Tja regn, grått, kvavt och en attans massa mygg gjorde ju att humöret inte var direkt på topp i går förmiddags. Avskyr mygg och svett... Hu..

Men efter att ha röjt lite inne, så kom solen fram och mitt humör steg sakta. Efter en fika med barnen ute på altan så städade de upp lite och jag gick ut för att rida, sa till dottern att den dagen hon kände att hon vågade så var hon välkommen att följa med på Walle, i lina då förstås! Jamen se det var inga problem, det vågade hon redan idag. Sagt och gjort. Eftersom rutinen bröts för Walle då vi tog in honom tidigare, så valde jag att inte tramsa med något onödigt, vi borstade, sadlade och tränsade utan större problem, fick inte över tyglarna, så de fick jag öppna men jag "bråkade" inte utan bara gjorde det... Upp med ungen och upp med mig och iväg.. Vi fajtades med miljoner mygg trots myggmedel på både hästar och oss.. Blev lite bättre när vi kom ut på travvägen. Där fläktade det bättre. Vi tog den långa sega backen och sista biten så travade vi en bit. Walle flåsade som en blåsbälg när vi kom upp på toppen, men vi fortsatte trava ända fram till stigen som går hem igen och det var en trött Walle pojke som skrittade bakom oss. Så till slut så frågade jag om hon vågade rida ensam och ja, det skulle nog gå bra, var nog ingen risk att Walle skulle orka hitta på något när han va så trött. Dessutom är ju Hero en klippa att styra in i om det skulle bli något. Walle är inte busig på det viset, men rädd kan ju alla bli och han blir stark när han drar ner huvudet och vill äta och så.

Lite suddig bild i farten!

Hemma igen så var han helt okomplicerad att hantera. ;) Det är det som är metoden, trötta ut honom, hi hi!! Hoppas på lite sällskap idag med, bra för tjockisen att röra på sig och lika bra att passa på när dottern ändå har en allergitablett i sig.. De räcker ju 24 timmar, så om hon rider 2 dagar i rad vila 1-2 och så häst igen 2, vill inte att hon ska ta tablett varje dag. Men jag tror ändå att det blir hästfritt i längden... Tyvärr... 

Precis innan vi var hemma så hörde vi åskan och jag var precis klar i stallet när himlen öppnade sig och skyfallet kom. Ibland har man tur! :)

Kvällen avslutades med filmmys och bus. Ha inte känt mig så här lugn och avslappnad på evigheter, tror jag helt enkelt bara gett upp helt. Hur jag än gör så slår det ju alltid tillbaka på något vis har jag märkt. Som när X:et säger när han drog för ett år sedan att han inte ville ha något och så nu säger han att det är väl dax att dela upp sakerna... Säger inte att han inte har rätt till det, för det har han, men.. Tja jag vet inte och som sagt jag orkar inte fundera på det heller. Tog ett varv i huset och insåg att jag inte just ville ha något av det vi har heller och kanske var det det som gjorde att lugnet kom... Jag vet inte, känner mig inte uppgiven, bara helt lugn och tillfreds. Kanske jag redan omedvetet har tagit beslut angående mitt liv som jag ännu inte riktigt förstått. Som sagt har varit många funderingar sista tiden, kan vara så att alla de på något sätt landat och börjat få fäste. Den som lever får se..

Kram på er!

Kerstin