Skogen, skogen... suck!! Blev en tur i skogen idag med. Suckar eftersom jag verkligen vill rida riktigt!! Men först en vettig sadel, sedan så kan vi nog smyga igång lite.

Efter lite morgon/förmiddags strul så hann jag med att åka förbi och morsa på min bekant från Staterna, såg lite kort på träningen, såg trevligt ut, vill vara med!!! Han kommer igen sa han, så jag får väl ladda tills dess då! Kanske vi har någon ponny som kan vara med också! Vore ju kul!

Nåväl, sen eftermiddag och skogen med den långbenta damen och dotter på Prins. Blev lite mer jobb för damen idag, inga direkta protester, men höger sida är inte rolig.. Tur ET kommer i morgon. Får se om det även blir jobb. Onsdag blir det ev en lite resa för mig och en kompis. Visade sig att vi skulle till samma ställe fast i 2 helt olika ärenden, så det blir ju perfekt att samåka!

Och så kom ett mail!! Jag har tydligen fått 2 dikter/texter publicerade i Piteås dagstidning!!   Tackar jag Spanaren för!! Alltid lika kul. Förr hade jag ofta mina noveller mm publicerade, har till och med fått betalt för det, men sedan så glömmer man av, eller så prioriterar man bort skrivandet.

Hur har er helg varit då??

Undrar

Kerstin

Tog den långbenta damen på en skrittur i skogen idag, njöt av solen. Med som sällskap hade vi sonen på den lille Prins, med de korta benen. Secret tyckte det var mysigt med sällskap och var lugnet själv. Vi travade lite påtravvägen, Prins var pigg och ville iväg, men sonen höll ordning på honom.   Så duktig.

Efter middagen sedan så for vi iväg till utebion. "Bilar 2" i 3D, var rolig, men det blev lite ruggigt mot slutet, trots filt. Lite dålig kvalité ibland, men som sagt rolig.

Så får vi se vad morgondagen har att erjuda.

Ha det bra allihopa!

Skriver

Kerstin

Idag tänkte jag sätta matte på plats en gång för alla. Hon tog in mig och den lilla kortbenta ponnyn. Men döm om min förvåning då hon släppte ut honom med den ur snygga killen som bor granne med mig. Sedan trodde hon på fullaste allvar att jag skulle gå in i stallet!? GLÖM DET, sa jag och backade bestämt. Då följde hon bara med och när jag började tveka angående backningen så bad hon mig fortsätta och fortsätta och fortsätta.... Tillslut hade jag nog backat en mil (20-30 m, mattes anm.) då först fick jag gå framåt igen. När vi kom fram till stalldörren tvekade jag och sträckte upp huvudet högt i vädret, man kan ju alltid försöka skrämma den där lilla saken. Poff, så fickjag backa igen... Efter några steg så tog jag saken i egna hovar och smet förbi matte och gick med raska kliv in i stallet. Hon är allt bra tjurig, för då fick jag gå ut igen och så gick vi in tillsammans. Inne i stallet så började jag leva rövare, visade mina långa ben, både fram och bakben. Efter några minuter så röt matte i åt mig och sa åt mig att stå still. Jag drog en djup suck och sänkte huvudet och gäspade lite när hon började borsta mig. Sadeln åkte på och allt det andra, matte hoppade upp och jag stod helt stilla tills hon var klar med allt. Sedan gick jag iväg med bestämda steg, jag traskade på över stock och sten, undvek att krossa mattes knäskålar mot träden, bara gick på helt focuserat. Uppe vid korsningen styrde matte lite försiktigt till höger och jag traskade på med öronen nyfiket framåt och huvudet sänkt. Var riktigt trivsamt. Av bara farten så svängde vi igen, traskade på över ängarna, upp i skogen och fram till den trasiga bron, där vände vi och gick samma väg tillbaka. Vid korsningen tvekade jag en mini sekund men svängde sedan snällt till vänster. Vi hade en riktigt härlig tur och utan minsta lilla missöde så kom vi hem och jag fick massor av klappar och godis. Livet är rätt ok faktiskt. Glömde helt av att jag skulle trycka till matte idag, kanske gör det i morgon istället eller så tar vi en sådan här tur igen, det var rätt mysigt. Matte tyckte också det.   

Skriver

Talinums Secret

Trodde i min enfald att matte gett upp efter gårdagen. Men hon är attans tjurig min människa.

Tydligen så skulle det ridas idag med. Nya helskodda ridbyxor och ridstövlar dagen till ära.. Fattar ingen...

Eftersom nu matte ska tjura på så här så började jag redan i stallet med att blåsa och visa att ute var det nog läskigt.. Matte tittade på mig, knäppte loss mig och tog med mig ut för att kolla, attans, jag är ju inte ett dugg rädd för hundarna i hundgården, inte på nära håll ialla fall. Matte hoppade upp och jag fick en godis som jag inte riktigt tyckte om. Tänk, hon kan inte ens köpa rätt godis!? Hur svårt ska det vara?? Eftersom pojkarna stod i hagen och gnäggade på mig så tänkte inte jag lämna gården, det var mitt mål idag....   Tog inte många sekunder förrän matte lyckats övertala mig att gå... Nåväl, jag ska inte gå så långt i alla fall... Idag kändes det dock bättre i kroppen, kunde ta i nästan lika bra som efter ET varit här. Matte masserade ju igår och nu fick jag lite liniment på vissa ställen innan vi gick iväg. Så jag glömde av mig lite på vägen och vi traskade på. En stor fågel, kan ha varit ugglan som matte brukar se, svävade över oss ute på ängarna. Matte grymtade något om att om hon suttit på Sydney så hade hon kunnat sitta och titta på fågeln istället för att focusera på mig... Fattar inte vad hon menar, för min del fick hon gärna titta upp på fågeln..   Stigen tog slut vid en trasig bro sä där vände vi och när vi sedan kom till korsningen så vet jag inte riktigt vad som hände, för jag hade siktet inställt på hemvägen, men så märkte jag helt plötsligt att vi var på ängen som matte kallar för sin ridbana. HUR gick det till??   Jag visade tydligt att jag verkligen inte tänkte stanna kvar här, men hur jag än gjorde så hamnade jag ändå alltid åt "fel" håll. Ja ja, hon får väl som hon vill en stund då. Så gav hon äntligen upp och började gå mot utgången, jag tog sikte åt höger, matte åt vänster... Men nu skulle hon allt få se...       HUR gick nu det här till, vi går ju åt fel håll?? Jag VET att jag vände, sedan råkade det vara ett dike och en stog hög med sten mm så jag var tvungen att flytta mig lite och helt plötsligt så går jag dit matte ville?! Det är något skumt med det här... 

Vi travade lite på gräsvägen och matte tyckte jag kunde focuser lite mer framåt så jag inte vinglade så mycket. VADÅ, om hon kunde hålla balansen bättre så skulle jag inte vingla så det så!! Hon begriper inte så mycket min människa, man får ta det lite varligt..

Så äntligen fick jag gå hem, tänkte göra ett litet bus, men råkade i min iver snava över några rötter som låg på stigen... Jag saknar Skåne, plattheten... 

Hemma i stallet lät jag matte pyssla med mina bakben utan trams idag, måste försöka komma på hur jag ska takla min människa, hon är så full av hyss...

Nu ska jag skutta ut till min lilla kille i hagen, ha det bra!

(Tips på hur jag ska få ordning på matte mottages tacksamt.)

Skriver

Talinums Secret

Min människa har varit lite frånvarande några dagar nu, men idag tog jag med mig henne på en ridtur. Jag hade inte tänkt gå så långt, men min rödhåriga människa och jag var inte riktigt överrens där. Dels var hon lite ledsen över att jag inte skrittad på lika bra som efter ET varit här, men samtidigt så visste hon ju att det går tillbaka så här i början.     Och dels var hon lite trött eftersom hon sovit lite och jobbat mycket. Så idag var ju en enkel dag att få som jag ville  Men då hade jag nog inte räknat med att matte, förutom att hon är lätt rödhårig även är halv finne... Jag stannade vänligt men bestämt i en liten nedförsbacke. När sedan matte puttade på mig med sina korvstumpar till ben, så vände jag och skulle busa lite, men råkade fastna med bakbenen i en björk som låg där bland buskarna. Detta lilla missöde gjorde ju att jag i rena förskräckelsen gick en bit till som matte ville. Men sedan var det tvärstopp!!! Nu skulle jag verkligen visa vem som bestämde...   Massor med mygg, matte hade någon björkkvist som hon satt helt lugnt och viftade med där uppe, medans min ädla kropp blev anfallen av dessa blodätande monsterna. Det var väldigt svårt att stå still. Men jag kämpade.. Men så helt plötsligt så började matte flamsa runt där uppe på hästryggen, hon viftade med armar och ben, knackade mig i magen med hälarna, petade mig på rumpan med spöt, vifftade med tyglarna, petade mig i öronen med spöt, "nöp" mig i svansroten med händerna. Väldigt irriterande kan jag lova, jag tog några steg framåt och matte blev helt still. Jag stannade, hon började, jag gick igen och hon satt helt still. Jag saktade ner hon började, jag gick på och hon satt helt still och klappade mig på halsen. Jag tittade mig omkring, skönt ingen som såg något.. Vi promenerade på lite och så vände matte äntligen hemåt!! På den steniga stigen ville jag ila på lite, men fick ju naturligtvis inte det.   Börjar bli less på att inte få göra som jag vill så jag började lätta lite fram. Då svängde matte runt mig och jag lyckades för andra gången på denna tur trassla in bakbenen i ett litet träd som låg på marken!!! Vad är det för skog här i Norrland!!!?? Fick ju ge mig en stund, men sedan kom jag på att lite luftspång hade jag nog inte visat matte att jag kunde!    Men då lyckades hon parera så jag hoppade rakt in i en gran. Ett nytt skrapsår i min panna uppstod, suck... Matte sa något om att jag skulle passa mig annars kunde jag få bli smörgåsmat. Jag har inte en aning om vad det är, men mat bruker ju vara ok... Skrittade  ialla fall på lång tygel ända tills vi kom ner till sista korsningen innan stallet. Där är jag helt säker på att jag såg MINST 10 björnar, komma emot oss, kan ha varit 15 lodjur eller några älgtjurar. Blev lite osäker, när matte förklarade för mig att hon inte såg något. Det var lite svårt för mig eftersom jag lyckats hoppa in med huvudet i en gran igen.   När jag väl lyckat krångla mig ut ur den så var jag ju tvungen att hitta något att vara rädd för så inte matte tror jag ser i syner. Jag kollad mig hastigt omkring och såg den torra grankvisten som låg på stigen, SUPER läskig....    Lyckades åla mig förbi den och sedan gick jag lugnt hem... Jobbig tur... Hemma i stallet så fick jag lite lätt massage på de ställen ET sagt, jag visade matte vad jag tycket om det, men efter ett tag så var det rätt skönt. Matte skulle tvätta bakbenen på mig också eftersom de var så leriga och jag har ju lite mugg kvar än. Jag tyckte hon hade för kallt vatten eller nåt, vevade på med bakbenet för att visa exakt hur långa ben jag har. Gissa vad den lilla människan gör då?? Hon KNUFFAR mig lite så jag lyckas sparka mig själv på andra bakbenet istället, det var väl inte snällt, man får inte knuffas! Då tar jag fram mitt hemliga vapen!!   Den hårt piskande svansen!! He he!! Men vad händer?? Matte knyter upp den, så när jag viftar med den så slår ju knuten mig istället!! Aj aj!!

Jag vet inte om jag verkligen gillar min nya matte.... Ska sova på saken.

Natt i natt!

Skriver

Talinums Secret

Skrittade  ut med tant långben i eftermiddag. Känns verkligen skillnad!! Hon går på av sig sjävl och hela ryggen var i rörelse.

  Än så länge är vi båda "in bad shape" men det kanske kommer...   

Hon har en helt annan blick nu och det var inte alls lika stökigt i boxen på morgonen när jag kom ut, så jag är övertygad om att det hänt mycket i kroppen på henne.

  Trevligt sällskap hade jag idag också!

Off we go...

Vart tog ni vägen???    Och där försvinner vi bland träden och lilla dotter går hem till vovvarna istället.

Sonen är för härlig, hans kommentar idag är ju bara bäst!! "Jag tycker ju egentligen att det är jätte kul att rida, men jag glömmer ju bort det."     

Ja det är kanske inte alltid så lätt att komma ihåg allt... Men kul hade han och Prins idag i alla fall. De tjoade och travade bakom oss och Secret tog det hela med ro. Bra träning för henne att stå still och vänta in dem.

I morogn blir det inget ridhus till barnens förtvivlan... Kul med den reaktionen... Sonen fällde ännu en kommentar.. "Vad synd, det hade ju varit en perfekt dag annars."    Eftersom jag fick ännu en jobb natt så håller vi oss hemma. ska bort till Curres fd ägare och kolla på Curres föl och hennes nyfördärv istället, en super söt minishettis hingst!!

Zwinto somnade lugnt in idag. Anledningen till hans snabbt försämrade tillstånd var antagligast en STOR tumör vid magen. Jag har sett och känt att magen varit hård, tyckte visserligen att det var en konstig svullnad för att vara magen och nu visade det ju sig att det inte var magen.

Kollar in till er under natten så jag vet att ni mår bra!   

Ha det så bra!

Skriver

Kerstin

Nej då, men en ET var här i morse och kollade igenom Secret. Det var med blandade känslor som Secret tillät det. Från att ha varit lite skeptisk, till att bli en väldigt stor piraya, till att njuta, till att när man minst anade det förvandlades till en piraya igen och tillslut förlåta ET och slappna av igen. ET sa att hon aldrig gjort så lite och ändå kunnat uppnå sådana resultat. Så det ska bli spännande att få skritta henne i morgon och känna om det känns något uppsuttet. Det var väldigt intressant att se hur Secret reagerade på SÅ lite. En gång så lade hon bara händerna på ryggen och rörde dem så lite att man knappt såg det och Secret visst inte var hon skulle ta vägen innan hon till slut började gäspa och gäspa och gäspa. Och nu har hon druckit MASSOR med vatten och trampar och trampar med bakbenen, samt att det rinner ur näsan. Så visst har det hänt mycket. Om en månad är det dax igen, har fått lite hemläxa tills dess. Ska bli så spännande!!

Skriver

Kerstin

Tog ut min kortbenta människa på en skritt tur i skogen idag för att försöka få henne i lite bättre form, så hon håller för att rida omkring på mig i framtiden. Det brukar ju gå så bra, hon sitter där uppe och filosoferar och jag går på i min takt och filosoferar.. Men inte idag inte... Det började med att jag inte fick putta ner henne från pallen hon har när hon stiger upp på mig (väx på dig så slipper du pallen...). Hmpf.. Det har ju gått tidigare, men nähä, inte idag, fick finna mig i att bli lite bannad och stå still. Sur kart där, tål inte lite skämt..

Sedan intog jag min vanliga lunk och gick nära de träden med grenar som sticker ut, men fick jag det idag då??? NÄÄÄÄ!!! Nähä, då skulle jag helt plötsligt ta ut svängarna och kliva bland stenar och rötter?! VA!!!! Jag är ju för sjutton ett renrasigt fullblod!! Skulle jag sätta fötterna vart som helst!? VA???

Ja, ja, surtanten där uppe fick som hon ville... Så kom vi upp på den stenfria vägen, jaha!! Då fick man helt plötsligt inte pulimasa sig fram, nähä!! Här skulle man tydligen skritta på med långa steg. Hörde hon muttrade något om att jag som hade så långa ben kunde gått använda dem.. Själv anser jag att hon med sina korta ben gott kan gå själv!

Så kom vi upp till korsningen och där brukar jag alltid stanna och fundera vilken väg vi ska ta eller om vi överhuvudtaget ska gå någon längre bort. Men tror ni det gick idag då?! Nähä då!! Eftersom jag hade fått upp så bra tempo, så hann jag liksom inte med det, tänkte bromsa upp, men då klämde de där korvstumparna till ben om mig och jag fortsatte av bara farten.. Väl inne på den stigen så fick jag inte heller gå som jag ville, men på ett ställe så tog jag ut min hämnd och gick under en gran så matte blev alldeles blöt!!!  

Så kom vi ut på travvägen och jag kom på mig själv att skritta på med långa härliga steg, öronen hade jag spetsade framåt, kanske inte var så tokigt det här ändå... Idag längde matte ut vår runda och ville att jag skulle gå ner för hela långa backen, jag försökte vända, men det är så mycket svårare när man skrittar på framåt... Hmmm.... Ner för backen och upp igen, jag har svårt att gå uppåt, tar korta steg, jobbigt att ta i, försökte trava men det fick jag inte för matte...

Men sedan skulle vi trava, tjohoo sa jag och körde upp huvudet i vädret, men då fick jag minsan inte trava... Nä, då. Ordning och reda sa matte och visade hur hon ville att det skulle vara.. Ja ja, jag kan väl springa och kröka på nacken tänkte jag och drog iväg, men nähä, det dög inte heller. Tydligen ska man trava på med hela kroppen.... Fattar hon hur jobbigt det är!?!?!?!? Nåja, fick ju försöka göra henne lite till lags så man kom hem någon gång!! In på stigen igen och jag ilade på med korta snabba steg... Alla vill väl hem fort va?! Inte kärringen på min rygg inte... Nähä då... Då fick jag stå still, böja lite på halsen, gå runt träd och så vidare... Suck, vilken attants förbaskade rödtott hon är. Fick ge mig tillslut, var ju super jobbigt att stå still och vi ska inte prata om alla träd som jag måste ta en omväg runt. Till slut fick jag ialla fall matte att ge mig hela tygeln och jag lovade att gå lugnt hela vägen hem, vilket jag även gjorde. Verkade enklast så...

Hemma igen så fick jag lite extra mys och lite pellets.. Hmm, kanske lönar sig att göra som den där kortbenta rödtotten säger... Ska fundera på det...

Nu ska jag ta mig lite lunch hö i hagen och snacka med Sydney.. Ikväll ska hon tydligen åka, hi hi, tror dom ja!!   

Skriver

Secret