev ett lite bättre hinder.

Hej och hopp!!

Älskar Prins på den här bilden!

Ni får bortse från dotterns fötter som spretar.   Kolla in hans uppsyn!!  

Se så gråhårig han blivit, vår Prins! Men det är bara till det yttre.

På hemvägen så insåg jag att jag verkligen behöver en ny kamera!! En uggla seglade majestätiskt över oss!! Men innan jag hunnit fixa med kamerna så var den borta. Vi hörde den hoa retsamt i något träd längst bort på hygget..   Men kanske någon dag, för jag har hört den flera dagar nu.

Ännu en dag att minnas!

Skriver

Kerstin

Eftersom hundarna däckade av ganska omedelbart så klev jag i ridkläderna och hämtade in Sydney och Prins. Putsade och fejjade, så härligt att ha tiden.. Skulle lätt kunna tänka mig att jobba "normala arbetstider". Sedan begav vi oss ut i skogen, jag på Sydney och med Prins som handhäst. Första biten kändes det som om jag mer eller mindre släpade med mig Prins, men när vi väl kom ut på travvägen så hade jag helt plötsligt fullt upp med att övertala honom att inte springa förbi oss i full fart. Vi enades om att man fick takta vid sidan om oss, med spetsade öron och en liten mule som gick som en elvisp, han bara ville iväg, herregud det är ju en TRAV VÄG, låt mig SPRINGA!!! Jag är övertygad om att det var hans tanke då. Vi red till vägens börjar (eller slut, beroende på vilket håll man kommer ifrån), där är iaf en låååång dryg backe som vi först gick ner för och sedan upp. Jag trodde det skulle få lilla Prins att sansa sig... Ack så fel jag hade, nu var han ju uppvärmd!    Så av den skritturen så var jag bara tvungen att ändra lite planen och vi travade en bit, Sydney gick kalas fint i en lugn fin bärig trav, Prins hetsade och skuttade brevid. Men när vi sedan saktade av så hade han faktiskt också lugnat ner sig... I ca 5 minuter... Sedan var öronen riktade framåt igen, huvudet högt och mulen igång!!   På stigen hem sedan försökte jag hålla honom bakom mig, men det var banne mig inte det lättaste. På sista lilla stigen hem så låg en stor huggorm och väste på oss. Rena rama turen att jag såg den bland all mossa och kvistar, men jag har ju fått lite radar känsla efter alla år med New Dawn så jag såg den. Den ville INTE flytta sig så vi fick gå runt ett stort träd för att komma förbi. Hemma på gården igen så stod vi och myste och jag kan ge mig dem på att Prins tyckte att det här var TOPPEN kul, eller så hade öronen fastnat i framåtläge, han bara njöt, det syns så väl på honom när han har kul.

Barnen följde med pappa på motorcyckelmässa och sedan till dotterns ena gudmor på tårta.

Sadeln var för övrigt mycket skönare med kilpadden!!

Har ni haft en lika underbar dag som jag eller????

Skriver

Kerstin

Ni vet hur man känner sig när man kommer hem från jobbet en fredagskväll och man har jobbat 7 av 8 dagar, soffan hägrar kan jag lova. Men jag hann bara innanför dörren då dottern kommer med förslaget att eftersom det är så soligt så kanske vi kunde rida.. Suck, ja jag rider inte sa jag, det kommer att ta en evighet att göra ren Sydney som varit ute utan täcke idag i regnet.. Men det var ok, hon kunde rida själv om jag följde med. Och vilken mamma kan motstå det??

Så hon gick ut och började borsta av sin Prins medan jag bytte om. Idag hade förresten son och dotter helt själva tagit in alla hästarna eftersom det regnade ganska mycket och de var utan täcken. Det var toppen bra tycker jag! Sydney (167 cm) hade inte riktigt vågat lite på att hon fick gå in så henne hade lilla dottern på knappt 130 cm tagit i grimman och gått in med. De kan om de vill!   

Det blev ingen lång tur, 2 varv runt grannens bana fick räcka ikväll. Prins var pigg och glad, lipade ständigt åt fotografen...  

     Bus trollet!!

Sedan blev det lite sitsträning, först var det handen som vi lade fokus på, sedan skänkeln. Svårt att hålla reda på båda samtidigt...

Men sitsen kan man ju alltid jobba på.

Skriver

en nöjd mamma!

Nu börjar vi gå mot Prins och Lukas värsta tid, sommaren. Eksem för lilla Prins och fång oro för lilla Lukas. Lukas går inte på bete, han får beta några minuter varje dag med start någon vecka efter midsommar. Prins får gå ute den tid på dygnet när det är minst med sol och ohyra i luften, dvs natten. I fjol var det dock bättre att låta honom gå ute på dagen och inne på natten då vi hade ohyggligt mycket knott här. Bästa Marlene ska skicka ner sitt magiska pulver till dem så jag kan underlätta lite, eller mycket. Sedan ska jag sy om Prins täck lite så det får bättre passform, det var lite för stort för honom. Prins går i vinterhagen större delen av tiden och håller Lukas sällskap, vissa tider/dagar får han gå och beta. Vill ju inte ha lillplutten ensam i vinterhagen hela sommaren..

Men för alla er som har problem med vare sig det är fång eller eksem så kolla in Marlenes hemsida, där finns massor av bra saker att läsa.

Skriver

Kerstin

Dottern och jag red ut en sväng mitt på dagen, solen sken och det var underbart varmt!!  Våren har kommit till oss på riktigt nu! Tussilago och snöfria vägar.

Det enda som gjorde ridturen tråkig var att Sydney var halt.... Kan bero på att hon är nyverkad, eller så är hon halt och då skiter jag nog i allt det här med hästar... Känns det som nu i alla fall.    Blir så trött när det aldrig funkar...

Men som sagt, förutom det så var turen mysig, dotter och Prins körde på som vanligt. Trav, galopp och ett litet hopp!

Jobbar i morgon, några timmar mitt över dagen, men vi ska ta en skogstur på kvällen, så ser jag ju om hon ömmar eller om hon är riktigt halt. I skogen är det ju mjukt det brukar hon klara.

Sista kvällsturen med vovvarna gick jag och dottern på. Då fick Dexter spåra för första gången. Han förstod inte riktigt 1:a gången men sedan Eddie visat hur man gjorde så fixade han det galant. Så nu ligger de bägge utslagna här på golvet. Nä, man får ta och bli hundmänniska istället...

Fortsatt trevlig helg på er!

Skriver

Kerstin