Solen sken och vädret var mycket ridvänligt idag. Sadlade på Sydney och begav mig iväg ut i skogen. Hon var pigg och lite tittig idag, men blir ju fokuserad på mig så fort man tar tyglarna och börjar rida. Blev ingen galopp idag eftersom hon var lite för "olydig" för det. Men efter lite övergångar, sidvärts och några öppnor så var hon riktigt fin. Glömde kilpadden idag när jag sadlade och jag känner hur jag tippar fram som en fällkniv för att jag tycker att jag sitter för långt bak, men när jag rider lätt och står i lätt sits så är den helt ok, så det är en vanesak. Glömde ta ur öronpropparna med musiken i när jag red iväg, så gissa om jag blev lite förvånad när en traktor med timmervagn dök upp bara sådär...   

Kvällen betod av persedelvård. Skönt att få städa undan lite saker reda nu, blir bara jobbigt sedan. Sedan smorde jag upp några ponnyträns som bara hänger, 2 nya också Ronjas fina träns.

Lukas och Ronja, då det begav sig.  

3 nya lädergrimmor fick sig en omgång innan jag tillslut gav mig på sadlarna. I öronen hade jag P3 Planet, vilket underbart program, sjukt skön musik och vilka underbara resmål de hade i kväll. Längtar bort.....

Där emellan så bestod dagen av vanliga saker, hundar,tvätt, dammsugning och golvtorkning, matlagning mm

Hoppas ni också haft en bra dag!

Skriver

Kerstin

Var lite tuff och satte på stigläder mm när jag skulle pröva sadeln. Kändes som om det inte skulle kunna bli jus några stora fel. Och vilken tur att allt gick bra då! Hästen med!

Tycker att jag hamnar lite långt bak i sadeln och så kände jag av stiglädren, men så kortade jag upp lädren ett hål, opps det var ju en hoppsadel och då blev det bättre. Prövade även att rida utan stigbyglar och man sitter helt ok. Något i bakvikt fortfarande, eller så är det en vanesak. Är ju lite konstigt att gå från en djup dressyr sadel till en flat sadel. Men ska pröva med min kilpad nästa gång. Den låg still och inget rugg på ryggen efteråt. Sydney verkade trivas med den hon med, gick riktigt bra efter typ 1 miljon övergångar. Fin pålle det där. ♥ Hon har lite svårt att trampa under sig med vänster bak, men där är ju skadan också så jag pressar inte henne.

Nej gott folk, det drar ihop sig allt mer... Så spännande och kul det ska bli!

Skriver

Kerstin

Tog mig en mysig skogstur med Sydney mitt på dagen idag. Solen sken, lite kalla vindar, men inte så farligt ändå. Hittade lite stigar/väger som jag glömt av, eller som man inte tänker på när sommarens grönska gömmer dem. Ett rådjur skuttade fram och tyckte jag skulle känna av marken, men jag fintade den och Sydney och satt kvar.    Sydney ömmade lite, men det blev bättre när vi kom ut på sandvägen och på gräsvägen busade hon ju så då hade hon inte det minsta ont.

Efter lite krattande och stökande hemma med hage osv. Så tog jag ut New Dawn och betade på gräsmattan, men så fick jag för mig att ta en promenad med henne i skogen, sagt och gjort. Vi gick sakta uppöver, stannade och betade, tittade funderade, gick... Och så höll vi på. Normalt är det förenat med livsfara att gå med henne i grimma och grimmskaft i skogen eftersom hon alltid får panik och kastar sig helt om och slår, men idag fanns inte det. Hon traskade efter mig som en hund. Hon klev i lera, över en gran som ramlat över stigen och som har alla kvistar kvar. Sedan lyckades hon på eget bevåg gå in mellan 2 omkull fallna träd, där hon helt lugnt stod och vänta de på mig. Detta är en helt ny sida hos henne. På hemvägen som normalt går till så att jag hänger i grimman och försöker bromsa henne så fortsatte hon gå bakom mig, strosande och lite lagom nyfiken. Jag klev upp på en ganska stor stubbe och hon traskade runt den, marken runt stubben, var fylld med rötter, mossa, stenar och lite lera, något hon normalt INTE sätter ner sina fina fötter i. Nu gick hon var på varv runt, stannade när jag bad om det, nästan klev upp på stubben. Jag parkerade henne där och satte upp. Hon blev lite orolig vart jag tog vägen först, men sedan gick honlugnt hem. När hon hörde Sydney gnägga blev hon lite till sig och jag hoppade av och så gick vi tillbaka en bit och sedan så gick vi lugnt hem igen. Hemma på gården fortsatte jag att kolla av henne lite. Gick mellan trånga utrymmen, hon rusade igenom i början, men det hela slutade med att hon lugnt stod kvar och kollade.

Jag är lite brydd över min dam idag, måste vara vårsolen som gjort sitt.. Eller var det för att jag sa att jag skulle ta bort henne??!! Jag vet inte...Vet inte om jag bryr mig heller... Känner mig ganska uppgiven när det gäller henne, när det gäller hästeriet över huvudtaget. Men det är inte ert problem så jag grubblar vidare i min ensamhet.

Men allt som allt så var det väl en trevlig häst dag... Antar jag..

Skriver

Kerstin

Dottern och jag red ut en sväng mitt på dagen, solen sken och det var underbart varmt!!  Våren har kommit till oss på riktigt nu! Tussilago och snöfria vägar.

Det enda som gjorde ridturen tråkig var att Sydney var halt.... Kan bero på att hon är nyverkad, eller så är hon halt och då skiter jag nog i allt det här med hästar... Känns det som nu i alla fall.    Blir så trött när det aldrig funkar...

Men som sagt, förutom det så var turen mysig, dotter och Prins körde på som vanligt. Trav, galopp och ett litet hopp!

Jobbar i morgon, några timmar mitt över dagen, men vi ska ta en skogstur på kvällen, så ser jag ju om hon ömmar eller om hon är riktigt halt. I skogen är det ju mjukt det brukar hon klara.

Sista kvällsturen med vovvarna gick jag och dottern på. Då fick Dexter spåra för första gången. Han förstod inte riktigt 1:a gången men sedan Eddie visat hur man gjorde så fixade han det galant. Så nu ligger de bägge utslagna här på golvet. Nä, man får ta och bli hundmänniska istället...

Fortsatt trevlig helg på er!

Skriver

Kerstin

Dottern ville hoppa lite idag, så vi tog med lite saker till sommarhagen och fixade upp 2 små hinder. Prins hade lite andra idéer än dottern i början, det nya gräset börjar ju spira under det gamla bruna..   

Hade med kameran för att fota, men det blev lite mer "träning" istället. Mycket att rätta till efter vinterns uteritter. Skänkelläget t ex.

       mot godistanten..   

Efter lite "skäll" så gick det väl skapligt. Men nu börjar det bli dax för lite mer regelbunden träning.

Efteråt var Prinsen vår alldeles sjöblöt i svett, denna vinterpäls... Lite pyssl med den lille och täcke på så såg han nöjd ut.

Sedan började det regna lite så pållarna fick gå in eftersom ingen av dem hade täcke och Sydney är ju klippt. Blev inget långvaret regn, nu lyser solen igen..

Nu blir det inget mer gjort i stallet, lite vardagspysslel inne istället.

Ha en trevlig kväll!

Skriver

Kerstin

Idag "premiär red" jag i sommarhagen!! Tänka sig att det går.. Märks att det varit ett sork år, fy fasen vad spår det var efter dem i hagen.

Efter att ha tjafsat en stund med Sydney om hur vida hon skulle gå över den lilla snövall som fanns kvar eller ej så enades vi om att hon skulle göra det. Hon var hur fin som helst i uppvärmningen, men sedan så hade vi visst delade meningar igen om i vilket tempo vi skulle gå och vilka vägar vi skulle ta. Nu är hon ju som tur är väldigt lätt att övertyga om att jag har rätt så vi valde det tempot jag ville ha och de vägar jag valde. Sedan var hon ganska trevlig att rida, men det går ju inte att rida i sadeln jag har, höll på att slänga den i soptunnan på vägen upp till stallet. Fasen vad lessa jag är på sadlar nu!! Samtidigt känns det inte som om jag vill ta en massa sparade pengar för att köpa en sadel, inte så här nära semestertider mm. Skiter i det här....

Var så less på allt så när dottern ville rida sedan så fick hon fixa det mesta själv. Hjälpte till med att ta in Prins och att sadla. Sedan red hon på gården och tydligen hade hon hoppat också. Sonen hade varit snäll och burit fram bommar och berättade stolt att lillasyster hade galopperat i en sväng, DET hade aldrig han gjort. Sötisar!!  

Blev en snabbis ut med hundarna efter middagen, frös som en, jag vet inte vad.. brr... Fasar nu över att jag måste ut och natta hästarna brrrr.....

Ha en bra natt!

Skriver

Kerstin

Red Sydney på förmiddagen, annars hittar jag bara på en massa andra saker som jag anser vara viktigare. Trotsade migränen och stormen. Fasen vad det blåste. Hade tänkt rida i hagen, den har faktiskt tinat fram!! Trodde jag aldrig att den skulle göra.   Kolla vad liten snöhögen blivit!                 

Nåväl, red en sväng efter vägen. Sydney tyckte de fladdrande presseningarna som grannar lagt över vedhögar mm var lite läskiga, men traskade snällt förbi ändå. Vi kunde till och med trava och hon kunde trots alla läskiga saker koncentrera sig på matte, underbara häst.

Sedan blev det lite mellis och jag var tvungen att åka iväg för att köpa tabletter för migränen. På vägen dit så fick jag ett sms om att mitt paket från Naturhästen kommit, med barbacka paden, resten kommer om några veckor...

Efter middagen så tog lilla tösen sin Prins och följde med mig ut med hundarna. Prins var pigg och glad idag, riktigt taggad faktiskt. Kul!

Kanske för att han också tyckte att han var så attans fin idag, men sitt nya fina schabrak i beige och det bruna tränset med hjärtan på.  

Och så bjöd ju den fina kvällssolen på lite inspirerande fotografering av det söta ekipaget.

  Ha en trevlig kväll!

Skriver

Kerstin

Eftersom det var strömavbrott och jag tyvärr inte kunde varken dammsuga eller tvätta så var jag ju tvungen    att rida en sväng. Så Sydney blev den utvalda och vilken tur att jag tog henne då. Underbara pålla! Betämde mig för att pröva rida upp i skogen, inte det smartaste jag gjort, men men, hon traskade på trots mindre trevligt underlag. Väl uppe i skogen och på fast underlag så ringde jag grannen och frågade om jag fick gena över deras gård hem, ville inte gå genom skogen igen på någon vecka.

Min "ridvolt" nere på ängen hade tinat fram och var blöt, men ridbar. Ja, vad ska man säga om denna dam, helt underbar räcker liksom inte till. Vi har hittat knapparna nu, hon är mjuk och fin i kroppen, flyttar sig villigt, vilket hon inte gjort tidigare, är stadig i formen, lite svag i övergångarna fortfarnade, men det kommer ju nu när min "ridbana" börjar tina fram. Prio ett blir en sadel till henne, så jag förhoppningsvis kan rida henne lite mer och iaf vara med på någon liten träning per säsong.. Så får vi ta det därifrån. Har kommit till insikt att var sak har sin tid och att min tid är nog förbi, nu är det barnens tur. Dottern gillar det hon gör och focuset får ligga på henne nu. Kanske kan man lura med sonen ibland, annars har ju han annat för sig så det jämnar ut sig. Sydney har ju redan haft ett föl, så jag kan betäcka henne om några år om det skulle visa sig att jag får tid med en häst till, annars kanske dottern får en fin avkomma efter henne, tiden får utvisa. Vissa insikter är lite jobbiga att komma fram till, men ganska skönt när man landat i dem.

Skriver

Kerstin