Stallrosen

Direktlänk till inlägg 7 juli 2011

Varför???

Av Kerstin - 7 juli 2011 00:00

Jag försöker förstå vad som hänt, men allt bara snurrar. Tårarna kommer bara helt plötsligt, det räcker med en tanke eller att jag ser något som vår lilla Sockertopp hade. Dagarna går sakta framåt, de kommer att bli veckor och jag vet att förr eller senare så kommer vi att kunna skratta igen, men just nu ser jag inte den dagen. Dottern kommer ner med tårar i ögonen och berättar att hon drömt om lilla Hulda. Vi gråter ihop en stund, jag försöker förklarar att allt blir bra, men när jag inte tror på det själv hur ska jag kunna få någon annan att tro på det. 

Tänk om.... Om vi inte åkt på ponnytävlingarna, om vi hade bestämt att rida tidigare... Om....

Varför??? Jag är övertygad om att Hulda är den bästa häst vi någonsin kommer att ha haft. Och då menar jag inte bara på grund av hennes gång eller hoppförmåga. Hon var en underbar individ och allt jag kunde se med henne var bra. Hon skulle ha blivit den där lilla ponnyn med det stora hjärtat som son/dotter hade kunnat busa omkring barbacka på i skogen, hon hade kunnat bli en toppen kompis på tävlingsbanan, hon var den gosigaste lilla tös man kan tänka sig i stallet och hagen. Redan dag 1 kom hon när man ropade på henne i hagen. Jag förstår inte, varför??? Hon blev 4 år och nästan en månad, hon hade livet framför sig. Vi hade livet med henne framför oss.

 

Jag ska försöka berätta vad som hände...


I söndags eftermiddag så skulle dottern och jag ut och rida, hon tog in Hulda och sa till mig att hon var konstig. Jag såg direkt att det var något med magen, kraftig kolik. Efter att ha gått med henne och fått i henne både olja och vatten och inget blev bättre ringde jag till vår inte allt för trevliga distriktare, som snäste av mig (som vanligt) med att det var "bara" kolik och att den antagligast skulle vara borta innan han kom. Så då ringde jag Sundsvalls distriktare och sa att vår distriktare inte kunde komma på en gång. Hon lyssnade på min beskrivning av symtomer och kastade sig in i bilen och kom. 21.00 kom hon och 7.30 i morse for hon efter att ha gett en sista dunder kur mot smärta, lugnande och avslappnande.... Men tyvärr... Antagligast var det tarmvred redan när vi tog in henne, men som hon sa, det kunde ju bara ha varit gaser i tarmarna också. Vi hade kontakt med både Ulltuna och Strömsholm för ev operation och rådgivning. Men hon blev aldrig så bra att vi vågade lasta henne.     

Så vid 12-tiden kom en lätt skamsen distriktare från mitt distrikt och gav henne den sista sprutan. Jag utelämnar mina kommentarer till honom och mina tankar om vårt distrikts veterinärer, eftersom jag är övertygad om att ni förstår att de inte var så trevliga. 

Som avslutning så måste jag ge en stor eloge och tack till Sundsvalls vikarierande distriktsveterinär Caroline för ALLT hon gjorde under den natten för Hulda, för stödet hon gav mig. Och ett lika stort tack till Johnny, Bollnäs Djurtjänst, som lade om sin tur till förmån för oss. Om ni bara visst hur mycket ni är värda!


Jag tackar för alla era fina ord och tankar i förgående blogginlägg.

Just nu känns allt väldigt jobbigt så jag vet inte riktigt när jag kommer tillbaka...

Tack lilla fina Sockertoppen Hulda!   

   

Det är så här du kommer att leva kvar i våra minnen

Skriver

Kerstin

 
 
Maria

Maria

7 juli 2011 00:21

Jag vet inte vad jag ska skriva...men jag tänker på er ofta, ofta. En stor kram till er, det är så tragiskt det ni råkat ut för...

http://maria-hastliv.blogspot.com

 
Frida

Frida

7 juli 2011 02:55

Varför är en väldigt bra fråga. Varför är ofta en fråga man vill ha svar på, och så gott som alla gånger faktiskt kan få svar på. Dock så är det inte lika lätt nu. För det finns inget svar på det här, ingen kan eller kommer någonsin förstå varför det fick sluta på detta vis. Det ända man kan svara är att hon var för bra för att vara sann, för ja, det va hon ju. Men det känns som ett sånt orättvist svar. Ett sånt öppet svar att det inte täpper några luckor alls. Tänker på er hela tiden och önskar att jag kunde hjälpa, önskar att jag kunde ordna upp allt. Det ända jag kan göra är att skriva dessa menings lösa ord som jag försöker få mig själv att tro på, som jag försöker visa mig själv stark med. Tyvärr så är det inte riktigt så nu, för när nåt sånt här har hänt så kan man inte visa sig stark. Men såhär ser jag på saker: Att det kommer slå tillbaka. En dag så kommer du få igen för all denna olycka du behövt utstå. En dag kommer du vara den lyckligaste personen i världen och alla kommer avundas. Så är det, så kommer det bli. Sköt om dig nu, gör verkligen det. <3

http://litenryttare.blogg.se

Kerstin

7 juli 2011 05:18

Tack återigen för dina fina ord. Jag var ju världens lyckligaste, vi var ju världens lyckligaste. Tänk att just VI hittat denna sagoponny. :(

 
Anneli Johansson

Anneli Johansson

7 juli 2011 06:27

Kerstin lider med er tårarna rinner här och kan knappt föreställa mig hur jobbigt det är för er just nu. Ta hand om varandra nu å hoppas du orkar komma tillbaka snart saknar dina inlägg.
Kram

http://stallekekullen.blogg.se

 
Ingen bild

Mia

7 juli 2011 07:07

Jag har inte varit hemma så det här är nu det första jag läser. Det var inte det jag ville läsa. Jag tänker på er och desutom tänker jag på distriktarna som jag åxo har haft STORA problem med. Dock var det inte i "mitt" område, men det bidrog med strörre problem.
Jag hoppas att ni är starka nog att ta er igenom det här och snart kan se tillbaka på det här som något inte allt för hemskt.
Tänker på er!

Kerstin

7 juli 2011 21:17

Distriktarna står inte högt i kurs hos mig, gjorde ite det före det här och än mindre nu. De i mitt distrikt iaf..
Vi kommer att ta oss igenom detta, men det är så ofattbart... :(

 
Spanaren

Spanaren

7 juli 2011 07:23

Kramar om dig och din familj igen. Sorgen måste få ta sin tid och det är bra att du och din dotter kan gråta. Kan sonen det också? Tur att det finns änglamänniskor vandrande bland oss för att hjälpa oss när vi har det svårt. Jag finns för dig om du behöver mig/ kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

7 juli 2011 21:15

Barnen sörjer på olika sätt. Sonen spelar "Ponny spelet" på Wii, de "sparar" pengar i spelet och ska köpa en Lukas och en Hulda. Och änglar, visst finns de. ♥

 
Camilla

Camilla

7 juli 2011 07:57

Det är så hemskt och jag vet inte ens vad jag skulle kunna skriva, inga ord kan förklara hur orättvist det är mot er och er lilla sockertopp :(
Tänker på er <3

http://camillahastskotare.blogg.se

 
Camilla

Camilla

7 juli 2011 08:58

Känns så orättvist att allt ska hända er på en gång. Är mindre lätt att acceptera när man måste ta bort ett sånt ungt djur, undrar vad det finns för mening med det.

Vet inte vad man ska skriva egentligen.. Dålig på sånt. Men ville mest skriva att jag tänker på er och hoppas på att tiden där ni kan skratta igen kommer snabbt, för tiden ni går igenom nu är tuff.

http://parellikusken.blogg.se

 
Emily

Emily

7 juli 2011 10:35

Vad skriver man när något sådant händer någon man bryr sig om? Inget man kan skriva gör ju någon skillnad, mer än visar att vi är många som bryr oss om er, allihop och att vi tänker på er och önskar att det fanns något vi kunde göra för att dämpa smärtan. Tiden läker alla sår, men ärr blir det nästan alltid. Man får hoppas att ärren påminner om alla de vackra stunder man hade tillsammans, även om tiden var knapp. Min farmor sade alltid "better to have loved and lost, than never to have loved at all". Det stämmer nog senare, hoppas jag.

I allt elände kan man inte låta bli att bli vansinnig på distriktarna, ibland undrar jag varför de håller på? Det är väl iof inte bara deras fel, de har alldeles för stora områden, med alldeles för mycket att göra; men empati och medkänsla är gratis.

Jag saknar dina inlägg Kerstin, men sörj ifred och ta hand om varann.

Stor kram <3

http://gandalf268.se

 
Anna

Anna

7 juli 2011 11:08

Säger som många ovanstående redan har skrivit...saknar ord för det som har hänt!!!!

Det är viktigt att sörja och bearbeta innan man kan gå vidare...

Kramar om och önskar att ni mår bättre snart!!!

Kram Anna & Tabasco

http://www.anaby.bloggplatsen.se

Kerstin

7 juli 2011 20:31

Jag saknar också ord, fattat inget, vad är meningen??
Sörjer, ska fortsätta sörja och försöka förstå... :(

 
Erika

Erika

7 juli 2011 11:08

De finns inga ord som man kan skriva i detta läge.
När jag läste detta fick jag tårar i ögonen.
Och ni verkar ha gått igenom så mycket sista tiden.

Jag lider verkligen med er.
Massa styrke kramar till er.
Hoppas ni en dag kan skratta o ha kul igen.
Och att sorgen efter de som hänt avtar.
De kommer den göra, men tid tar de ju alltid.
stackars er. :(

http://eriikapettersson.blogg.se

 
Nina

Nina

7 juli 2011 11:38

Tack för att du orkade berätta vad som hänt! Jag gissar att vi är många som undrat.

Stackars lilla Sockertopp, att behöva sluta sina dagar så tidigt och med så´n smärta.
Stackars er som har behövt genomlida detta, först berusande glädje över en underbar liten ponny, sedan fruktansvärd sorg när hon rycks ifrån er.

Jag tänker mycket på dig och de dina, önskar att jag kunde göra något för att mildra smärtan.

Många, många kramar till er alla <3

http://stallskogalund.blogg.se

 
Ingen bild

Tina m familj

7 juli 2011 12:27

Hej igen!
Hemkomna igen från Falsterbo. Har sett massor av fina tävlingar och hästar men mest tänkte vi på er och "vår" lilla Hulda. Tårarna har runnit för det var så orättvist att det skulle hända. Magnus som var kvar hemma var ute och "pratade" med Smulan. Om det hade hjälpt att haft en Sockertopp till hade vi skickat upp henne. Det kändes så rätt när hon kom till er...

Ta hand om er!

mvh Tina m familj

Kerstin

7 juli 2011 18:38

Det fanns nog bara en liten Sockertopp ♥. Allt kändes rätt med henne från första blicken på annonsen, när vi hämtade henne, när hon klev ur transporten här hemma, allt bara stämde. Hon var precis ALLT det jag ville ha till mina barn och precis allt de ville ha. Så snäll och fin på alla sätt, en riktig sagohäst hade ni och Smulan tagit fram och fostrat så bra. Jag är bara så ledsen att vi inte kunde få ett helt liv med denna underbara lilla Hulda. ♥ Att en så ung ponny gick bort.
Kram på er också och tack för alla fina ord och tankar.

 
carro

carro

7 juli 2011 18:29

Jag lider så med er, finner inga ord... vet inte heller vad jag kan säga, inget gör det bättre igen.
Däremot tycker jag att ni borde gå vidare med era distriktare, om man egentligen får bete sig hursomhelst när man arbetar som veterinär. ta upp det i tidningarna eller om det finns nån nämnd7styrelse amn kan vända sig till.
Tycker det är helt sjukt hur det har skötts vid de tillfällen ni behövt vård till era djur!
jag blir så förbannad så jag vet inte var jag ska ta vägen!
Tur att Sundsvalls vet kunde hjälpa, har åxå haft caroline, och hon är toppen! Hon ringde några dagar senare jag hade besökt henne, och frågade hur det gått med min sjuka hund. Det är bra veterinärer som bryr sig om sitt jobb.

Slutligen vill jag bara önska att er sorg blir mindre för var dag som går, och att den dåliga spiralen ni hamnat i vänder till något gott igen.
Kramar!!

http://sartorius.blogg.se

 
Bonnie

Bonnie

7 juli 2011 22:08

Många tröstkramar till er!
Förlorade min flicka i colitis för lite mer än en månad sen och trots att hon stog uppstallad på ultuna efter en enkel operation så gick hon inte att rädda. Ibland tror jag att hon var för perfekt för att få leva.

http://teamkarlsson.blogg.se

Kerstin

7 juli 2011 22:19

Så känner jag om lilla Hulda också, hon var för perfekt.. För hon hade verkligen ALLT jag ville ha hos en ponny, eller häst med för den delen. Kram tillbaka!

 
Spanaren

Spanaren

8 juli 2011 07:45

Det känns tryggt att ha sanna vänner omkring sig när man sörjer. Vi alla tillsammans får bära dig och din familj genom dessa svåraste dagar. Känner du hur vi alla bär dig? Ljusa och kärleksfulla energier till er alla/ kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

8 juli 2011 09:44

För varje dag så blir det lite mer avlägset, några tårar mindre och det är eran energi som så sakta, men säkert bär oss framåt. Tusen tack!! ♥ Kram

 
Sara

Sara

8 juli 2011 08:19

Det finns ju aldrig några svar, men jag vill bara skicka en JÄTTESTOR kram till er alla.

http://frogstomp.blogg.se

 
Spanaren

Spanaren

8 juli 2011 12:08

Det kommer dagar då det går bättre och det kommer dagar med tårar igen ... sorgen måste få ebba ut med sina olika svallvågor ;.) Sedan så skymtar lite av ljus och sen ännu mera ljus och så vidare.
/kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

 
Nina Liljedahl

Nina Liljedahl

8 juli 2011 12:11

Sv: Nej, vi har inte använt Eliot till avel. Han visades i våras men blev inte godkänd. Nu ska han få växa till sig i ett par år, ridas och tävlas, så visar vi honom igen sedan. Han är ju dessutom inte vår ännu, vi har honom på prov ett tag. Men som det ser ut nu så blir det affär :)

http://stallskogalund.blogg.se

 
Carina Slättman

Carina Slättman

8 juli 2011 18:59

Det är svårt att veta vad man ska skriva i ett sånt här läge. Det finns inte ord för hur fruktansvärt svårt livet är ibland. Det finns inga ord som tröstar. Jag tänker mycket på barnen i det här läget. Det måste vara otroligt svårt för dom å greppa det här.

Jag hoppas innerligt att ni alla tar er igenom den här sorgen och svårigheten på en inte alltför hård och gropig väg och så småningom kan få gå vidare i ert hästliv.

Det här är det svåraste med att ha djur. Sjukdomar och när dom i sitt värsta slag leder till att dom inte kan vara kvar hos oss på jordelivet.

Många varma kramar från oss alla i Bandsjön. Sköt om er alla så gott det går i det här läget.

KRAM!!!

http://stallslattman.bloggplatsen.se

 
Lina - Vinn conchos från Kyro Riding Gear

Lina - Vinn conchos från Kyro Riding Gear

8 juli 2011 22:21

SV: ja det är bra :) hoppade den övningen med både långa och korta anridningar med bell och jisses så jobbigt så hon :P

http://sallberglina.blogg.se

 
Frida

Frida

8 juli 2011 22:40

SV: Skulle vara super om ni kunde komma, jättekul skulle det vara! Och det tror jag absolut inte är någon risk att de inte kommer hålla sig vid liv, kram <3

http://litenryttare.blogg.se

 
marie

marie

8 juli 2011 23:02

Åh men lilla vackra hästen =(....
Jag fick själv ta bort min "soulmate" i höstas i just kolik. Då hade vi varit "VI" i 26 år..

http://flaret.blogg.se

 
Spanaren

Spanaren

9 juli 2011 09:01

Vill bara visa att jag tänker på er idag också.
/kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

9 juli 2011 21:56

Tack! Tittar in dagligen, men finner inga ord som vill skrivas ner.. :(
Kram

 
Camilla

Camilla

9 juli 2011 11:19

Sv. 400kr för de och de är i damstorlek.

http://camillahastskotare.blogg.se

 
marianne

marianne

9 juli 2011 13:59

som många andra hittar jag inga ord.......
tänker på dej och din familj och hur orättvist livet varit mot er den senaste tiden....

http://marresmams.blogg.se

 
Ingen bild

Frida

10 juli 2011 00:46

Vill bara säga att jag beklagar sorgen och fast jag inte känner er så lider jag med er. Så oerhört tråkigt det som har hänt. Fast det säkert tar ett tag så hoppas jag att ni snart mår bättre. Kram från mig

Kerstin

10 juli 2011 01:05

Tack så väldigt mycket! ♥ Alla tankar och ord är så otroligt mycket värda i denna sorg. Och visst kommer vi att må lite bättre, sakta men säkert så återgår livet till det normala igen.
Kram!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kerstin - 1 februari 2020 13:44

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Av Kerstin - 29 januari 2020 12:40


Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Av Kerstin - 18 januari 2020 15:23


Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Av Kerstin - 4 januari 2020 14:05


Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Av Kerstin - 3 januari 2020 15:06

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6
7
8
9 10
11 12 13 14
15
16 17
18 19 20 21 22 23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards