.. för er idag.. Sorry!     Antar att ni överlevt alldeles utmärkt ändå.   Men jag har fått undan lite hemma och haft trevligt fikabesök av min underbara brorsdotter. Vi pratade lite om New Dawn, skönt att få stämma av med någon som sett henne lika länge som jag och sett hennes små egenheter. Hon har iaf lovat att följa med mig ut i skogen. Antingen om hon tar ND eller Sydney, spelar ingen roll, hon är så pass duktig så. Ska bli intressant att se hur ND är när hon har en STOR häst som sällskap, som dessutom är trygg.

Nej gott folk, nu ska jag ta en fika med mina kollegor... Som du ser så gillar jag ju att fika Marie.   

Haft en bra dag trots tidsbrist, som vanligt..

Skriver

Kerstin

 

Spanaren

24 mars 2011 07:17

Så spännande att få höra hur det ska gå för ND med en stor häst i skogen *ler*
Antar att du sover gott just nu :-)
/kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

24 mars 2011 13:16

Hade inte riktigt hunnit krypa ner under täcket än, hästar, ungar och hundar går först.. ;)
Och redan vaken, inte bra, men det stormar ute så...

 

Anneli Johansson

24 mars 2011 10:14

ibland räcker bara inte tiden till :)
skoj med lite sällskap

http://www.stallekekullen.blogg.se

 

Johanna

24 mars 2011 10:26

Åh jag gillar med att fika dock blir det aldrig något av med det på jobbet då alla sitter i olika bilar förutom dom på kontoret såklart :) Ska komma ihåg att andas nästa gång :)

http://johannaellertz.treminuter.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...