Lördag; For upp till stallet med barnen, fixade i ordning 3 hästar. Precis när alla va klar och jag sa till sonen att komma o hämta Walle så började han nästan gråta för att han knappt kunde andas. Ut med ungen, av med sakerna på hästarna och ilfart hem för att se vart de bar iväg, grannen hade bricanyl ifall att.. Det gav med sig som tur va. 

Söndag; Underbar dag, sol, varmt. Dottern och jag åker till stallet, Sullivan och Hero sadlas och vi rider iväg. Allt går kalasbra. Trav och galopp utan problem. Jag knäpper lös Sullivan och de travar och galopperar som om de aldrig gjort något annat. Allt flyter på och solen skiner.. Kabom hörs och dottern ligger på marken.. Allt gick bra, några tårar och en förvirrad Sullivan. Han hade blivit rädd för något. Jag "kopplar" honom och vi rider iväg igen, lugnt och fridfullt... Kabom igen.. Dottern i backen igen. Sullivan jätte orolig, dels för det han blev rädd för och dels för att han tappat sin lilla tjej från ryggen igen. Torka tårar, upp igen. Jag går bredvid, Sullivan är inte nöjd, något bakom honom stör. Vi kommer hem utan fler missöden. Kan va älgar, fåglar, forsande vatten, blåst, vi vet inte. 

Fina fina Sullivan!!

Någon mer än jag som tycker det här ser ut som..... 

Kom igen nu då...

Hemma igen så bestämde jag och grannen att åka till havet och ladda lite energi inför veckan. Blåsigt men som vanligt ljuvligt! Älskar verkligen havet, oavsett väder. Dexter också som ni ser. Ha ha!!

Underbara timmar!!

Måndag; Stall, rida, går inte så bra, jag va inte riktigt på humör, inte Hero heller. Hem, sova, telefonen ringer, från jobbet. "Hej! Du vet tjänsten du fick för snart 2 veckor sedan, den får du inte... Bla, bla, bla...." Jaha... Tja vad ska man säga, har ringt facket, men det lär ju knappast hjälpa.

Tisdag; Vaknar med migrän (konstigt.. not). Stall, orkade eg inte rida, men va fasen.. Sadlar på en lika ointresserad häst. Vi strosar runt i skogarna, ett hinder dyker upp, tja va fasen, man ska ju inte leva i all evighet, kan ju lika bra trilla av o bryta varenda ben i kroppen just idag. Snubblar över stockarna 2 gånger, men 3 gången så hoppar han faktiskt och OJ så skoj det va!! Vi hoppade lite fram och tillbaka några gånger och just precis då, va det bara vi och en underbar känsla. Sedan kom migränen tillbaka och allt annat också.

Men efter att ha gråtit ett dygn så mår jag lite bättre nu i alla fall. Livet har sin gilla gång... Gäller att se det positiva, idag va det hoppningen.

Livet går vidare...

Men det lämnar sina spår..

Carpe Diem!

Kerstin