Tog mig en mysig skogstur med Sydney mitt på dagen idag. Solen sken, lite kalla vindar, men inte så farligt ändå. Hittade lite stigar/väger som jag glömt av, eller som man inte tänker på när sommarens grönska gömmer dem. Ett rådjur skuttade fram och tyckte jag skulle känna av marken, men jag fintade den och Sydney och satt kvar.    Sydney ömmade lite, men det blev bättre när vi kom ut på sandvägen och på gräsvägen busade hon ju så då hade hon inte det minsta ont.

Efter lite krattande och stökande hemma med hage osv. Så tog jag ut New Dawn och betade på gräsmattan, men så fick jag för mig att ta en promenad med henne i skogen, sagt och gjort. Vi gick sakta uppöver, stannade och betade, tittade funderade, gick... Och så höll vi på. Normalt är det förenat med livsfara att gå med henne i grimma och grimmskaft i skogen eftersom hon alltid får panik och kastar sig helt om och slår, men idag fanns inte det. Hon traskade efter mig som en hund. Hon klev i lera, över en gran som ramlat över stigen och som har alla kvistar kvar. Sedan lyckades hon på eget bevåg gå in mellan 2 omkull fallna träd, där hon helt lugnt stod och vänta de på mig. Detta är en helt ny sida hos henne. På hemvägen som normalt går till så att jag hänger i grimman och försöker bromsa henne så fortsatte hon gå bakom mig, strosande och lite lagom nyfiken. Jag klev upp på en ganska stor stubbe och hon traskade runt den, marken runt stubben, var fylld med rötter, mossa, stenar och lite lera, något hon normalt INTE sätter ner sina fina fötter i. Nu gick hon var på varv runt, stannade när jag bad om det, nästan klev upp på stubben. Jag parkerade henne där och satte upp. Hon blev lite orolig vart jag tog vägen först, men sedan gick honlugnt hem. När hon hörde Sydney gnägga blev hon lite till sig och jag hoppade av och så gick vi tillbaka en bit och sedan så gick vi lugnt hem igen. Hemma på gården fortsatte jag att kolla av henne lite. Gick mellan trånga utrymmen, hon rusade igenom i början, men det hela slutade med att hon lugnt stod kvar och kollade.

Jag är lite brydd över min dam idag, måste vara vårsolen som gjort sitt.. Eller var det för att jag sa att jag skulle ta bort henne??!! Jag vet inte...Vet inte om jag bryr mig heller... Känner mig ganska uppgiven när det gäller henne, när det gäller hästeriet över huvudtaget. Men det är inte ert problem så jag grubblar vidare i min ensamhet.

Men allt som allt så var det väl en trevlig häst dag... Antar jag..

Skriver

Kerstin

Ser det ut att bli idag. Solen skiner redan och det var härligt friskt ute. Älskar tidiga mornar, när man kommer ut i den rena friska luften, fylld av energi och bara andas in och byter ut sovluften man har i sig mot nytt fräscht. Underbart!!

Det är verkligen skönt att vara ledig, tror jag skulle kunna vara det lite mer.   

Hoppas verkligen att Sydney är ok idag, vill rida!! Igår kunde jag inte se något i hagen i alla fall.

Annars är det nog mest fortsatt krattning, städning av gården, hagfix, aktivering av vovvar som står på schemat. Nästan jobbigare att vara ledig ibland.  

Har en lustig dotter, nu när det är vår och min ridlust står på toppen så verkar hennes dala, men under den kalla vintern, då ska hon minsan rida...  Men vilket bra komplement vi är till varandra då, när hon väl börjat rida stor häst.. Då kan hon hålla igång över vintern så tar jag över till tävlingssäsongen..  

Ha det så bäst!!

Skriver

Kerstin