Fina Anezza har ju haft lite välförtjänt vila några dagar men har nu joggats igång lite. Och igår efter en skrittsväng i skogen så tog vi några varv på ridbanan också. Hon va lite busig, men gör inte så mycket mer än drar ner huvudet lite och på sin höjd så tar hon lite högre galoppsprång. Vad hon däremot blir lite rädd för är stora fordon. Kom en buss precis när vi skulle gå upp till vägen och då tvärvände hon och studsade hemåt, men dottern satt som klistrad i sadeln och som hon sa, "jag skrek inte ens till", för det har hon alltid gjort tidigare. Sedan kom en långtradare när vi red på ridbanan och det hände samma sak då. Än en gång kan jag konstatera att hon utvecklats enormt under vintern. 

Vi avslutade med några språng och det tyckte de båda va skoj.

Snart skolavslutning och det är efterlängtat av oss alla. Barnen är trötta, blir allt svårare att få upp dem på morgonen. Men jag kan förstå dem. Det är ljust på kvällarna, svårt att somna och så ska man ändå upp på morgonen. Men om 8 skoldagar är det sommarlov!!! Själv ser jag fram emot jobb, men jag har ett toppen schema så jag klagar verkligen inte. Och den här veckan bjuder på en anställningsintervju, spännande.   

Tjing på er!

 

Erika

4 juni 2015 08:07

Va fina dom är tillsammans :)
Kul o läsa om dottern o alla fina ponnyer hon har de lyxigt som har så många o rida och alla är ju så olika så det lär hon sig ju kanon mycket på och slipper även ridskola för o lära sig rida olika (ogillar ridskolor överlag) föredrar privat lektioner på en privat häst.

Åh spännande med anställningsintervjuv. :)
Jag håller tummar & tår!

http://erikapettersson.webblogg.se

Kerstin

4 juni 2015 09:21

Ridskolorna fyller en viktig funktion. Man lär sig mycket på att rida i grupp också. Sedan finns det naturligtvis bra och dåliga ridskolor, jag jobbar såklart på en bra. ;)
Tackar!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...