Stallrosen

Alla inlägg under januari 2013

Av Kerstin - 9 januari 2013 01:11

Tja, det blir väl det eftersom jag nu haft 2 toppen dagar. Solen trängde sig fram genom de grå molnen idag och hundpromenaden var ljuvlig! Bara jag och hundarna i skogen, solen, en pinne och kameran oxå då förstås!   

       

Snyggingar!

Och vad vore livet utan en pinne?!

              

Jaaa, Eddie fick "låna" den en stund!!

              

Man kan ju fundera vad han fått spår på, våren kanske...

Det var verkligen en härlig dag, kan inte säga att det var klar blå himmel, men den dög gott till mig!

     

Trätoppar, hi hi, vet inte varför jag gillar att fota just dem.

 

Dagens favorit bild av dessa är den här iaf, en talltopp.   

Hemma igen från hundpromenaden var jag maximerad med energi! Då hingstarna låg inne och sov så stökade jag på i sadelkammaren istället. 3 fulla stora Hööks påsar med "skräp" slängdes, 3 schabrak hamnade i säcken som ska till tippen. Golvet fick sig en omgång, hade behövt svabbas, men brist på vatten i stallet gör att det får vänta tills våren. Nog att se till att hästarna alltid har vatten. Mockade och donade på i stallet och tog med 4 schabrak in som åkte in i tvättmaskinen. Hämtade sonen, fikade mellis med barnen och ringde och beställde en höboll. 30 min senare så kom höbonden farandes med bollen på skopan, tippade av den, skottade uppfarten till hagen, for upp till stallet, skottade fram "hödörrarna" (där även snöslungan står) och avslutade med att skotta rent framför stalldörren så vi kan komma ut med hästarna ordentligt!! Tjohoo!!

Gick in fär att berätta för barnen att det nu var skottat uppe vid stallet, samma reaktion där.. Tjohoo, fast sedan skilde sig min och deras tanke åt, jag jublade för att vi skulle kunna ta ut och rida och deras jubel var att det blivit en stor snöhög på gården!   Ja ja, de är ju bara barn... Ha ha!!

När jag ändå var klädd så passade jag på att gå med hundarna innan det var dax för min dusch, middag och kvälls tupplur innan nattens jobb! Vilken fantastiskt underbar och energigivande dag jag haft!! Älskar sådana här dagar!!

I morgon kanske vi hinner rida en kort sväng innan mörkret. Gillar inte att gå med Walle på vägen när det skymmer och allra helst nu när han inte gått på ett tag, men en bit kommer vi säkert. Vi har ju trygga Prins med oss.

 

Tryggheten går först, så går allt bra!


Önskar er alla en bra dag!

Kram

Kerstin

Av Kerstin - 8 januari 2013 08:58

I går när jag vaknade så hade jag migrän, somnade om, trodde bara det var en 10 min, men det visade sig vara 3 timmar!! Kan lova jag fick lite fart då! Förutom Hero så var det ingen som var speciellt upprörd över att ha fått sovmorgon. Så när väl de kommit ut och hundarna fått göra sitt så blev det en lååång och härlig frukost för mig, barnen njöt av sin frukost framför tv:n så det gick ingen större nöd på någon utav oss. Jag ringde och sjukskrev mig eftersom migränen inte gav med sig, ångest som vanligt över att göra det, men just nu så har jag bestämt mig för att jag verkligen ska lyssna på vad kroppen säger åt mig. Och det är ju ingen som tackar mig för att jag sliter ont en natt med jobb och migrän, fick ju tex "bara" förlängt 1,5 månad på mitt vikariat, trots att jag vet att hon jag går för inte kommer tillbaka förrän till sommaren. Säkert regler för sådant också, men 1,5 månad?! Ja, ja, man får vara nöjd med det lilla. Nog om det! 

Solen sken och det var underbart att vara ute. Eftersom det inte vräkt ner snöunder de sista dagarna så har de hunnit ploga och köra med skoter i skogen så jag och hundarna slapp vägen!! Glada vovvar som fick busa och springa lös. Blir ju lite annat än att bara vara lös på gården.

Hemma var det stall och hästpyssel på schemat. Fasen vad jag njöt. Ingen tid att passa, bara vara och njuta. Fick en hel del gjort i stallet och alla hästar fick sig en ordentlig genomgång.

 

Hästar, det bästa som finns!

(Bjuder på en 2 år gammal bild.)

Tänk vilken energi det ger!! Sol, hästar och barn!! Mitt humör var verkligen på topp. Och det bästa är att det sitter faktiskt i än! Trots att det är grått ute idag och jag var tvungen att stiga upp i tid för att skjutsa barnen till skolan. Jag behövde verkligen just den lediga dagen. Migränen försvann allt eftersom under dagen, men jag är ändå glad att jag valde bort jobbet, annars har den säkert slagit till under natten igen. 

Så till det "Vikt(iga)", fick en liten fin påminnelse av Nina att nu var glada julen slut och att det tydligen inte fanns några undanflykter längre... Ha ha, hon känner mig allt för väl!! Nåja, på Nyår så stod vågen stabilt still, men nu känner jag att det inte riktigt går lika lätt att dra åt skärpet till det "nya" hålet... Kanske man fått en och annan magmuskel under helgerna?!   Nåja, lovar att vända tillbaka mitt liv kl. 12 idag!! Hi hi!!

Nej, bäst att förbereda lite då. Hundarna ska väl antagligen ut fast det är grått ute, men även ocm det kommer att snöa i parti och minut flera gånger om igen, så har det ju i alla fall vänt nu, våren finns där framme och sakta går vi mot den. 

Ha en toppen dag!

Kerstin

Av Kerstin - 6 januari 2013 22:10

Sonen och jag bytte vatten åt Sköldiz förra veckan,men det fanns inte tid att tvätta gruset vilket eg gjorde allt vårt jobb ogjort. Vattnet var grumligt och jag hade lite ångest för "paddan". Det gick några dagar och barnen var ju hos sin pappa och jag jobbade, så det var liksom bara att gilla läget.

Men så fick jag ett bryt i fredags kväll mellan dag och natt jobben och tyckte att mina "följeslagare" kunde visa sig för mig nu, eftersom jag verkligen behövde veta av dem. Skällde lite på dem och sa att jag har väl aldrig känt mig så ensam och maktlös som just då och då fanns de inte därför mig. Less på livet så for jag till nattjobbet och glömde av mitt utbrott. Hemma igen på lördag morgon så gick jag in i sonens rum för att stänga dörren, så jag inte blev störd av lamporna från Sköldiz akvarium. Stannade upp i dörren och tittade förvånat in i akvariet, vattnet var glasklart... 

 

Jag & Sköldiz tackar och bugar till "de" som hjälpt oss!


Kanske finns det en annan förklaring och ni får gärna berätta hur det gått till. Visst var det "roligt" Marianne!!   


Var bara det jag ville berätta!   

Kerstin


Av Kerstin - 6 januari 2013 09:59

Attans vad svårt jag har att komma igång på dagarana. Känner att det blir allt jobbigare. Frukosten blir allt längre, "bara 5 min till", fy vad less jag blir på mig själv.. Och ändå sitter jag här.. Och vet att jag blir irriterad på mig själv när jag inte riktigt hinner med det jag tänkt sedan, eller får stressa iväg. Suck!! 

Är inne i en jobb period nu, dagar och nätter, fullt upp i två veckor, men sedan ebbar det ut lite, tror jag... Som tur är så har barnen ledigt även på måndag, vilket betyder SOVMORGON även för mig!! 

Har funderat på det här med att sammanställa året, så jag började skumma igenom mina inlägg från och med januari 2012 och fastnade för det första inlägget...


... Vad man vill minnas...

Jag brukar normalt inte sammanfatta mina år som gått, men i år kändes det rätt och ganska viktigt att göra det. Jag/vi har haft ett turbulent år och i mina ögon så har sorgen dominerat, men i sammanställningen så ser jag att så är det inte. Vi har haft stora förluster, men ännu större glädjeämnen. Men det är konstigt vad man väljer att minnas.. Det enda jag minns av förra vintern till exempel var att jag skottade snö i parti och minut, men när jag blickar bakåt så ser jag ju att vi red massor och hade annat kul där i mellan.. Jag kommer ihåg sista natten med lilla Hulda, jag hade glömt glädjen vi kände när vi hämtade henne, eller när det blev klart att vi skulle få köpa henne. Jag kommer ihåg sista katastrof ridturerna med New Dawn, jag har glömt sista turen som var lika fantastisk som 1:a. Jag kommer ihåg sista minuterna med Lukas, hur jag grät i hans man. Jag har glömt hur massa kul vi hade tillsammans, hur många skratt han bjudit på. Men genom min sammanställning så kom även dessa minnen tillbaka och nu väljer jag att minnas de. Sorgen lever kvar, men jag packar ner den i en låda och bär ner den i källaren nu. Fram med de ljusa minnena och framtidsplanerna.

Vi har 2 ponnyer som förhoppningsvis ska gå kvalitets till hösten och en som ska visas på 3-års. Ev så kommer vi iväg och visar våra fina hingstar och kanske det blir någon liten tävling framöver för barnen och Zabina.

Dexter och Eddie är 2 underbara vovvar med massor av livsglädje och energi, de tar ut oss på dagliga promenader och upptäcksfärder. Vi har massor att glädjas åt, både i framtiden och det vi bär med oss i vårt bagage!

Så det är vad jag väljer att minnas!

Vad väljer ni att minnas av 2011??


Så valde jag att minnas 2011 och om jag sammanställer 2012 så väljer jag nog att göra samma sak, se ljusglimtarna och packa ner det trista i en låda och bära ner i källaren. Lådorna finns där och kan alltid öppnas, men det är inte sorgen som för mitt liv framåt, det är glädjen. Men sorgen behövs för att man ska uppskatta det andra i livet. Sedan kan jag tycka att jag faktiskt uppskattar det jag har och att det räcker med sorg och elände, men kanske är det något mer jag behöver lära mig innan det ebbar ut.

Men nu måste jag ta och sätta lite fart...

Ha en toppen dag!

Kerstin


Av Kerstin - 5 januari 2013 00:10

Kamera i mobilen har jag haft i många år, men aldrig någon sladd så att jag kan ladda över dem till någon dator, men så lätt det gick nu då med nya telefonen!! Inte ens någon sladd, bara ladda upp!

En bild som hängt med från mobil till mobil är denna!

 


Dottern med älskade lilla Lukas (R.I.P)

Dottern kan inte ha varit mer än 3 år här, vi hade varit på Åstön och grillat och ridit och nu stod hon och jag vid transporten för att vänta in sonen och pappan..


Sedan fick jag dessa 2 bilder av son och dotter som de tagit när de varit ensamma hemma en gång.. He he!! Stackars djur!

   

Gick tyvärr inte att rotera dem.. Nåja, de såg ju inte allt för lidande ut!

Dagen har rullat på i ett rasande tempo, jag har konstigt nog inte riktigt hållt samma tempo, men ändå hängt med.. Längtar till lördag kväll när jag får gå och lägga mig, men det är ett tag kvar tills dess. Får försöka hänga med så gott jag kan.

Nej, vad sägs om kaffe och en macka eller så...

Sov ni som får göra det så jobbar jag på lite till!

Kerstin

Av Kerstin - 2 januari 2013 23:39

...eller bryt ihop.. Vilken typ är ni? Jag är nog mer bit ihop människan. Bryter jag ihop så gör jag det ensam och utan att någon ser det. Jag har insett att jag tar på mig för mycket. Då menar jag inte jobb eller så, utan rent allmänt, svårt att förklara, men om något händer så lyckas jag (med lite hjälp förr) få det till att det är mitt fel och har jag orsakat en sak så ska jag ju naturligtvis åtgärda det. Men allt kan ju knappast vara mitt fel.. Eller??   Just nu känner jag nog mer en maktlöshet. Hinner inte fixa inne eftersom jag måste jobba ute. Fixar jag inne hinner jag inte jobba ute.. Jag har ont i hela kroppen och känner för att bara ge upp allt. Men det är ju dagens känslor, kanske känns det bättre i morgon. Hundarna följde med barnen till deras pappa nu i några dagar. Bara det gör att jag kommer hinna mer. Skottade fram kasa i dag och fixade hö så jag har klart tills i på morgonen iaf, får ta resten när jag vaknar. Traktorn står på laddning och jag hoppas att den tänker samarbeta i morgon. Hade ett snack med barnen om förändringar som kommer att ske. De tog det bra, jag tar det hårdare, vilket egentligen bara tyder på att deras intresse för djuren inte är så starkt ändå. Jag vet inte om jag gör rätt eller fel, men något måste jag göra. Ingen idé att ni frågar eller spekulerar i vad jag har i tankarna, eftersom inget är klart ännu. Jag är inte ens säker på VAD eller OM jag ska göra något. Jag vet bara att något måste göras.

En intressant iaktagelse jag gjort sista tiden ang Hero är att mkt av hans "stress" hänger ihop med mat. Nu har höbollen i hagen varit slut några dagar och jag har pga snön inte kunnat ta hem någon ny, så jag har istället portionerat ut mat. Han går direkt upp i varv, trots att han får det han behöver i mängd. Intressant, tycker jag iaf. Men i morgon kan han andas ut igen, för då hoppas jag vi kan få in en boll ihagen igen. Jag har sett det förut, men inte kopplat ihop det. Ändå står han verkligen inte och äter hela dagarna, men något är det som ger honom ett lugn att stå där med höbollen.

Nåväl, dagen har förflutit utan större skador på varken mig eller min omgivning. Benet mår bra, gör ont när jag tar på såret, men jag överlever. Nacken ömmar, men det är mer som en muskelknut som skulle må bra av lite massage eller så nu.

Funderar på om jag skulle sammanställa året som gått, kanske de 2 senaste åren... Som jag kommenterade på en blogg; "antingen så bryter jag ihop helt när jag tvingas återuppleva allt igen, eller så ser jag hur stark jag varit som tagit mig igenom allt". Så illa är det nog inte, mycket bra har ju hänt mig också, men glädjen har ju försvunnit fort eftersom det oftast hänt något tråkigt samtidigt.


Men nu ser jag framåt, välkommen 2013, nu gör vi det bästa av det!

Kram och ursäkta för allt gnäll!

Kerstin


Av Kerstin - 2 januari 2013 10:54

... eller bara ge upp... Nej, jag är väl mer en "glimten i ögat"  person, så läs och skratta om min underbara nyårsdag..

Börjar väl från början...


"Den efterlängtade sovmorgonen, som jag planerat in och förberett för, då hästarna fick mat efter tolvslaget så jag lugnt skulle kunna sova iaf en timme till stördes av en väldigt frustrerad briard vid namnet Dexter tidigt på nyårsmorgonen. Han hade inga planer alls på att sova längre än vanligt och låg och slog med tassen och skällde till med jämna mellanrum så att matte skulle höra hans missnöje. Tja, vad gör man inte för sin älskade vovve...   Och väl uppe så var det väl lika bra att sätta igång med dagen. En lång frukost fick det bli och sedan var det dax för hundarnas promenad. Tog sparken i förebyggande syfte, man är ju mer som en gammal tant nu när man går på halka.. Ut på vägen och så bar det iväg..... Utan att ens ha sparkat en endaste gång så gled sparken nästan 1 km... Hundarna travade på precis i dikeskanten, där de fick bra fäste. Men sedan lutar vägen lite och trots tappra försök så gick det inte att hålla sparken på vägen utan den gled fint ner mot dikeskanten. När den väl stannat mot snön så kom vi ingenstans... Var som den mest polerade isbanan jag sett... När jag försökte flytta upp sparken på vägen igen så gled den ner mot kanten igen.. Hmm, hur gör man då?? Jag kunde inte gå på vägen, försökte ta mig upp till mitten av vägen där jag kunde ana lite sand, men det var ju omöjligt att stå, än mindre gå på den sida vägen jag var. Skickade iväg Dexter först så han skulle kunna dra mig framåt, men han halkade ju bara han med och då gick vi ändå i dikeskanten. Så jag fick ha hundarna bakom mig och sedan med myrsteg ta mig fram efter kanten. Inte så svårt kan tyckas, men eftersom sparkens ena med fortfarande var uppe på den glashala vägen så gled den iväg av minsta lilla tryck från mig och jag hade inte det minsta lilla lust att falla.. Nåja.. Vi kom därifrån till slut och hem igen utan benbrott och endast 2 vurpor för Dexter.

Traskade upp till stallet och steg glatt in i traktorn, nu ska här skottas.... Fast inte just i dag då sa traktorn.. Högg tag i spaden på vägen mot höbollen och bestämde mig för att skotta rent runt den så det går lättare att ta hö. AJ, sa min nacke och låste sig.... Hmm, går inte alls att skotta med nackspärr... drog fram lite hö och satte mig på och funderade på om jag inte skulle gå och dö direkt eller om livet hade något att leva för iaf... Bestämde mig för att leva ett tag till.. Tog fram kniven och skulle skära bort mer av plasten runt bollen.. Men pga nacken så hade jag ju ingen kraft i höger arm, satte mig på knä vid bollen och vände kniven och drog den mot mig, man blir ju så mkt starkare då samt att jag kunde använda båda händerna.... Tjong sa det och det högg till i benet... Tittade ner och kolla... Ett jack på mina nya täckbyxor... Aj aj... Tittade lite mer... Så mörkt det börjar bli runt hålet, och kolla.. Det vita fodret är helt plötsligt rött.. Kravlade mig upp på min hötuss igen och satt och tittade och funderade... Tja, vilken tur att det var den relativt nya kniven iaf, den har ju inte rostat och jag har ju inte hunnit använda den till en hel massa saker ännu, vilket gör att den borde vara relativt ren...

Lyckades genomföra stallskötseln utan större missärer innan jag gick in och gjorde upp en eld och lade mig på fällarna framför och spelade Wordfeud i några timmar... Lite fika, mat och några mess senare så vågade jag mig ut igen, denna gång utan spark och åt andra hållet på vägen... Efter att ha hotat Dexter med att kastrera honom med en slö kökskniv och utan bedövning så gick han snällt bredvid mig utan att dra en endaste gång.. 

Plumsade mig upp till stallet sedan och såg hur till salu annonserna skulle se ut. Men så har jag ju 2 små knasbollar till ponnyer... Lagom irriterad så skulle jag slänga in hö åt hingstarna i hagen, men de vägrade flytta sig från grinden och jag som fått på massor på högaffeln hade inte alls någon lust att släppa ner allt på marken och sedan försöka få på det igen... Så jag tog i så gott jag kund och kastade över det. Allt hamnade på Curres rygg, han gick iväg några steg, tittade frågande på mig, vart tog maten vägen, tog ett steg åt sidan så en tuss trillade ner, ställde sig sedan lugnt och åt av den medan Sullivan glatt åt från det som låg på hans rygg. Toppen matte att du fixat ett höbord åt mig, tänkte han nog där han stod och mumsade. Jag var tvungen att stå och titta på dem ett tag till och när Curres tuss tagit slut så böjde han bara halsen och tog en tuss från det som hängde ner över bogarna.. Bägge killarna så så nöjda ut där de stod. Till slut kunde jag inte hålla tillbaka skrattet, mina älskade fåntrattar. Skrattade så tårarna kom. Kröp in i hagen och myste med dem en stund och fixade sedan klart med deras mat och lite annat. Klev sedan in i huset med ett leende och alldeles varm av kärlek till dem. Dessa små troll får mig verkligen att le var och varannan dag. Vad vore jag utan dem."


Tja det var min nyårsdag... Idag värker nacken och benet, men jag ska försöka klara ut även denna dag utan att ta livet av mig. För 2013 ska bli ett bra år, så är det bara!!

Kramar!

Kerstin

Av Kerstin - 1 januari 2013 09:50

Plusgrader ute... Igår rasade det ner från taken och det var ju bra iof... Tyvärr startade inte traktorn så det var bara att hugga i med sina egna krafter... Humöret var INTE direkt på topp kan jag lova!

 

Tur jag hade hunnit släppa ut hästarna innan det "stora" raset kom. Det här är ändå lindrigt jämfört med för 2 år sedan, då gick det ända upp, vara bara någon cm kvar till övre karmen.. Men nog att skotta för hand.. Sedan har jag ju baksidan också.. Och där går det inte att köra med traktorn, vare sig den startar eller ej... 

 

Var iaf glad att höbollen stod på utsidan, eftersom jag inte var hemma när bonden kom och hade kunnat skotta rent framför hödörren!! Ödet?!   


 

Traktor eländet vägrade starta och jag tror inte det har med att det växer mossa på den att göra.. Ha ha!!

Hoppas den tänker vara på min sida idag, så jag kan fortsätta skotta rent på gården..

Jag var måttligt road i går och det han gå en bra stund in på kvällen innan humöret lättades upp. Att de sedan sandat vägen för lite för att man ska kunna gå säkert och för mycket för att sparken ska glida bra var ju även det en irritation under dagen.. Nä, jag gillar verkligen inte vintern... Ni som gillar vintern är ni som sitter i en lägenhet och kliver ut på skottade vägar och kommer till stallet där någon annan skottat klart redan...   Så det så!!   Det värsta med allt är att man aldrig hinner göra det "roliga", som att rida i snön, tolka, mm mm. Skulle man få chansen att göra det i bland, så kanske det finns en liiiiiiten möjlighet att jag skulle kunna gå så långt att jag accepterade vintern och skottningen, men nu vet jag ju att det bara är jobb, inget skoj.

Inte såg vi några fyrverkerier i går heller.. Det regnade och var lite dimma ute. Hingstarna, funderade vad det var som lät, men stod lugnt och åt samtidigt, så det var ingen fara med dem. Walle hade nog gärna krupit in i väggen eller så bara för att slippa allt. Fick lite mer hö och såg ganska nöjd ut ändå när jag gick för natten. 


Men nu ska man väl dra på sig kläder och ge sig ut i halkan med hundarna då...

God fortsättning på 2013!

Kerstin


Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5 6
7
8 9 10 11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28 29 30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards