Det spelar ingen roll hur trött man än är så kan man ju inte annat än le och bli alldeles varm i hjärtat när man kommer till hagen och visslar på hästarna och de har kapptävling om vem som ska hinna fram till mig först. Min stora fina gulagosse showade som attan runt mig innan han kom fram och stoppade mulen mot magen på mig för vår vanliga lilla mysstund innan grimskaftet ska på, så släppte han fram de andra och vi kunde gå hem till stallet.

Har hänt saker med vackraste Hero, bra saker! Får räcka så med info tillsvidare.

Fick en fundering om varför jag inte red honom mer än jag gör... Den största orsaken är inte tiden, men tiden är en av orsakerna. Sedan är det så att jag faktiskt rider honom utan att alla gånger skriva det, händer inte så mkt på våra skritt turer i skogen, jag filosoferar och han njuter av att bara gå omkring.

Många funderingar just nu, men allt hänger i luften. Ingen idé att ens yppa något förrän jag sett var allt leder om det ens leder någonstans..

Men nu är det kaffedax!!

Kramen till alla snälla cybervänner!

Kerstin