..Och mår rätt bra. Trött, trött och åter trött, men det ger sig. 2 veckor kvar... Har ingen högerarm kvar känns det som, men jag ser ju att den hänger där så den vaknar väl till någon dag framöver. 

Hade samtal med min chef här om dagen och hon sa att 2013 var avslutets år och 2014 var året då man skulle påbörja saker. Och för mig kan det ju inte låta bättre än så, det tyckte hon med och var glad att mina avslut så gott som va klara och att jag påbörjade mitt "nya" liv i månadsskiftet. Och det är precis den känslan jag har och har haft med tex hästarna. Även om det för dagen är slitigt att åka mellan så är det verkligen värt det varje gång jag kommer upp dit, jag vill inte hem, vill bara vara kvar och pyssla, rida, mysa och fixa. Men den tiden kommer, en sak i taget...

Längtar så tills vi får nyckeln till vårt nya hem och kan börja leva igen.

Men fram tills dess så blir det nog fortsatt lika tyst från mig här. Tiden finns inte, orken finns inte och min högerarm vill bara vila när den får och den lyssnar jag på eftersom det helt enkelt inte går att övertala den vissa dagar. 

Carpe Diem!

Kerstin

 

Erika

16 november 2013 18:39

Var rädd om dig!
Hopas allt lugnar ner sig efter flytten.
förstår att de är mycket nu med packning o allt.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Nina Liljedahl

18 november 2013 14:31

Jag är inte avundsjuk på allt som innefattar en flytt, det är ju tyvärr avskyvärt jobbigt...Men jag hoppas att du hämtar dig snart efter flytten, så du kan börja njuta av ditt nya liv.

Vad bra att du lyssnar på din arm i den mån det går. Duktig kicka! ;-)

http://stallskogalund.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...