Har ju inte ridit Secret sedan hon blev korrigerad, men idag var det dax. Linade henne först eftersom hon var stökig inne och jag hade jobbat natten så man är ju som sagt inte helt påkopplad dagen då man går av, inte jag iaf..    Tog bara några varv år varje håll, kollade att start och broms funkade och ungefär vart hon låg på explosiv skalan. Idag var hon på den lugna sidan. Stod helt still när jag satte upp, 1:a gången det hänt! Hade min sadel på henne och för första gången så hade jag ingen tippkänsla i den, konstigt.... Men så är det ju att kroppen ändras när hon blivit behandlad och är avslappnad. Ridmässigt så pendlar hon fortfarande mellan fin, tjurig och lätt urflippning. Men när urflippningarna är korta och hon kommer tillbaka direkt så är det ok för stunden. Gillar dock inte att hon får tjuranfall ute på vägen, men de var inte så farliga idag, men vet ju hur hon kan bli. Blir säkert bättre, man måste ju tro på sin pålle..   

Kunde skritta på lina idag!!

Traven var betydligt lugnare och visst hänger hon ihop snäppet mer..

Fortfarande LÅÅÅÅÅNG väg kvar, hon ska bli ännu längre i halsen, fram med nosen mm, men man måste ju börja någonstans, eller hur!!  

  Från förra gången jag linade henne. Här rusade hon mer, skovlade iväg, tippar väldigt..

Ja ja, nog om tant röd, bjuder på en kvällsbild på guldgossen...

Natt i natt!

Kerstin

Fick en kartong rosenrot av min kära sambo förra veckan. Han hade köpt till sig själv, men tyckte inte de hjälpte. Jag har ätit det förr och märkte då en stor skillnad. Nu fick jag vanlig rosenrot, jag brukade ha extra starka, så jag rivstartade med 2 st varje morgon och faktum är att jag är piggare. Trots att jag är normalt trött efter en dags/natts arbetande så är jag inte like borta i huvudet och tung trött i kroppen. När jag ätit dubbet dos i 7 dagar ska jag gå ner på en kapsel/dag. Just nu så har jag ju inget reservlager att ta av så det är först och främst det jag känner att jag måste bygga upp igen. Hoppas nu få tillbaka orken och lite mer livsglädje igen. Någon av er som brukar äta några tillskott när ni är trötta?? Att årstiden gjort sitt är ju självklart, men tungheten i kroppen är det jag tycker är jobbigast. Orkar knappt lyfta ben och armar vissa dagar. Och det är väl inte konstigt att det bli obehagligt att sitta på en explosiv häst när man känner att kroppen inte lyder. Men som sagt, nu ska det bli bättre..

Till alla er som undrat över "hästpratare" och vart man hittar dem, vad det kostar osv. Inte en aning... Jag känner ju som sagt Anna sedan länge tillbaka och litar på henne. Men kontakta henne och hör, klicka här och ni kommer till hennes sida. Lättast är väl att googla på djurkontakt, djurtolk, djurkommunikation eller så, men Anna är bra och seriös i det hon gör. Prismässigt så kan jag tänka mig att de ligger runt 750,- (kollade runt som hastigast...). Sedan bör man ju komma ihåg att vi och hästarna kanske inte alltid ser på saker likadant och allt är en tolkningsfråga. Vi är ju alla individer (även de som läser djuret) och även hästarna. Man kan ALDRIG ersätta en veterinär med en djurtolk, om hästen är dålig så SKA den till en veterinär. Däremot kan massörer och kiropraktiker hjälpa hästen att prestera bättre och lösa spänningar. Förmänskliga inte djuret!! Det är det jag menar med att de sällan berättar vad som hänt, djur lever här och nu, det som hänt förr är oftast inte relevant, om inte det kvarstår ett problem. Walle har ju ett "mörkt" förflutet, hans fd ägare har berättat det lilla hon vet och i vilket dåligt skick han var i när hon hittade honom. Han kan ju vara lite speciell att hantera, som med bakbenen och öronen. Men som jag sa till henne, det behöver ju inte betyda att han varit med om något hemskt, förhoppningsvis så är han bara ohanterad. Sullivan och han har väldigt mycket som påminner om varandra i beteende. Sullivan har gått på lösdrift och var inte så mycket hanterad, men absolut inte haft det dåligt. Walle är ju super social och följer mig som en hund utanför och inne i hagen, han är lyhörd och nyfiken, men lite ängslig. Det är det som talar (enligt mig) att han inte blivit fysiskt misshandlad, men varit VÄLDIGT ohanterad. Jag hoppas att det är så!! Hans förra ägare har lagt ner mycket tid på honom, för hon fick ju knappt ta på honom och idag är det bara öron, nacke och bakben som han kan protestera mot och då ej i panik utan mer som "nej, vill inte"..

Super snälla Walle  

Nu ska jag gå ut och njuta av dagens sista solstrålar, varit + grader och strålande sol idag, typsikt att man sov...

Ha det!

Kerstin

Prövade sadel på Secret idag, den gillade hon INTE!! Hon blir som en utförsbacke direkt och otäck att sitta på. Bara att hoppa av och ta henne på lina istället. Skulle eg inte lina henne efter Annas besök, men eftersom jag är mån om mitt liv så fick bli så. Som tur va så var hon visserligen pigg och bockade en del, men ändå sansad. Glad måste man få vara. Traven var annorlunda, minst en meter kortare i kroppen, ett helt annat kliv, både fram och bak. Dallrade bra på rumpan och ryggen när hon rörde sig och galoppen... Helt annorlunda!! Förut har ju galoppen på lina varit lite vansklig, nära på att gå omkull vilket gör att hon väljer att inte galoppera. Nu var den rund och fin. Klockrena byten när hon kom i obalans, vilket bådar gått för framtiden.   Kunde även bära sig i fel galopp på volten, vilket hon inte kunde förut, då slog hon över till korsgalopp eller bröt av direkt. Naturligtvis så ska de inte gå i fel galopp eller så, men i detta fall så tyder det ju på att hon fått mer balans i kroppen, vilket är bra!

Nu ska jag skjutsa dotter till kompis och sedan är det väl middag innan tuppluren innan jobbet...

Natt natt på er!

Kerstin

Vilka små killar man har. Stod och tittade på dem i kväll efter att ha fyllt på vatten åt dem. Först kommer Sullivan i full fart med Curre efter sig. De busar, biter varandra, reser sig mm. Sedan försvinner de ner i mörkret igen, vips så kommer de åter, men den här gången är Curre först och Sullivan jagar. Bus igen, samma sak igen och denna gång Sullivan i täten, jagad av Curre. Ger återigen en show för mig, försvinner och kommer upp igen, Curre i täten..    Man blir som trollbunden av dem. Små söta killar.  

Blev bara ett av jobben idag, tog bort natten av olika anledningar, som sambon sa.. "Du kanske börjar bli normal.."

Nu ska jag natta kudden efter en bra dag!

Kerstin

Igår var inte Secret att leka med... Det var klapprande tänder och långa bakben när jag skulle ta på henne pyjamasen.. En helt ny sida hos henne... Att hon står och tramsar med grannen när jag täckar henne är en sak, men mot mig... Slutade med att jag fick knyta upp henne i boxen. Till saken hör att jag var lite stressad och hade inte rensat hjärnan när jag gick in till henne igår. Normalt sett så har jag alltid en minut över och myser innan vi tar på täcket, men nu gick jag bara in och slängde på henne det. Hmm.... Fick även anteckningarna med posten igår från Anna i går, hon som behandlade Secret. Det står verkligen inte mycket där som någon annan än jag har någon nytta av att veta.. Men lite kort så. Det enda Anna vet om Secret är hennes namn och ålder. Anna och jag känner varandra sedan många år tillbaka, men är ej nära vänner. Detta säger min röda dam. "Tycker hon om sin box, stor och ljus, vill dock ha mer bädd, ligger hårt (hon går runt på nätterna och flyttar undan spån/halm upp mot väggarna, men kommer att lägga in en torvbädd åt henne, blivit bättre nu när hon bara har spån). Ont, v bringa, v armbåge, h bakknä ilar (diagonalt, naturligtvis). Lägger mer vikt åt höger (h framhov är mer utflyten så det stämmer...), tippkänsla åt vänster (stämmer). Lyfter bakbenen onödigt högt (vid hantering alltså, vilket stämmer, ingen rolig häst att kratsa hovar eller verka)."

Sedan kommer ett stycke om mig och som ni alla vet vid det här laget så har jag ju migrän regelbundet och senaste tiden allt oftare och längre anfall, har även huvudvärk större delen av veckan, detta pga osäkerheten kring jobb och med de arbetspass jag har haft under den senaste tiden (snart 4 år..). Inget Anna vet något om.. Secret säger:  "Kerstin är lugn, men mycket som trycker i hennes hjärta... Jag kan läsa henne tydligt. När hon börjar kännas vinglig i huvudet så vill jag inte att vi jobbar med att sitta på min rygg - men jag vill gärna gå promenad och lyssna på hennes tankar - vi lär oss av varandra. Jag är/påminner mig om hennes sensitiva sida. Inga barn ska vara med då, vi behöver bägge vila från det/de ostyriga då. Barn och ponnyer."

Just detta stycket är det som berörde mig mest, då det är så klockrent. Jag rider helst ut ensam, just för att rensa tankarna. De dagar jag har mest ont i huvudet så är hon som svårast att komma upp på. Min tro är att man får det man behöver, jag behöver en häst som jag måste vara närvarande med, annars kommer jag aldrig att komma till ro och rensa mina tankar. Sydney behövde jag ju till exempel aldrig fokusera på, hämta, borsta, rida.. allt bara flöt på, spelade ingen roll om jag var där eller ej, på gott och ont. Jag skulle gärna ha haft kvar Sydney, som en balans och till att just kunna rida ut med barnen på en super trygg häst. Finns annat i anteckningarna också som är så klockrent, men det är just det här som berör mig mest och som jag tog till mig mest av.

Få av hästarna jag haft som Anna "pratat" med pratar om "förr", det kan vara enstaka saker som kommer upp, men som alla andra djur så lever de här och nu. Och jag tror inte heller man ska rota i det förflutna, det gör ingen lyckligare. De saker som kommer upp är ju de som de fortfarande har "problem" med. Och det är ju väldigt logiskt.

Nu ska jag ila iväg, en full rulle dag..

Ha det så bra!

Kerstin

Son och dotter hade bestämt att de skulle rida idag. Zabina och Prins fick offra sig, fast jag tror inte det var så mycket lidande de genomgick.. Attans pigga och busiga små ponnyer. Slutade med att jag fick hålla i fröken Zabina och agera stoppkloss åt Prins. Men det är ju underbart med små pigga ponnyer och busiga barn.

2 bus pojkar...

.. med trevligt tjej sällskap.

Innan Zabina kom till oss så sa hennes kloka ägare att vi skulle ta någon månad i skogen och lära känna denna fantastiska ponny, nu har det nog gått lite längre än vad som var tänkt, dax att sätta lite fart på utbildningen av den som sitter uppe på!!   

Vad händer där??

Eller var det där...

Man kan ta det lugnt också..

Hemma igen så blev det hästbyte..

Så bra han passar på lilla fröken..  

Lilla fröken Zabina SKA klippas och friseras, men just nu är det så kallt så jag vill inte spola av henne. Vågar snart inte visa några bilder på lurven, stackars Jennifer gråter väl i uppe i norr...  

Ha det så bra!

Kram

Kerstin

Idag har jag varit mamma i 11 år!!

Denna guldgosse kom då..

Nix, menade inte Prins, det är han uppe på!  

GRATTIS 

till dig min älskade lilla son!

Kram 

Mamma!! 

Tjohoo!! Så kom vi ÄNTLIGEN iväg med Curre på en tur i skogen, eller delvis i alla fall. Blev vägen till grannen och sedan upp en bit i hans skog. Curre skötte sig som vanligt exemplariskt. Prins var ju med som moraliskt stöd och bromsvägg om det skulle behövas. Ett skutt blev det, men det gjorde även Prins så det var väl något som rasade eller något djur. Lugnet kom åter snabbt och det är det som räknas.

Prins och Curre, 2 coola killar!

lika fina båda två!!

Nu middag och sedan soffan, trött idag, kalas i morgon!

Återkommer senare..

Kerstin