Kommer ni ihåg när ni var liten och ritade er drömhäst. Hästen som hade allt, som var så vacker så det gjorde ont i hjärtat när man tittade på den (ungefär som Sullivan.... och de andra finingarna jag har  ). Så växer man upp och man hittar sina fina hästar, de är inte lik hästen som man drömde om när man var liten, men de har det man letar efter. Tänk er att sedan se hästen i en annons, men veta att det inte kommer att bli ni, av olika anledningar. Tänk er sedan att få ett tips om en häst, som visar sig vara just den. Tänk er sedan att allt stämmer och att ni helt plötsligt är på väg till den. Fjärilar i magen och förväntäningar. Så kliver man in i stallet och där står den, hästen från drömmen, hästen som man ritat om och om igen, hästen som bara skulle finnas i sagan. Där står han och JAG ska få rida honom!

Lyckan är total!

Jag lovar att sluta dra i innertygeln...

Det var en pigg och lite busig kille som vi sadlade på och sedan red. Men trots att mörkret föll, det stod en massa hinder på ridbanan, hästar kom och gick, människor kom och gick så kom vi till sans. Om jag fått bestämma så hade jag nog suttit där än...

Alla god råd och allt sunt förnuft är som vanligt bortblåst, men oj så bra allt kändes de stunderna vi båda kom till ro och balans. Som vanligt finns massor av saker att jobba på, men det är inga problem, bara styrka och lite mental balans.
Han är inte så hög, mellan 155-160 cm, men en massa mer muskler på den här så blir han ju alldeles lagom, eller vad tror ni? Tycker ni jag ska ha en större häst?

Natt i natt!

Från en lycklig, snart drömhästägare!

Kerstin

... Att jag fortfarande kunde bli SÅ nervös!! Tur i oturen eller vad man nu ska säga, så är det en gammal bekant som ska visa hästen och vara med när jag rider. Hästen är inte riktigt igång och inte jag heller så det är väl kanske också bra. Några långa timmar kvar innan det är dax, har fullt schå att få i mig frukosten, antar att jag knappast får i mig något mer idag...

Jag var alltså nervös när jag skulle upp och hämta lilla Sockertoppen Hulda och likaså Fröken Zabina hos Jennifer, men då skulle jag ju inte ens rida, så ni kan ju tänka er hur jag är nu! Kan ju meddela att jag redan varit på toa 4 gånger!!   Vill ju så gärna att allt ska stämma. Måste komma ihåg att andas under dagen... Att rensa mina tankar och bara vara här och nu. Phu!!

Var på ett intressant föredrag igår om Huntingtons sjukdom, fruktansvärd sjukdom, intressant föredrag. En fantastisk människa som höll i det, levde för det hon jobbade med.

Var även på skolan ang sonen. De har gjort lite tester, jag tycker han har det lite för jobbigt med läsningen, han kan, men blir trött fort, så nu har det varit en utredning. Mycket riktigt så hade han mycket bra förståelse mm för ord mm, men var långsam i sin läsning. Vi har fått remiss till ögon och nu har han även fått lite special träning vilket har gett mycket bra resultat i läshastigheten. Det känns ju bra. Måste ju vara så frustrerande när man kan och förstår, men inte orkar läsa fort, kan ju vara någon liten översynthet eller något annat med ögats muskel som gör att han blir så trött. Själv älskar jag ju ord, både att läsa och att skriva (om någon missat det...  ). Och har väldigt lätt för det, samt är ganska snabb att läsa, vilket gör allt lättare. 

Nej, nu ska mina skakande ben ta sig ut på en tur i skogen med hundarna, sedan blir det lite ponny jobb innan barnen kommer hem.

Håll tummarna att jag inte trillar av och att jag får godkänt!!

Kerstin